FRESH

Hur fräsch tror ni att man känner sig efter att ha arbetat i 21 timmar utan att ha haft möjlighet till att tvätta sig ordentligt och byta kläder eller ens kunnat äta något förutom ett äpple? Svaret: inte alls. Därför känns det helt perfekt att få komma hem och varva ner, packa sin väska och åka iväg på semester i lite mer än två veckor. Bästa låten att lyssna på efter en evighet av arbete är denna som ger mig en rejäl kick av eufori. Nu: SEMESTER!

THE BOOK OF LOVE

För ni som inte visste det så började jag skriva en bok hösten 2008. Den har sedan februari 2009 stått still, den står liksom helt gjuten på dryga 30 sidor. Det var aldrig min mening att den skulle bli lång utan mer att varje mening skulle besvara och säga lika mycket som en sida ur en vanlig bok. Med det ville jag ha ett språk som skulle vara så djupt bearbetat och vackert att andan skulle dras ur en när man läste den. Men jag tappade till slut inspirationen, visste inte vad jag skulle skriva mer och började så småningom att radera meningar och bygga upp dem på nytt. Till något sämre och dessvärre mer intetsägande. Jag öppnade dokumentet som innehåller min bok igår natt och blev bedrövad. Både av språket men främst av vad som står skrivet. All den sorgsenhet och melankoliska känslan som jag bar på då och gav uttryck för i boken är helt överväldigande för mig. Jag vet inte om jag någonsin kommer orka eller våga ta itu med att färdigställa den då jag vill aldrig mer återuppleva den tiden. I nuläget orkar jag inte läsa mer än någon sida av det som finns skrivet.

"I THINK THE HIGHEST AND LOWEST POINTS ARE THE IMPORTANT ONES. ANYTHING ELSE IS JUST... IN BETWEEN" - JIM MORRISON

PORTRAIT OF A LADY

Från och med idag så finns min uppsats, Portrait of a Lady, som är döpt efter den eminenta författaren Henry James bok med samma namn på sökbasen Diva. Så om någon har tråkigt eller bara är lite nyfiken över hur kvinnor har framställts i landsortspress och hur en borgerlig tidning skiljer sig från en socialdemokratisk i sin kvinnosyn så tycker jag att ni ska läsa den. Jag är för första gången nöjd och vill inte ändra en enda sak i den och blev så innerligt glad när min examinator sa att jag är en pionjär när det kommer till att genusundersökning som endast inriktar sig på norra Sverige då det har aldrig gjorts tidigare. Läs den här.

TVÅ ÅR

JAG VILL BARA SKITA I ALLT

Jag blir lätt stressad och ängslig och speciellt så blir jag det när jag måste göra val. För det klarar jag inte av, jag blir velig och väger för- och nackdelar mot varann in i det sista för att till slut bara skita i allt. Just nu står jag inför ett sådant val där jag ska försöka välja praktikplats som kommer att sträcka sig från 7 november till 20 januari. Många i min klass ordnade praktikplats redan i mars(!) medan jag har fortfarande inte bestämt mig. Om jag ska vara ärlig så vill jag hellre vara på en tidning i min hemstad än någon liten tidning i Stockholmsområdet. Samtidigt vill jag inte spendera 10 veckor i Skellefteå och speciellt inte under den perioden som är kallast och mörkast på hela året. Sedan kan jag inte heller jobba extra och rida varje fredag i Stockholm om jag praktiserar 74 mil bort. Men jag antar att det är vid sådana här tillfällen man ska sätta sin utbildning först men just nu så avskyr jag min utbildning. Jag tycker att den är ett skämt. Dessutom så är terminen med projektarbete och praktik valfri så jag kan, om jag vill, läsa Idéhistoria C istället och få både min journalistexamen och fil.kand. färdig till januari nästa år. Men sedan så måste man praktisera för att ha någon som helst chans att få sommarjobb på en tidning så jag känner mig nästan tvingad till att praktisera under den här perioden.

Just nu vill jag bara skita i allt.

MONEYGRABBER!

Jag skiter i alla låtar på radion som sägs vara årets sommarplåga, det här är min sommarplåga och då menar jag det på ett bra sätt. Vilket låt! Man vill ju bara dansa hela natten lång.

MINA HJÄRNSPÖKEN

Jag skäms över mig själv, över att jag är fånig och lika osäker som en fjortonårig flicka. Men hur mycket jag än försöker att lämna mina hjärnspöken så är det nästintill en omöjlighet. Jag får ångest över att se mig själv i shorts, tycker att mina ben är krokiga, att jag har röda prickar och blåmärken på dem och att mina lår är alldeles för kraftiga. När jag har kortärmat eller linne på mig så känner jag mig naken och obekväm och inbillar mig att alla tittar på mina kraftiga och otränade armar. Att ha bikini på sommaren är något som bara sker om jag är i stugan där oddsen för att någon förutom ens familj ska se en är nollnoll. Jag fick frågan igår om jag hade bra eller dåligt självförtroende och då svarade jag att jag har bra självförtroende när det gäller vissa saker och riktigt kasst när det gäller andra men dessvärre kunde jag inte svara på vad/vilka egenskaper det är som ger mig ett bra självförtroende. Däremot var det väldigt lätt att svara på vad det är som ger mig ett dåligt självförtroende. Och jag skäms så innerligt för att jag tänker såhär och det strider mot allt jag förespråkar. Jag är övertygad att om jag inte var jag så skulle jag garanterat se på mig själv på ett helt annat sätt men bara för att jag är jag så har jag vidriga krav på mig själv. Krav som jag aldrig kommer att uppfylla och istället för att sträva efter något som inte kommer att ske så borde jag bara acceptera mig själv och överge mina jävla hjärnspöken.

A HEART THE SIZE OF A HORSE

Det finns en del låtar som påverkar mig så innerligt att jag blir helt personlighetsförändrad när jag hör dem. Jag kan gå från att ha varit glad och bekymmersfri till att ligga i fosterställning och slita mig i håret efter att ha hört dem. Men i många fall så är det en bra sak för jag tror att det inte är bra att samla upp all den negativa energi man bär omkring på utan att någonsin göra sig av med den. En vän sa till mig en gång att om man aldrig låter den negativa energin komma ut så kommer den till slut att bli en svart klump inom en och jag vet att han har sant. Jag tycker att man kan i många fall kan se direkt på en människa om det är en människa som vågar acceptera sina känslor och vågar släppa ut dem och hantera dem eller om människan låter allt vara instängt. Jag är den första sorten och de flesta jag känner är också den sorten och de som inte vågar acceptera och hantera sina känslor tycker jag synd om. För deras liv måste kännas så instängt.

The Black Heart Processions låt A Heart The Size Of A Horse är perfekt om man vill släppa ut sina känslor som ligger under ytan.

DE SENASTE DAGARNA:

Har sammanlagt sju blåsor i varierande storlekar under, ovan och på sidan av mina fötter. Med andra ord så har just mina fötter börjat inse att det är sommar. Jag plågar dem genom att använda sandaler med snöre mellan tårna, skosulor som bränner sönder fotsulan och träskor med klack som ger mig kramp och är så pass smala att jag får blåsor på sidorna av fötterna och i vissa fall på ovansidan av tårna.

Jag sitter med de sista korrigeringarna på min uppsats innan den sista inlämningen ska se och för varje nytt ord som jag lägger till så börjar jag att avsky den än mer. Samtidigt som jag hatar mig själv när jag inte gör de korrigeringar som behövs göra.

Batik är så löjligt snyggt, om det är och bärs på rätt sätt (och rätt person) det vill säga.

Jag plockade liljekonvaljer för någon dag sedan, det gav mig ett lyckorus. Jag älskar liljekonvaljer då de är vackra, luktar gott, är sällsynta och giftiga. Med andra ord den perfekta kombinationen.

I lördags låg jag ute på min picknickfilt och läste i drygt två och en halv timme iklädd bh och avklippta jeansshorts. Nu har jag den fulaste bonnbrännan på ryggen och benen. Att jag blir lätt brun kommer som en chock varje år då jag avskyr att sola och därför vistas i direkt solljus så sällan.

Jag har börjat att jobba igen vilket innebär, oftast, att vakna halv sex och komma hem halv fem och vara väldigt trött.

MEN ARE OBJECTS

Just nu missbrukar jag men are objects.

BACK DOWN SOUTH

Vaknade klockan sju, åt frukt till frukost, såg den här nya videon för Kings of Leons bästa låt på senaste albumet. Ska ta på mig ridkläderna nu och åka iväg till min terapi, hästfredag med andra ord. Dagen kan inte bli bättre.

FÖRÄLDRAVISIT

Mina föräldrar har varit här och hälsat på från lördag till tisdagskväll. Det var såklart väldigt trevligt men också väldigt intensivt. Jag har gått galet mycket och varit guide samtidigt som jag har ätit alldeles för mycket då jag har en far som kräver kaffe och kanelbulle var tredje timme och som bjuder ut en på finrestaurang.