Fredag

Albin, Edvin och Anna

Klassåterträff från gymnasiet - Anna, Kajsa och Edvin

Albin

Det vackraste mina ögon någonsin skådat.

Jag är i extas just nu. Har just köpt en blommig Burberryklänning som är alldeles alldeles uuunderbaaar.

Och ja, jag vet att jag ser ut som ett mongo med putmage på bilden men det är bara därför att jag är så glad.

Kolla Dennis vad fina dom är!

Å det e sant det!

Bum like you.

You're always up to no good 

Your fingers in my cookiejar 

You can have my checkbook, visa 

and my mastercard too 

Ain't no price to high for what you do 

You could be my dog 

I would post your bailbonds when cash was tight 

We could fall in love 

I could be the apple of your eye 

Let's do it right now 

My new favourite thing to do 

Is wasting my time on a bum like you 

My new favourite thing to do 

Is wasting my time on a bum like you 

Your car's a dump and you're broke 

but that's all right 

I never liked them fancy guys 

You don't even look good 

god it ain't right 

but you're starry-eyed and out of sight 

You could fall apart 

I would post your bailbonds when cash was tight 

We could fall in love 

I could be the apple of your eye 

Let's do it right now 

My new favourite thing to do 

Is wasting my time on a bum like you 

My new favourite thing to do 

Is wasting my time on you 

My new favourite thing to do 

Is wasting my time on a bum like you 

My new favourite thing to do 

Is wasting my time on a bum like you 

You're always up to no good 

you catch on like a bonfire 

every single worn out line is shiney and new 

I never met a sweeter liar 

you could be my king 

I would knit you mittens and make you pie 

we could fall in love 

I could be the apple of your eye 

Let's do it right now 

My new favourite thing to do 

Is wasting my time on a bum like you 

My new favourite thing to do (dooo) 

Is wasting my time on you 

My new favourite thing to do 

Is wasting my time on a bum like you 

My new favourite thing to do (dooo) 

Is wasting my time on a bum like you 

Wasting my time on a bum like you 

Wasting my time on a bum like you

Robyn har äntligen gjort sig förtjänt av min respekt.

VAD DU SER ÄR VAD DU FÅR (å det e sant det!)

Ja herregud och fy fan. Jag trodde faktiskt aldrig aldrig någonsin att jag skulle skriva ett inlägg som det jag är på väg att skriva nu på min blogg. Men på sistone har jag helt klart börjat känna mig mer vuxen. Jag har mognat och börjat acceptera vissa saker med mitt liv, dock inte min vikt eller mitt utseende, men saker som att jag kanske inte alls är som mest välmående när jag är ensam. Att ensam ,tro det eller ej, inte är starkast? Eller? Låter det här helt stört?

Men för det så vill jag inte bli involverad i sådan där äcklig parskit att man måste ses VARJE dag och göra yoga ihop, eller köpa matchande träningsdressar, eller att man ALLTID ska släpa med sig sin partner när man ska hänga med sina kompisar och dom få gånger man inte har han/hon med sig så sitter man ändå och smsar med ens "älskling" hela kvällen. Eller bli tillsammans med en person som tar bort all ens personlighet, tvingar en att tro på utomjordingar och att leva som en tant fast att man är i sina bästa år (se bild ovan). Nä fy fan jag vill aldrig förvandlas till en person som gör sånt utan vill bara ha en soft tillbakalutad relation. Typ en älskare som är lite involverad i ens liv. Att man kanske ses en gång i veckan max. Nä två gånger per månad skulle räcka.

Dessvärre så har jag skrivit på ett avtal där det står att jag ska vara singel i fem år. Tre år har dock gått. Så det fattas två. Det lär jag ju klara eftersom det ändå inte är någon som stöter/raggar/suckar efter mig/hör av sig till mig. BUUUHUUUUÄÄÄÄÄÄHHHH.

Men om någon läser det här och blir blixtförälskad i mig så maila mig. Eller typ, ja ta kontakt med mig.

P.S. Bara så ni vet så är jag sjuuuukt kräsen.

D.S. Jag vill ha en låååång kille så att jag kan ha skor som dessa utan att känna mig som en transa. 

Även om det här inlägget är på dödsallvar så måste jag ha med en lite mindre dödsallvar med Lisa Nilsson och låten Vad du ser är vad du får. Å DET E SANT DET!

En kavalkad...

...med Pete Doherty. Här med Cyclop.

The good old days och döden.

Libertines hör till the good old days. Tiden då Fred Perry och Lacoste var mina favoritmärken och jag började cigga.

The Libertines - The Whole World Is Our Playground



The Libertines - You're My Waterloo

Idag är femte dagen på min sjukdom. Har fortfarande ont i halsen men värken har dock blivit mildrare. Nu är det mer febern och hostan som äter upp mig. Igår hostade jag så mycket att det tog ont att sitta upp, men jag kunde inte heller ligga ner för då hostade jag ännu mer. Hostade även blod igår, jävligt rock 'n' roll. Skulle egentligen ha haft examinerande seminarie idag på skolan men jag är helt enkelt för sjuk. Så istället får jag göra en skrivande version som ska bestå av 4000 tecken. Värdelöst helt klart. Men vad gör man? Vill inte förpesta min klass med min slemmiga äckelhosta. Dessutom så skulle jag aldrig klara av att åka iväg till skolan idag. Känns som om jag ska svimma bara jag ställer mig upp.

Har börjat skriva på mitt testamente eftersom jag är tveksam på om jag kommer att överleva det här. Cosmos är helt klart den alla tycker är mest åtråvärd i arvet. Men aldrig i livet. Om/när jag dör ska han bli en fri själ som ska få bestämma själv. Något som andra vill ha är mina kläder. Det kan jag gå med på så länge jag får ha mina favoriter med mig i graven. Måste dock klura på vilka som är mina favoriter.

"Visa din kärlek. Ge en iPod nano på Alla hjärtans dag"

Stod det just i ett mail jag fick av Apple.

Vad fan är detta?

Nu blir det att avanmäla nyhetsmailen från dem.

I alkoholens dimmor.

När jag var yngre så brukade jag alltid skylla på att alkoholen fick mig att göra dumma saker. Att den gav mig dåligt omdöme. Att det man sa när man var onykter kunde man senare skylla på alkoholen, att man inte menade vad man sa och att man inte alls förstod varför man hade sagt sådana korkade saker. Jag kan inte tala för någon annan men förmodligen så är det nog många som kan identifiera sig med det beteendet. Givetvis så har jag fortfarande gjort en hel del misstag de senaste gångerna jag varit onykter. Exempel på dessa är att slå sönder flaskor eller försöka göra omöjliga gymnastikövningar. Eller att alltid hamna i bråk med idiotkillar.

Men jag har även börjat inse att när mitt goda omdöme sinar i alkoholens dimmor så kommer sanningen ofta fram. För mig och för de jag är med. Man lyckas inte hålla inne sina hemligheter. Det här är synnerligen intressant och lite läskigt.

EEEEEEEEEEEEEEEEEEH???????!

Fick just ett äckligt mail från YOOX.com. Valentine's Day Gift Guide‏ var rubriken. 

Jag kräks. Fy fan vad äckligt.

Nu blir det att avanmäla nyhetsmailen från dem.

Blå helg blå måndag.

Fy fan, idag mår jag verkligen piss. Den här helgen har varit så extrem och bisarr att jag orkar knappt titta tillbaka på den. I fredags var jag och Zandra ute och åt och jag misstänker starkt att jag blev grundlurad av Hermans eftersom jag fick paniksmärtor i magen. Så troligtvis sa de till mig att någon av maträtterna var vegansk fast den innehöll mjölk för det var precis sådana smärtor som jag fick innan jag fick det klart för mig att jag var intolerant mot laktos för många år sedan jag drabbades av. Men givetvis så skulle jag vara hård och ignorera smärtorna så vi drog ut och drack öl och rom och cola istället. Träffade två fula killar som envisades med att sitta vid vårt bord och skåla med oss hela tiden. Fattar inte grejen. Albin kom dit i alla fall och höll oss sällskap. Tog en taxi hem till mig när vi tröttnade. Albin blev sur på kvinnan som körde taxin för att han tyckte att hon var en nazikärring. Kanske lite, lite grann nu när jag tänker tillbaka på det.

Vaknade upp med vidriga magsmärtor i lördags. Kunde knappt stå men envisades ändå med att hålla en "dead face" min för att inte vara till besvär. Drog ut och åt frukost och gick lite på stan men efter ett tag så orkade jag inte mer utan åkte hem och försökte sova bort smärtorna. Vilket inte gick. Zandra kom och tröstade mig när hon hade spenderat nog med pengar och gick iväg och köpte mat och frukostmat. Jag låg i sängen och nästan, bara nästan, grät och skrek "jag viiiiiiill ju gå uuuuuuuuut ikvääääääll". Fick då en snilleblixt att jag har tidigare hört att den bästa kuren mot magsmärtor är att dricka ett glas vatten utblandat med potatismjöl. Det var nog det äckligaste jag druckit i hela mitt liv. Jag började hulka och skrika och la mig ner på golvet i min hall och sparkade med benen. Till Zandras förtjusning. Men det funkade faktiskt. Så testa det!

Vi gick ut och stod i en köjävel i en timme så igår kände jag mig dålig och idag är jag jätteförkyld.
Igår var jag och Kajsa på stan och jag frös för att jag envisades med att ha en kappa med lite kortare ärmar. Trekvartsärm som det så fint heter. Var ute och åt igår men jag var mest bara trött och slumrade var femte minut. Åkte hem till mig och Edvin kom hit för första gången. Kollade på mitt underbara favoritklipp på Youtube. Foppa, underbara Foppa.

Pratade i telefon med min mamma. Tror verkligen att hon njuter av att få höra lite skvaller. Men det är roligt att prata med henne för jag saknar henne och pappa och såklart Cosmos också.

Men jag mår verkligen dåligt idag. Hostar och har ont i halsen och skakar i hela kroppen. Jag som ska göra en intervju 11.30 idag och har skola från 13.00-16.00. Helvete. Jag har inte tid att vara sjuk. Verkligen inte. Jag vill att någon ska komma hit med soppa och tycka synd om mig.

Men ändå så ger jag er min morgon. Jag är väldigt snäll.

Fred Åkerström - Jag Ger Dig Min Morgon

Lördagkvällen och nypen.

Igår var, som nämnt tidigare jag, Zandra och Rinda hemma hos Erik och drack lite alkohol, lyssnade på dammiga vinyler och rökte i fönstret. Vilket var otroligt trevligt. Finns det något mer charmigt än en dekadent tillvaro?

Vid halv ett åkte vi till Fasching. Fick stå och köa i över en timme innan vi kom in. Jag är verkligen inte en kömänniska så mitt humör hade sinats bort som smör i solsken innan vi var där inne. Framför oss i kön stod det ett killgäng eller rättare sagt ett äkta grabbgäng på cirka fem snubbar som hade "slicka" kläder, kängor och byxor som satt fel. Givetvis så skulle dom envisas med att prata med oss. Två av dem väldigt irriterande, en lagom irriterande och två som stod i bakgrunden och skämdes över sina polare. Väl där inne så letade de reda på oss och skulle dra iväg med oss till dansgolvet och den värsta av dem skulle ha vad han tror är smooth talk prat med mig. Genom att säga "Jag vill ligga med dig, vill du ligga med mig?" och "Alltså jag vill bara haaaa dig du är ju så söt". Enligt mig så finns det inget som är mer äckligt än killar som snackar sådär. Han var äckligheten själv. Jag sa att jag inte var intresserad och pekade på ett tjejgäng som stod en bit bort och sa att han borde gå till dem och försöka finna ett napp där. Då nöp han mig i rumpan. Hårt och grovt. Det är inte första gången det händer heller och jag blir lika sur varje gång. Tror inte killar att man märker när de i onyktert tillstånd lägger en hand på ens rumpa? Tror de att vi tjejer blir smickrade av att de nyper oss?
När jag gick iväg till min vän Erik för att säga det och för att fly undan från dåren på dansgolvet så nöp även Erik mig i rumpan. VAD FAN?!

Men roligt var det ändå. Helt klart.

Jag har snygga skor.

Zandra kör modebloggsposen i Eriks kungliga trapphus.

Zandra

Rinda och Eriks konst.

Rinda och cigarettrök.

Erik och vinylspelaren och Zandra och bokhyllan.

"Det bästa jag vet är att fotografera i hissar" sa jag.

Dansgolv.

Lördag.

SnyggZandra + trasiga strumpbyxor + Singha = Kvällens förfest. Ska snart åka till Erik och hänga med han och Rinda. Sedan Fasching eller Marie Leveau's Bangers 'n' Mash kväll.

Soft.

"Alla killar är kukar"

För ett tag sedan så umgicks jag med en gammal kompis till mig. Han har en väldigt stark uppfattning om att jag avskyr alla som tillhör det manliga könet eftersom jag och han ofta har diskuterat det här ämnet och att det har ofta resulterat till att jag spottar och fräser och säger svordom efter svordom. När vi senast träffades så sa han till hela umgänget att jag tycker att alla killar är kukar. Då tyckte jag att det var ett rätt så radikalt uttalande men nu har jag insett att han har helt klart rätt och jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Man kan uttrycka det såhär - jag är redan bitter. Ja det är jag faktiskt. På fullaste allvar. Hellre ensam resten av livet än att behöva gå igenom samma eller liknande saker som jag har gjort. Jag ser ingen glädje i att försöka finna en kille som jag ska utse till "den rätte" för att försöka "lägga in" stöten på honom. För att sedan älta och fundera över vad jag gör för fel men aldrig fråga mig själv om felen kanske finns hos honom och inte hos mig. Att det omedvetet utvecklas till en alternativ martyr. Nittio procent av gångerna så blir det ingenting mellan en själv och killen man spanat in. Det enda man får ut av det är bortslösad energi på ett värdelöst projekt och föremål. Jag kan erkänna att jag gillar att titta på vackra och söta killar. För mig finns det inte snygga killar. Snyggingkillar är sportiga killar enligt min uppfattning och jag har aldrig varit så mycket för sport och allt som infaller i det ämnesområdet. Vackra killar kommer alltid att fascinera mig och jag kommer alltid att titta lite extra åt deras håll. Men för den delen så vill jag inte ha dem i mitt liv. Nej, mitt liv är nog komplicerat.

Även om jag har många manliga vänner och manliga bekanta så finns det ingen av dem som jag aldrig har gett en smäll eller varit irriterad på. Irriterad över små banala saker som idiotiska kommentarer, mansgris tendenser eller bara för att dom är just killar som inte förstår vad man menar. Visst, jag kan tycka om dem men jag kommer aldrig ha samma respekt för dem som jag har för mina kvinnliga vänner.

Och nej, jag är inte bitter för att jag är "ensam" som en person i min närvaro påstår. Jag är inte ensam, långt ifrån. Just nu har jag en finare relation med alla mina kvinnliga vänner än vad jag tidigare haft. Mitt liv är väldigt fint just nu och jag är väldigt nöjd med dess innehåll. Och att så kallad kärlek och killar med trubbel lyser med sin frånvaro gör min vardag extra strålande.

Det här inlägget är helt dedikerat till min underbara vän Kajsa Mnad. Som till och med är mer bitter än mig och som flitigt använder uttrycket "killar är kukar".

"Den enda mannen en kvinna ska lita på är hennes far"

För att det är roligt.

En lista

Bra saker:

1. Min utbildning.

2. Långa, söta, tvådimensionella* killar som har t-shirts med tryck från bra tv-serier.

3. Killar med ett väldigt hårt yttre men med en väldigt mjuk insida.

4. Att jag får lön på fredag.

5. Att jag lär spendera en stor del av mina pengar den här helgen.

6. Att Zandra kommer hit i helgen.

7. Att Rinda kommer hit på lördag.

8. Att Anna kommer hit nästa vecka.

9. Att det faktiskt finns killar som ser ut såhär

och såhär och såhär och SÅHÄR

Världen kanske inte är en sådan dålig plats trots allt.

Mindre bra saker:

1. Allt tjafs med registrering, passerkort och lösenord på skolan.

2. Att andra säsongen av OC inte fungerar som den borde på min dator.

3. Att jag trodde jag var ensam att använda strumpbyxor med mycket hål men nu är det helt plöstligt så jävla mycket fashiön att ha det.

4. Att min chef lär bli irriterad då jag säger till honom att jag inte kan jobba för att jag vill satsa allt jag kan på skolan.

5. Att alla gånger min farmor har ringt till mig den här veckan så har jag inte haft möjlighet att svara.

6. Att jag har ett blåmärke på låret som är ungefär lika stort som låret själv. Och att det är inte blått utan svart, jävligt fresh.

7. Att jag inte har skrivit på min bok på flera veckor. Lär ju bli klar lagom till pensionen.

Helt värdelösa saker:

1. Att det slutar med att jag får utskällning av personen som jag vill skälla på.

2. Att jag lär inte ha tid och möjlighet att åka till Brighton i Februari.

3. Att det är så halt ute att man måste tänka på hur man går hela tiden och att man ändå halkar till i varje steg så att man blir svettig på ryggen av ansträngning och av ren ilska.

4. Att när jag försöker prata med en söt kille så blir jag generad och säger bara "eeehuum eeehh jaaa".

5. Att jag inte kan ha mina nya skor ute nu för att det är så jävla halt.

6. Att trots att en del säger att jag har blivit så "smal" så är jag ändå inte såhär smal.

7. Att jag är för lat för att använda min Marc Jacobs väska. Den är helt enkelt för tung.

8. Att en snubbe i min klass har varit med i den Israeliska armén. Han tigger om bråk.

En hädelse att en sådan typ ska bli journalist.

*Extremt smala

Rätt eller fel?

Igår kom det ett snöfall i Stockholm som resulterade till trafikkaos, att större delen av invånarna svor och halkade sig fram, att alla frös lite extra trots att det fortfarande var plusgrader. När jag gick till tunnelbanan på väg hem från jobbet så träffade jag först på en uteliggare som frågade om jag hade en cigarett att bjuda på. Självklart hade jag det. När jag satt och väntade på tåget så frågade en annan uteliggare om jag hade pengar så jag gav honom det jag hade på mig. När jag kom hem stod det två uteliggare utanför porten till mitt hus och frös så jag släppte in dem och visade var källaren var och sa att dom kunde sova där över natten. Är detta fel? Eller rätt?

Rätt tycker jag givetvis. Men jag antar att allt är subjektivt med tanke på att vi lever i en värld och i ett land där människor bor på gatan. Och det skitsnacket att dom hade precis samma förutsättningar som alla andra när de var unga köper inte jag. Det är ren bull.

För en lång tid.

Du säger att du är stark
att du har vart igenom det här förut
Du kommer fortsätta
det finns inte mycket mer att säga nu

Vi två hör hemma
i ett rum med inga andra
Om jag var tio år yngre
skulle jag inte behöva dig längre

Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
Någon dag kanske jag kör över dig här utanför
Varför måste vi döda varandra
Nåt säger mig att du blir borta
en lång lång tid

Jag kommer inte älska dig
för resten av livet
Vill inte leva med tungan hängandes utanför
och tycka synd om mig själv

Jag kommer inte höra av mig igen
och jag kommer inte ta skulden
Så säg det och få det gjort
det finns bara ett enda sätt att brinna upp

Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
Någon dag kanske jag kör över dig här utanför
Varför måste vi döda varandra
nåt säger mig att du blir borta
en lång lång tid

För en lång lång tid...

Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
Någon dag kanske jag kör över dig här utanför

Varför vi måste vi såra varandra
nåt säger mig att du blir borta
en lång lång tid...

- Håkan Hellström

...mom, i've kept a razor under my tongue 

since i was a small toddler with a tight belt. 

i haven't been able to kiss a woman with an open mouth my friend 

'cause i'm afraid that i'd split her lip. 

is that sick?... 

Clouddead - Jimmy Breeze

Uppsala.

Igår tog jag mitt nya rekord i ölkonsumtion - tio starköl. Det är nästan lite skrattretande. Vad hände? Var tog de vägen? Drack även en Gin & Tonic. Bisarrt.

Roligt var det i alla fall, Rinda presenterade mig för hennes tvådimensionella veganvänner. Trodde faktiskt inte att Uppsala kunde vara så roligt men nu blir det helt klart fler återbesök.

Förfest.

Sabrina - Boys, Boys, Boys

Typ värsta bästa.

Obligatoriska bilden.

Allt var en dimma.

Typer vi träffade upp på ett ställe jag inte minns namnet på.

En väldigt trevlig tjej som jag inte minns namnet på.

Jag stal smör, fråga mig inte varför, och te på ett ställe.

 Rinda blev väldigt tacksam för gåvorna.

Toalettbesök. Tjejer går alltid på toan tillsammans.

Kristoffer.

Den här kvinnan blev galen för att jag fotade henne på vägen till en efterfest och skrek "Vafan göru?" och kom rusande mot mig. Vet inte om hennes tanke var att attackera mig men jag sprang därifrån.

Rinda snubblade på vägen hem och jag ramlade på henne.

Det var inte så farligt som det ser ut. Bara nästan.

It was so good I almost cried.

Igår kom Albin på besök för att göra sushi till mig, eller ja okej han hade väl också tänkt äta, det var helt underbart. Dom blev så fina och var så goda att jag hade fällt en tår om jag vore den typen av människa.

Nu ska jag åka till Uppsala och dricka GT och gå på Kalmar Nation med Rinda. Vi får se om jag kommer hem levande imorgon.

Kalla mig...

...numera för journalisten. Idag kom jag in på journalistutbildningen.

Jag vill tacka gud, mina föräldrar, mina bröder, hela uttagningskomittén,  mig själv, Cosmos, Ellika och Mauro Scocco. Jag hade inte kunnat göra det utan er.

Ikväll ska jag fira, imorgon ska jag fira. Laget runt för alla.

Dagens:




Ice Cube - Today Was A Good Day

VÄRLDENS GRYMMASTE BAND SPELAR I OSLO DEN 4'E MARS OCH I LUND DEN 5'E. FYYYYYY FAN VAD JAG ÄR GLAD NU. TUREN HAR VÄNT!!!!

Dagens:

Black Flag - Nervous Breakdown

Äh va fan nu har det här med dagens låt börjat bli tjatigt så efter denna är det nog för fan. Har ni lagt märke till att jag har börjat svära mer? Ska börja med dagens insikt istället: Det är snyggt med svordomar.

What a day day.

Idag har jag en sådan dag som jag älskar att ha. Inga måsten, inget arbete, inte någon skola och inte något annat inbokat. Så jag sov till klockan elva. Upptäckte då att hon jag bor med, underbar som hon är, hade städat vår toalett så att den var skinande ren. Åt frukost, såg två avsnitt av OC, läste senaste ELLE.

Började sedan att städa mitt rum vilket var verkligen nödvändigt eftersom det har sett ut som en missbrukare eller bara en person som inte bryr sig om sin omgivning det minsta har bott här den senaste tiden. Så nu är det kliniskt rent och väldigt propert. Gick sedan iväg och köpte häftmassa för att sätta upp bilder, foton och andra saker på mina väggar. Vilket jag har tänkt göra väldigt länge men har alltid glömt bort det eller haft fullt upp med annat. Firade att mitt sovrum blev så tjusigt genom att äta två kolasnören. 

Pratade i telefon med min mamma som påminde mig om att min farmor fyller 85 år idag så efter att vi hade talats vid beställde jag ett blommogram till henne. Jag gillar att beställa blommor till människor. Får mig alltid att känna mig som en viktig människa. Önskar bara att jag hade en sekreterare som jag kunde beordra att sköta själva beställningen. Det hade varit det ultimata. Efter det så beställde jag ett par skor som jag har tjatat om en längre tid. Har till och med haft på mig dem i drömmar den senaste tiden. Så jag såg det som ett tecken på att dom behövde mig, eller att jag behövde dem kanske. Efter det så började jag laga mat så nu ska jag äta lite zucchinisoppa. Och efter det ska jag gå ner till posten och konfrontera dem angående ett paket som jag vet ligger där men att dom inte har skickat någon avi till mig.

Och efter det ska jag bara rulla tummarna.

Uppdatering: Var nere på posten och frågade var fan mitt paket var. Genierna där sa att de inte har skickat någon avi till mig för att det saknades ett postnummer på paketet. Lustigt att det ska vara så komplicerat när postutlämningen har precis samma postnummer som mig. Vilket dom förklarade men att mitt paket har hamnat på ett annat ställe så jag måste gå dit imorgon. Va fan också. Livet är så jävla komplicerat.

Dagens:

Pixies - Where Is My Mind?

Emolie.

Dom senaste fjorton dagarna har jag bölat som en liten unge varje natt och haft ett väldigt labilt humör. Allt är i princip åt helvete just nu. Jag vet, jag är så jävla emo men just nu kan jag inte bry mig mindre. Tidigare idag så övervägde jag självmord. Försökte tänka ut vad som skulle vara det snyggaste sättet att dö på. Kom fram till att det inte finns något. Det är ynkligt och fegt och om det är någonting jag inte vill vara så är det feg, ynklig kan jag gå med på, men inte feg.

Det värsta med min tillvaro just nu är att varje dag så möts jag av motgångar som ungefär kan liknas med en människa som är extremt överkänslig mot getingar och blir stucken varje dag. Ungefär så ja. MEN så ikväll så fick jag först en väldigt fin överraskning, ett nytt avsnitt av Gossip Girl ligger uppe på Piratebay. Så för första gången på mycket länge så fylldes mina ögon av glääädjetårar och inte emotårar. Underbart visst? (Ledande fråga). Sedan inte nog med det, så upptäckte jag ikväll att mina revben syns på min rygg och framifrån för den delen. Min kropp håller på att bli benig precis som sista året på gymnasiet. Glansdagarna som jag tog för givet. Jag blev alldeles fylld med glädjetårar igen. Mitt liv har fått tillbaka sitt värde. Och jag som sa tidigare i afton till en vän att jag skulle rigga upp mitt självmord på samma sätt som killen i Into The Wild dör på slutet fast i mitt eget sovrum och inte i en husvagn. Men nu tar jag tillbaka det. Haha jag avslöjade just slutet på en film.

Idag har jag varit i Karlstad, nu tänker alla "vad fan gjorde hon där?" och tyvärr så har jag inte något bra svar på den frågan. Men det var trevligt faktiskt. Jag åt en PIZZA ute på en PIZZERIA för första gången sedan jag blev vegan fast en med utan ost. Men det var faktiskt gott, faktiskt. Faktiskt.

Åh jag borde egentligen inte skriva inlägg vid den här tiden på dygnet men jag kan inte sova så vad fan ska jag göra då?

Men jag säger bara AAAAAAAAANNNNNNNNNNNNNNA kom hit. Jag behöver dig!

Dagens:

Today is gonna be the day 

That they're gonna throw it back to you 

By now you should've somehow 

Realized what you gotta do 

I don't believe that anybody 

Feels the way I do about you now 

Backbeat the word was on the street 

That the fire in your heart is out 

I'm sure you've heard it all before 

But you never really had a doubt 

I don't believe that anybody feels 

The way I do about you now 

And all the roads we have to walk along are winding 

And all the lights that lead us there are blinding 

There are many things that I would 

Like to say to you 

I don't know how 

Because maybe 

You're gonna be the one who saves me ? 

And after all 

You're my wonderwall 

Today was gonna be the day? 

But they'll never throw it back to you 

By now you should've somehow 

Realized what you're not to do 

I don't believe that anybody 

Feels the way I do 

About you now 

And all the roads that lead to you were winding 

And all the lights that light the way are blinding 

There are many things that I would like to say to you 

I don't know how 

I said maybe 

You're gonna be the one who saves me ? 

And after all 

You're my wonderwall 

I said maybe 

You're gonna be the one who saves me ? 

And after an 

You're my wonderwall 

Said maybe 

You're gonna be the one that saves me 

You're gonna be the one that saves me 

You're gonna be the one that saves me 

Dagens:

The Knife - N.Y. Hotel

Moonriver.

Jag ska för en gångs skull vara helt allvarlig i det här inlägget. Ingen sarkasm, inga svordomar och jag ska försöka att inte skriva som en skata. Försöka åtminstone men eftersom texten blev så lång så orkar jag inte läsa igenom den för att se om det finns eventuella skrivfel. Den som orkar läsa igenom hela den här texten kommer jag att ge en medalj till.

När jag gick i nian så blev jag helt förälskad i en kille. Jag minns första gången jag la märke till honom som om det vore igår. Jag gick då i åttan och satt på en buss som han klev på och han satte sig bredvid mig. Ett tag senare började min storebror som bodde hemma vid den tiden att umgås med honom och dom blev vänner. Han var även bekant med min äldre storebror. Han började vara hemma hos oss oftare och jag blev fascinerad av honom. Han var helt olik killarna jag umgicks med. Mer vuxen, mer intelligent och mer stolt. Jag gjorde slut med killen jag var tillsammans med för att jag kände att han var ingenting för mig längre. Det var någon annan jag tänkte på och brydde mig om. Efter ett tag började jag umgås med honom och hans vänner. Men allt tog sin tid och jag var hopplöst förälskad i honom över ett år innan han visade några som helst tecken på att min förälskelse skulle vara ömsesidig. Jag grät på nätterna för att jag tänkte att jag inte var tillräckligt bra för honom. Jag tänkte att jag var naiv och dum som trodde att någon som honom skulle vara intresserad av mig. På valborgsmässoafton det året fick jag ett mail av honom på morgonen med en bild som han hade suttit och jobbat på i photoshop hela natten. Han skrev också i mailet att han hade lyssnat på Stevie Wonder's Golden Lady och tänkt på mig. Då började jag få hopp om att han kanske tyckte om mig trots allt. En tid innan skolavslutningen det året, då jag skulle gå ut nian och han trean på gymnasiet, var vi med varandra ensamma för första gången. Han cyklade in till stan och mötte mig vid en kiosk och vi promenerade nere vid älven. Trots att jag var så kär i honom så var jag inte nervös. Det kändes så rätt och allt var så avslappnat. När jag skulle sjunga på avslutningen så bjöd jag in honom till att komma och titta. Men istället så kom två av hans vänner och bekanta till mig. Jag blev så otroligt besviken på honom och satt uppe den natten och svor åt honom och lovade mig själv att ge upp. När jag vaknade den morgonen så såg jag att han hade försökt ringa till min mobil och lämnat ett röstmeddelande. Jag hade inga pengar på telefonen så jag gick iväg för att köpa ett refillkort för att kunna ladda telefonen och gick och satte mig nere vid vattnet och lyssnade på meddelandet. Det kommer jag aldrig att glömma. Tvekan på hans röst och hans nervositet var så fin att jag blev helt förlorad i honom. 

När ryktesspridningen i Skellefteå någon vecka efter det blev för stor och för jobbig så kunde jag inte låta bli att bli arg på honom. Trots att allt bara var elaka rykten. Jag visade min ilska till honom en dag och han föreslog att vi skulle ses den kvällen. Vi var än en gång ute och gick vid vattnet och alla grönområden runt omkring mig (se bild ovan). Jag råkade snubbla vid ett tillfälle så jag tog tag i honom för att inte ramla, det var första gången vi rörde vid varandra och är ett av de finaste ögonblicken jag haft i hela mitt liv. Jag plockade en bukett blommor till honom och satte fast den på hans cykels pakethållare. På något vis såg jag det som ett test. Att om han skulle låtit bli att plocka bort blommorna tills nästa gång vi skulle ses så var det ett bevis på att han tyckte om mig.  När jag frågade honom den sommarnatten om han skulle vilja följa med in till mig så sa han nej. Han var trött och skulle cykla hem. Han har berättat för mig på efterhand att han inte vågade följa med in för att han var rädd för att träffa mina föräldrar. Han trodde att dom skulle bli arga när dom fick veta att deras söners vän dejtar deras dotter som var några år yngre än honom. Första gången vi sov med varandra var efter en kväll hemma hos honom. Hans föräldrar var bortresta så han passade på att bjuda hem mig till honom och klockan blev för mycket för att jag skulle orka cykla milen hem. När jag vaknade den morgonen satt han och åt frukost och tittade på mig och var på väg till jobbet. Jag fick vara kvar hos honom och sova. Innan jag cyklade hem så bäddade jag hans säng. Han berättade senare för mig att han aldrig hade sovit så gott i den som han gjort natten efter den tack vare att det var just jag som hade bäddat hans säng.

I Skellefteå så anordnas alltid en festival med namnet Trästock på somrarna och jag och han gick tillsammans på den en kväll. Det var första gången vi var officiellt ute bland folk tillsammans. Jag fick träffa hans vänner och dom gav mig lite skeptiska blickar men blev också förundrade. Han var inte en kille som hängde med tjejer. Inte ensam med en tjej åtminstone. Den natten så var vi än en gång nere vid vattnet och promenerade och hade till och med tänkt bada. Han är en badkruka och jag är en fegis men nu på efterhand så vet vi båda två att det bara var därför vi ville se varandra i underkläder. Den kvällen utan att ha behövt prata eller ens nämna det så kände vi båda att vi var ett par. Vi var helt säkra på att det var rätt. Hela den sommaren spenderade vi nästan varje kväll tillsammans. Vi var ute och gick till långt in på morgonkvisten, satt nere vid vattnet eller låg på en gräsmatta och bara pratade. Vi låg och sov i soffan hemma hos mig och min bror väckte oss när han skulle iväg till sitt sommarjobb så dom cyklade ofta iväg tillsammans tidigt på morgonen. Min pojkvän fortfarande rädd för att sova en hel natt hos mig för att han var orolig över vad mina föräldrar skulle säga.

Tyvärr så var den sommaren snabbt över och jag började gymnasiet. Där möttes jag av elaka blickar av tjejer som även dom var eller hade varit förtjusta i min pojkvän. En dag så fick jag höra att han hade haft en annan tjej på gång samtidigt som mig och att den enda anledningen till att det inte blev något mellan dom två var för att hon flyttade. Något som jag visste inte kunde vara sant eftersom jag hade spenderat all hans lediga tid med honom. Men jag blev ändå så påverkad av att få höra en sådan sak att jag funderade på att göra slut. Jag fick även då veta att min bror hade tjatat på min pojkvän tidigare den våren att han borde ha blivit tillsammans med tjejen, som hade flyttat iväg, för att hon var kär i honom. Att min bror kunde säga en sådan sak till killen han visste att jag var så otroligt kär i sårade mig väldigt mycket. Det sårar mig än idag. Vi var tillsammans hela gymnasiet med upp och nedgångar. Han tvekade över vårat förhållande ibland och det gjorde även jag. I januari, sista året jag gick på gymnasiet, gjorde jag slut med honom. Jag kände att jag inte klarade av att vara fast i ett förhållande längre. Vi hade varit tillsammans så länge att det var dags att ta förhållandet till en ny nivå, en nivå som jag inte var redo att gå till. 

Det var även den månaden jag började röka. Varje natt satt stod jag vid mitt fönster och lyssnade på Editors och rökte och framförallt grät. Jag hade haft problem med ätstörningar hela det året men det nådde sin kulmen den månaden och jag slutade nästan att äta helt. En halv limpskiva per dag var mitt dagsinnehåll. Jag tappade hår, hade ingen ork när jag red så det blev aldrig någon lyckad ridning och jag fick skäll av min ridlärare och kände mig helt värdelös för att jag inte ens klarade av och orkade ridningen vilket gjorde mig ännu mer ledsen. En kväll när jag satt hemma ensam och grät framför tvn fick jag ett sms av honom. Det stod att han just hade lämnat ett paket med saker jag haft hemma hos honom på min bro. När jag tittade ut genom fönstret så såg jag honom gå på vägen nedanför mitt hus. Det är första gången i mitt li och enda gången som jag har slitit på mig mina vinterskor, struntat i jackan för att spara tid trots att det var runt -25 grader ute och sprungit efter någon. När vi stod där och grät tillsammans och tittade varandra i ögonen så förstod jag att det var ett misstag att göra slut med honom. Att jag hade inbillat mig att jag skulle bli en friare människa utan honom. Att jag skulle göra karriär och att han störde mig då jag vid den tidpunkten kämpade med arbetsprover till olika skolor. 

Jag sa alltid att jag skulle lämna min hemstad direkt efter att jag tagit studenten. Och det gjorde jag också. Den sommaren åkte jag ensam iväg till Eidfjord i Norge för att jobba. Tiden utan honom var olidlig. Jag försökte se mig själv som en självständig människa men jag tänkte på honom hela tiden och när jag hade varit där i sex veckor kom han dit för att hålla mig sällskap. Han hade åkt tåg hela dagen och färja och liftat efter att ha gått ett bra tag i tunnlar i Norges kolsvarta fjordlandskap den natten kom han fram till mig och med sig hade han vinflaskor. Men tiden där tillsammans blev inte som vi hade tänkt oss utan vi bråkade mer än vad vi var sams och han var svartsjuk på en annan kille som hörde av sig till mig. 

När vi kom hem till Skellefteå igen i mitten av augusti så hade jag fått ett brev att jag hade kommit in på Stenebyskolan. Det skolan som jag den vintern hade kämpat med arbetsprover till. Och att jag även hade kommit in på en sömnadsutbildning i Umeå. Staden som han hade planerat att flytta till eftersom han studerade där. Tanken var att vi skulle flytta dit tillsammans och skaffa ett gemensamt boende. Något som jag kände att jag inte var redo för. Jag ville tänka på mig själv så jag valde att åka till Stenebyskolan som ligger 120 mil från Skellefteå. När jag berättade det för honom så sa han "Då kan vi lika gärna göra slut". Så det blev sagt så. Men också efter att en annan incident uppstod som definitivt förstärkte vårat beslut. Det blev en plågsam tid för både jag och honom. Efter ett tag blev jag förtjust i en kille på skolan jag börjat på men jag slutade för den delen aldrig att älska min gamla pojkvän. Vi bråkade i telefon och sa upp kontakten åtskilliga gånger. Men vi hittade alltid tillbaka till varandra. Varje lov som jag åkte hem på så umgicks jag med honom och varje gång jag åkte tillbaka så frågade jag mig själv om jag hade tagit rätt beslut när jag flyttade iväg. Något som jag kan fråga mig själv än idag. Efter mycket bråk och många elaka ord utdelade till varandra så blev jag och han efter en tid bästa vänner. Det visade sig att vi passade bättre tillsammans på det sättet än vad vi gjorde som ett par.

Men nu verkar det som om det är slut på en era. Jag har förlorat min bästa vän och min första och enda kärlek. Personen som känner mig bättre än någon annan. Personen som förut ringde mig varje dag då han satt på tunnelbanan på vägen hem eller just innan han skulle sova för att säga godnatt. Personen som introducerade mig för en stor del av den musiken jag lyssnar på idag. Personen som övertygade mig att om bli vegan skulle vara ett bra val. Personen som jag har delat min vardag, problem och helger med men även nätter, kväller, dagar och morgnar tillsammans med. Personen som såg mig kämpa igenom högstadiet, gymnasiet och folkhögskola. Personen som inspirerade mig till att bli mer kulturell. Personen som skrattade när andra killar raggade på mig. Personen som fotograferade mig när jag matvägrade och visade mig bilden för att få mig att inse att jag var sjuk. Personen som gick iväg och köpte en punschrulle i jätteformat då jag låg och sov i soffan efter en jobbig dag och ställde den framför mig på bordet så att det skulle vara det första jag såg när jag vaknade. Personen som jag kliade i håret en hel natt för att hans ansiktsuttryck var så fint när jag gjorde det. Personen som övertygade mig om att vinylskivor är mycket bättre än cdskivor. Personen som gav mig mitt första blandband. Personen som höll min hand då jag var livrädd på ett plan. Personen som har tvättat och plåstrat om åtskilliga av mina skavsår. Personen som lärde mig wrestlinggrepp. Personen som fick mig att börja använda polaroidkamera. Personen som fick mig att blir en lugnare, mer ödmjuk och framförallt en mer social människa. Personen som jag alltid har kunnat ringa till när jag känt mig ensam. 

Jag gissar att det här är ett ypperligt bevis på att det inte funkar att vara vän med sin före detta.

Åååh Jooeee.

När jag var liten så tittade jag på Dr. Quinn med mamma. Redan då så var jag väldigt svag för män i chaps. Joe är min drömman.

Festen igår var för övrigt ungefär exakt som jag hade räknat med att den skulle vara. När vi åt så frågade många om jag bantade för att jag åt så lite eftersom det enda som var vegansk var min couscoussallad och en annan tjejs sallad. Jag svarade att jag bantar och att jag tycker att jag är tjockast i världen. Då blev tjejen som frågade med det mest spydiga tonfallet sur. Tål hon inte att höra sanningen? Sedan så tog hon mitt champagneglas ifrån mig när hon tyckte att jag skulle sluta dricka. Äckliga skabba! Jag var iallafall nykter och fräsch hela kvällen. Till skillnad från henne.

Dagens låt är en väldigt finurlig låt som roar människor som gillar grova ord och kvinnoförnedring.

TTC - Girlfriend

Lick it up like iiiiicecreeeeeeeeam

Och som svar på en viktiga fråga: Nej bilden igår på mig ska inte föreställa en "dagens outfit" bild. Jag avskyr sånt.

Jag är så jävla redo...

Nu lyssnar jag på Rogall & the Electric Circus Sideshow på hööögsta volym och ska snart dra iväg på den där festen.
Bilder nedan: Jag kör Mercjacka med Velourtröja. Trodde aldrig den dagen skulle komma...
Och:
Min snygga sallad.

Lördag.

Usch jag har ångest över att spendera kvällen på en jobbfest. Dels för att det är nog den mest "vuxna" grejen jag har gjort i hela mitt liv och för att jag får panik över att spendera tid med människor som jag inte har något gemensamt med. Vad ska vi prata om? Vad är det okej att säga? Dessutom så känner jag inte ens personerna på mitt jobb. Jag har varit där i tre månader, dom har varit där mellan 3 till 10 år. Sedan är det ett knytkalas också, vilka jag avskyr. För då blir det bara att man pratar om maten hela kvällen och givetvis att alla envisas med att deras rätt är den godaste och att man kommer äta hela kvällen. Mat som jag är orolig för att smaka från för att den knappast kommer vara vegansk så då måste jag ljuga ihop någon ursäkt för att jag pallar inte att säga till människor som dessa att jag är vegan. De är inte sådana som har förståelse eller vet nog inte ens vad det är. Så då måste man förklara och ta alla de typiska frågorna som "vad äter du till frukost då?". Inte nog med det heller så kommer alla att ta med sina "partners" ikväll utom jag. Jag vägrar och jag har inte heller någon jävla partner som jag tvingar med på tillställningar som dessa. Även om jag hade så skulle jag inte vilja ha med honom dit heller. Så elak är jag inte.

Men det kanske blir trevligt. Vad vet jag? Jag ska försöka iallafall. Ska göra en couscoussallad att ta med. Ska lägga upp bilder sedan. För den kommer bli snygg och god. Men framförallt snygg.

Dagens:

Moneybrother - Feelings Getting Stronger In The Dark

Till mina vänner...

Jag gillar inte ordet "bekant", jag gillar inte att säga att någon är min bekant. Men däremot så gillar jag ord som kompis, polare och framförallt vän. Men vad är kriterier för att man ska räkna någon som vän då? När jag var yngre så tyckte jag att det var när man visste namnen på den blivande kompisens föräldrar. Det här är helt uteslutet idag. När jag blev äldre tyckte jag att det var första gången man var hemma hos den blivande kompisen. Något som jag än idag använder ibland som det slutgiltiga kriteriet. En gång så sa en person till mig att man är vänner när man har varit fulla tillsammans. Vilket jag absolut inte håller med. Det är korkat. 

Mina vänner är ni som jag hör av mig till, som jag känner glädje av att höra från, som jag pratar med andra om, som jag respekterar och beundrar och framförallt ni som jag har roligt med. Mina vänner är ni som jag skrattar tillsammans med. Mina vänner är de som tycker om mig för den hopplösa människan jag är på samma sätt som jag tycker om de hopplösa sidorna som mina vänner har.

För ett tag sedan så sa en person till mig att jag har bara snygga kompisar. Och nu pratar vi verkligen snygga. 10 poäng av 10 möjliga sa den här personen att alla mina vänner är som den här människan har träffat och fått se på bilder. Och personen ifråga har sett de flesta av mina vänner med tanke på att jag gillar att fotografera alla jag träffar. Det är sant vad den här personen säger. Verkligen. Mina kompisar är verkligen så snygga. Jag förstår varför mina vänner får intensiva blickar av okända människor på stan, att dom alltid blir bjudna på drinkar, att mina manliga vänner alltid har beundrarinnor som drar uttjatade raggningsrepliker och blinkar med ögonfransarna till dem. Att mina väninnor alltid får gratis drinkar, höra vilka vackra ögon de har och blir avgudade av män. Det är helt klart så. Mina vänner är så förbannat snygga. Det här är givetvis inte något jag har valt medvetet utan det har bara blivit så. Och jag tycker inte heller att mina vänner är snygga för att dom har fina personligheter och sådana saker. Utan det här är ren fakta. Men hur är det man brukar säga? Lika barn leker bäst?         Aaahahahaha...

Idag har jag varit på stan. Har lite spenderarångest nu. Två tusen borta med vinden. Vad hände? 

Bild ovan: En dekadent kväll i februari förra året med Gammeldansk, Paul Bley och en sliten gitarr. Tack Ellika för bilderna.