Jag gillar inte ordet "bekant", jag gillar inte att säga att någon är min bekant. Men däremot så gillar jag ord som kompis, polare och framförallt vän. Men vad är kriterier för att man ska räkna någon som vän då? När jag var yngre så tyckte jag att det var när man visste namnen på den blivande kompisens föräldrar. Det här är helt uteslutet idag. När jag blev äldre tyckte jag att det var första gången man var hemma hos den blivande kompisen. Något som jag än idag använder ibland som det slutgiltiga kriteriet. En gång så sa en person till mig att man är vänner när man har varit fulla tillsammans. Vilket jag absolut inte håller med. Det är korkat.
Mina vänner är ni som jag hör av mig till, som jag känner glädje av att höra från, som jag pratar med andra om, som jag respekterar och beundrar och framförallt ni som jag har roligt med. Mina vänner är ni som jag skrattar tillsammans med. Mina vänner är de som tycker om mig för den hopplösa människan jag är på samma sätt som jag tycker om de hopplösa sidorna som mina vänner har.
För ett tag sedan så sa en person till mig att jag har bara snygga kompisar. Och nu pratar vi verkligen snygga. 10 poäng av 10 möjliga sa den här personen att alla mina vänner är som den här människan har träffat och fått se på bilder. Och personen ifråga har sett de flesta av mina vänner med tanke på att jag gillar att fotografera alla jag träffar. Det är sant vad den här personen säger. Verkligen. Mina kompisar är verkligen så snygga. Jag förstår varför mina vänner får intensiva blickar av okända människor på stan, att dom alltid blir bjudna på drinkar, att mina manliga vänner alltid har beundrarinnor som drar uttjatade raggningsrepliker och blinkar med ögonfransarna till dem. Att mina väninnor alltid får gratis drinkar, höra vilka vackra ögon de har och blir avgudade av män. Det är helt klart så. Mina vänner är så förbannat snygga. Det här är givetvis inte något jag har valt medvetet utan det har bara blivit så. Och jag tycker inte heller att mina vänner är snygga för att dom har fina personligheter och sådana saker. Utan det här är ren fakta. Men hur är det man brukar säga? Lika barn leker bäst? Aaahahahaha...
Idag har jag varit på stan. Har lite spenderarångest nu. Två tusen borta med vinden. Vad hände?
Bild ovan: En dekadent kväll i februari förra året med Gammeldansk, Paul Bley och en sliten gitarr. Tack Ellika för bilderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar