För ni som inte visste det så började jag skriva en bok hösten 2008. Den har sedan februari 2009 stått still, den står liksom helt gjuten på dryga 30 sidor. Det var aldrig min mening att den skulle bli lång utan mer att varje mening skulle besvara och säga lika mycket som en sida ur en vanlig bok. Med det ville jag ha ett språk som skulle vara så djupt bearbetat och vackert att andan skulle dras ur en när man läste den. Men jag tappade till slut inspirationen, visste inte vad jag skulle skriva mer och började så småningom att radera meningar och bygga upp dem på nytt. Till något sämre och dessvärre mer intetsägande. Jag öppnade dokumentet som innehåller min bok igår natt och blev bedrövad. Både av språket men främst av vad som står skrivet. All den sorgsenhet och melankoliska känslan som jag bar på då och gav uttryck för i boken är helt överväldigande för mig. Jag vet inte om jag någonsin kommer orka eller våga ta itu med att färdigställa den då jag vill aldrig mer återuppleva den tiden. I nuläget orkar jag inte läsa mer än någon sida av det som finns skrivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar