Funny Face.

Skellefteå i (konstiga) bilder.

Rosa fluff.

Det känns som att jag lever ett helt annat liv när jag är hemma i min hemstad Skellefteå.
En mycket finare värld med rosa skimmer och ödmjukhet från alla människor jag bryr mig om här.
Det är något jag både saknar när jag är i Stockholm och något jag behöver.
Stockholm är underbart och jag älskar att bo där men det är samtidigt en kall och grå och framför allt hård stad och miljö att bo i.
Ibland behöver man rosa skimmer och rosa fluff för att kompensera upp det grå och hårda.

Kära vänner och läsare;

Jag måste erkänna för er att jag fortfarande har lite ångest kvar sedan fredag.
Jag vet att jag har gjort så mycket värre saker. Eller saken är att jag inte ens gjorde några dumma saker i fredags. Vad jag minns. Det är bara det att jag minns ungefär bara halva kvällen. Och att jag umgicks med folk som jag aldrig har varit full tillsammans med tidigare. Och med folk som jag aldrig har träffat förut. Fast det är i och för sig en ganska vanliga företeelse när jag går ut. Men ändå. Den enda som har varit med mig då jag har varit oförskämt full förut av dom som jag umgicks med (och plågade har jag en känsla av) i fredags är Rinda.
Pernilla berättade lite saker för mig igår av alla de händelser vi sysselsatte oss med och de händelserna minns jag inget av. Sedan har jag suttit och tittat igenom bilderna jag tog, som var ungefär 50 stycken, och jag har inget minne av de flesta av dem heller. Lite läskigt är det. Jag börjar bli för gammal för ett sådant här beteende.

Nåja, jag tror i alla fall att jag och Wideung var på samma nivå. Det tröstar lite grann.
Det värsta är att det var trevligt i fredags också. Vad jag minns.
Alkohol är så farligt farligt.

Planer för helgen?

Jag ska åka till Skellefteå.

Frågor jag vill ha svar på;

Hur ska man kunna vara vän med någon som man inte kan prata om vad som helst med?

Hur ska man kunna vara vän med någon som man aldrig träffar, trots att man bor i samma stad?

Hur ska man kunna få en person att förstå att man inte vill träffas?

Varför börjar jag alltid att må illa när jag lägger mig ner?

Handlar allting egentligen bara om yta?

Är elaka människor olyckliga människor?

Varför känns det ibland som att man har ett enda stort blåmärke?

Vad betyder det om man bara drömmer obehagliga drömmar?

Tror folk att man är dryg bara för att man är i sin egen värld och blyg?

Varför händer det så ofta att killar tror att man är intresserad av dem. Fast man aldrig ens tänkt tanken på det själv?

Varför är den enda platsen jag vill vara på just nu den platsen som jag egentligen avskyr?

Vad förväntar sig människor egentligen?

Den som svarar på frågorna bjuder jag på en drink.

Drunk Game (Sweet Sugar Pie).

Sweet sugar pie, oh how I wish you were mine.

"Drunk as hell."

She Was Born To Be My Unicorn.

Innan det blev glamrock så var det rosa fluffrock.

Tyrannosaurus Rex - She Was Born To Be My Unicorn.

Shift.

Låt mig göra som jag vill.

"Puss puss" säger min mamma till mig i telefon när vi avslutar våra samtal. Hon gör det mest för att retas för hon vet att jag aldrig kommer att säga det tillbaka. En idiot jag var tillsammans med i ett och ett halvt år envisades med att säga "puss" varje gång vi skulle lägga på när vi hade pratat i telefon. Allt han fick av mig var ett "hej då". Det är en lika stor plåga att säga "kram" som avskedshälsning i telefon. Men det hör mest ihop med att det låter så sjukt töntigt att säga det.

Ordet "puss" ställer även till med problem för mig i sms. Om någon av mina kompisar skriver puss till mig i ett sms så ilar det ända in i benmärgen på mig. Den sorts tvång man känner när man skriver det tillbaka är outhärdlig. Mina närmaste vänner kräver det inte av mig för dom vet hur jag är. Men det vet inte mina så kallade bekanta. Jag tänker att om jag skriver det i ett sms så kanske dom förväntar sig att jag ska pussa dem. Och det tänker jag inte göra. Vill ens folk att man ska pussa dem? Eller varför skriver man puss i sms till folk man inte vill pussa? Av ren artighet? Jag tycker inte det känns artigt att skriva något till någon om man inte menar det.

Kindpussar däremot är fint. Jag har nog gett de flesta jag känner pussar på kinderna. Och det kan jag stå för.

Och givetvis om det skulle vara en person som jag vill pussa som skrev "puss" till mig i ett sms så skulle jag nog kunna tänka mig att skriva det tillbaka. Men jag kommer aldrig någonsin att säga det i telefon. Aldrig.

Söndag.

Jag önskar att jag kunde ha det såhär varje söndag och hela söndagarna.
Man kan ju alltid önska.

Fredag + Stones Throw + Värsta fiende + Efterfest + Vårfåglar

Till alla som undrar vad jag gjorde igår:
Jag och Pernilla drack rom och vin hemma hos henne. Hennes vän Emma gjorde oss sällskap. Vi snackade skit om alla töntiga bloggar. Sedan drog vi på Strand där vi mötte upp Rinda. Såg snubbar från skivbolaget Stones Throw. Träffade min värsta fiende Rikard som jag slöt fred med och drog på efterfest med. Där bar vi masker. Jag insåg att min dolda dröm är att bli pirat. Blev övergiven. Gick hem till ljudet av vårfåglar och åkte upp på taket och beundrade utsikten och slöt ännu mer fred och ändrade helt min uppfattning.
Slutet gott allting gott.
Jag kommer aldrig mer att säga ett ont ord om min numera före detta värsta fiende.

Som Velvet Morning.

Nu ska jag in i dimman.

Mayer Mayer Mayer.

Redan i november skrev jag om Mayer Hawthorne här på bloggen.
Det var kärlek från första stunden och ljuva melodier spelades upp, bokstavligt talat.
Imorgon ska jag äntligen få se honom och många andra bra artister live från skivbolaget Stones Throw på Strand.

Det är precis vad jag behöver nu. Det och gin.

http://www.myspace.com/mayerhawthorne

Kodak Moments.