GOTT NYTT ÅR.

Sushipicknick kommmer det att bli ikväll på hotell. S'wonderful.

AFTONBLADET.

Aftonbladets nyhetsvärde är sensationellt.

"I WOULD DRAPE MYSELF IN VELVET IF IT WAS SOCIALLY ACCEPTED." - GEORGE COSTANZA.

Jag vill ha en jacka i sammet.

DET VITA PUDRET.

Det snöar så jävla mycket i Skellefteå och har gjort det i flera flera dagar nu.
Jag har aldrig någonsin sett såhär mycket snö förut.

DET BÄSTA VS. DET SÄMSTA MED JULEN.

DET BÄSTA:
1. Man äter god mat.

2. Man får vara ledig.

3. Man får paket.

4. Man äter en massa godis.

5. Kalle Anka på tv.

6. Man får ge bort paket.

7. Nightmare before Christmas.

DET SÄMSTA:
1. Man äter tills man blir illamående.

2. Man blir rastlös.

3. Man får paket som man egentligen inte vill ha.

4. Man äter tills man blir illamående.

5. Arne Weise är inte längre på tv.

6. Besvikelsen när man märker att någon inte bli glad för paketet den får av en.

Julen är så motsägelsefull.

THE END OF THE WORLD.

SKELLEFTEÅ/CRUEL TOWN.

Skellefteå är min hemstad, jag har växt upp där. Bott där de första arton åren av mitt liv, gått på alla gator, sett allt som är värt att se. Känt allt som är värt att känna. Gråtit många tårar i Skellefteå, hatat i Skellefteå, svurit i och över Skellefteå, rivit mig själv i armarna bara för att få en annan smärta än den Skellefteå ger.

Den bästa dagen i mitt liv var den dagen jag lämnade Skellefteå. Jag grät i flera timmar, av lättnad och av lyckan att äntligen få börja leva. Skellefteå för mig är mörker. Det mörkaste mörkret som jag inte önskar någon. Jag skulle hellre välja det oändliga mörkret än mörkret i Skellefteå.

Att komma tillbaka till Skellefteå väcker alla känslor man haft när man bodde där, känslor man har mått så dåligt över att man inte ens orkar bry sig om livet. Känslor som är värre än olycklig kärlek, känslor som är värre än att känna sig som den mest ensamma personen i hela världen.
Skellefteå hindrar en från att vara lycklig, staden hämmar en och äter upp en inifrån och ut.
Man blir tom, det går inte att ha en själ i Skellefteå. Skellefteå är själslöst. Skellefteå är som en låt med Broder Daniel, vemod och plågsam.
Skellefteå är som en mardröm du inte kan vakna upp från när du vill. Skellefteå är som den olyckliga kärleken som kommer att förfölja dig resten av ditt liv. Skellefteå är som en flaska sprit du vill tömma för att sedan hoppas att det ska bli bättre, fast du vet att det aldrig kommer att bli det. Skellefteå är som mörkt vatten du drunknar i.

Att säga att man kan ha lyckliga stunder i Skellefteå är en lögn. Skellefteå är tragedi och avsky. Jag blir en tragedi av att vara i Skellefteå.

Det finns bara en sak jag är rädd för, och det är Skellefteå.

ÅRETS LISTA-2009.

Jag har som tradition att alltid summera året med en slags text där jag tar upp vad jag tycker har varit viktigast under mitt år och en lista där jag summera andra saker, bra och dåliga. Så här kommer årets lista:

Årets händelse (Ur mitt perspektiv)

Jag kom in på journalistutbildningen och
hittade en kille som uppfyller allt jag någonsin drömt om
och att min underbara farmor gick bort.

Årets händelse (Ur världens perspektiv)

Den otroligt överdrivna hypen kring den "fruktade" svininfluensan.

Årets ord

Näe

Årets insikt

Man luktar äckligt efter att ha rökt.

Årets låt

Yeasayer - Tightrope

Årets skiva

Girls - Album

Årets video

Kings of Convenience - Boat Behind

Årets Youtube

Monkey pulling dogs tail.

Årets dag

En solig söndag då jag och Anna drack champagne och åt jordgubbar.

Årets kväll

En sommarkväll då jag satt i båten ute på sjön i stugan och tänkte över livet. Och runt omkring mig var en svanfamilj och ovan mig en rosa himmel.

Årets natt

När jag satt på bron och rökte cigaretter med huvtröja och nattlinne
och väntade på bättre tider och det blev så också, tio minuter senare.

Årets datum
30 maj.

Årets skandal

När mitt hem blev besudlat.

Årets största hype

Svininfluensan.

Årets frisyr

Ingen frisyr alls, bara långt och lockigt och alldeles alldeles underbart.

Årets märke/designer

Inget märke alls.
Jag har nog aldrig varit en så flitig kund på secondhand butiker som i år.

Årets skor

Kängor.

Årets plagg

Mönstrade tights från Acne, snygga och sköna.

Årets köp
Diana F+ kamera.

Årets HIT

Asian supermarket på Döbelnsgatan i Stockholm. En vegans paradis.

Årets drink

Som alla andra år- Cuba Libre.

Årets dryck
Pai mutan.

Årets favorit

Michael Cera.

Årets person

Pernilla Widelund (utan tvekan).

Årets saknad

Ellika, som alltid.

Årets maträtt

Veganräkor.

Årets restaurang

Lao Wai.

Årets snedsteg

En hel del val som har resulterat till ännu värre situationer.

Årets bästa idé

Att ta hand om världens finaste hund i två månader.

Årets siffra

5, i 5 veckor var jag helt rökfri.
Och nu röker jag bara vid väldigt få tillfällen.

Årets ciggar

NONE!

Årets skratt

Zombieland.

Årets fylla

Ingen fylla alls, jag är så förbannat skötsam.
Fyllorna från i år är inte ens värda att nämna.

SMITH AND WESSON.

Det roligaste man kan göra när man kommer till Skellefteå är att åka till skjutbanan
och spendera tid med pappa och Smith and Wesson.

HURRA!

På papperet fick jag jullov idag. D.v.s jag har inga mer inplanerade föreläsningar, seminarier eller jobbpass inskrivna i min kalender förrän den 7'e januari. Även om jag kommer att behöva läsa väldigt mycket över jul så ska det bli skönt att inte behöva stiga upp när det fortfarande är mörkt ute efter att ha tryckt på snoozknappen på alarmet gång på gång och att behöva stå ute i kylan och frysa tårna av sig i väntan på bussen varje morgon. Eller att behöva stressa, vilket kommer bli det skönaste att slippa. Och att alla måsten halveras. Och att mobilen kommer vara avstängd.

Helt enkelt; hurra för jullov!

12 JANUARI.

Från och med den 12 januari finns Mulberry's Alexa till försäljning.
Som Rachel Zoe säger: "I die".

Och som jag säger, "den som spar hon snart har". Dock i svart, såklart.

HOW CAN SOMEONE LIVE WITHOUT TELLING SECRETS?

BUT I'M NAKED AND BARE IN THE ICE OF YOUR STARE.

There's a crawling sensation
An Astral vibration
That's sucking me into your sight
I can tell by your hair In the juniper chair
And the piraty twist of your mouth
I've constructed your frame In a plasticine game
And your eyes are the sweets of my youth
But I'm naked and bare in the ice of your stare
And I'm useless at telling the truth
So I hide with my head in the tent of the bed
And my body is sucked through your eyes
Then I quiver and shiver and start to deliver the goods
Then I vanish in size.

There's a crawling sensation
An Astral vibration
That's sucking me into your sight
I can tell by your hair In the juniper chair
And the piraty twist of your mouth
I've constructed your frame In a plasticine game
And your eyes are the sweets of my youth
But I'm naked and bare in the ice of your stare
And I'm useless at telling the truth
So I hide with my head in the tent of the bed
And my body is sucked through your eyes
Then I quiver and shiver and start to deliver the goods
Then I vanish in size.

There's a crawling sensation
An Astral vibration
That's sucking me into your sight
I can tell by your hair In the juniper chair
And the piraty twist of your mouth
I've constructed your frame In a plasticine game
And your eyes are the sweets of my youth
But I'm naked and bare in the ice of your stare
And I'm useless at telling the truth
So I hide with my head in the tent of the bed
And my body is sucked through your eyes
Then I quiver and shiver and start to deliver the goods
Then I vanish in size.

Marc Bolan, I love you.

THIS LOVELY WEEKEND.

I helgen har vi bakat pizza med sojamozarella, körsbärstomater, färsk spenat, svamp och tomatsås med massor av vitlök i sig, bakat lussekatter och pepparkakor och varit och kollat på hästar. Helt underbart har det varit.
Men nu, tillbaka till verkligheten.

COSMOS.

Jag var sjutton år, sommaren till sista året på gymnasiet. Jag minns precis vilken dag det var, det var den 15 augusti, min mormors födelsedag om hon hade levt. Förutom det så var det som vilken dag som helst. Jag spenderade förmiddagen med att titta på djur på Blocket. Något jag brukar muntra upp mig själv med. Just den dagen, bara några minuter innan jag såg den så var det en som hade lagt in en annons om en vit kattunge, den sista kvar i kullen. Den som blev "över". Mitt hjärta smälte och jag tjatade på mamma energiskt i flera timmar om att jag ville få den. Till slut gick hon med på det och hon sa att hon skulle bara prata med pappa om saken. Pappa var dock mer tveksam av många olika skäl.

Jag minns att jag tänkte att om jag inte kan få den lilla stackars kattungen som ingen annan vill ha så kommer jag att stänga in mig på mitt rum resten av den (korta) tid det var kvar av sommaren. Jag hade helt plötsligt blivit tio år yngre.

Både min mamma och min pappa gick till slut med på att jag skulle få kattungen. Och vi pratade med ägaren och bestämde att vi skulle hämta kattungen efter middagen och innan det skulle vi köpa sådant som en katt behöver.

När jag fick den lilla kattungen i mina armar så höll jag på att gråta. Det är det närmaste jag kan komma hur det känns för en nybliven mor att hålla i sitt barn. Dock så bet kattungen mig och blev sur för att jag hade väckt den när den låg och sov. Och den fortsatte att bita mig hela bilresan hem när jag försökte röra den. Då funderade jag om det verkligen var såhär det skulle vara att ha en katt.

Den första natten så sov kattungen inne på mitt rum med mig och det gjorde den de flesta nätterna framöver. Den väckte mig med att skrika och springa omkring under min säng. Jag förstod då att den behövde kissa och det gjorde den också. Längst in mot väggen under min säng på ett hårband som hade ramlat ner från sängen efter att jag hade sovit med det.

Efter några dagar började vi diskutera i familjen om vad vi skulle döpa kattungen till. Trots att det var min katt så ville ju givetvis alla som vistades i vårt hus vara med och bestämma. Till slut så blev det Cosmos, Cosmos som efter den läskiga katten i Dr. Snuggles. Först avskydde jag det i och med att jag bara associerade det med den läskiga Snuggleskatten. Men efter ett tag så kändes det namnet så rätt på den lilla galna kattungen jag hade. För Cosmos var och är fortfarande en aning galen och knäpp.

När jag hade haft Cosmos i bara några veckor så började vi förstå att det var något fel. Han reagerade aldrig när vi ropade på honom eller på andra ljud. Så mina föräldrar tog honom till veterinären en dag då jag var i skolan och där gjorde de ett simpelt test. De slog ihop två kastrullock bakom Cosmos. Något som han inte reagerade på. Och så var det bevisat en gång för alla, den lilla galna kattungen hörde ingenting.

Cosmos gillar att sysselsätta sig med att hoppa upp på bord, hyllor, bänkar etc och putta ner alla saker som står på dem med sin vänstra tass. Han gör inbrott i skafferiet, trots att det är säkrat från kattinbrott, och drar ner påsen med kattfoder på golvet och äter tills han måste kräkas. Han biter min pappa på fötterna när han inte får mat. Han slickar mig i håret och försöker äta upp det. Om jag går ut från mitt rum när han ligger i sängen så hoppar han genast ner och gömmer sig. Jag lärde honom en dag hur man öppnar dörrar, så nu vet han precis hur han ska smita ut från toaletten när mamma stänger in honom där för att han har hittat på hyss.
Han kurrar så högt att han överröstar tvn och gör så att man inte kan somna när han ligger bredvid en i sängen. När han sitter på fönsterbänken och tittar på skatorna utanför så kan man smyga sig fram och peta lite på honom och då skriker han högt för att han inte hör en, sen börjar han kurra för att han blir glad över att se en. När man är ute på gården utan honom så sitter han och tittar surt på en i fönstret. Och ibland när jag äter så sitter han i mitt knä och luktar på det jag har på min tallrik. Förut när han var några kilon lättare så brukade jag bära omkring på honom i timmar och han låg och kurrade i min famn hela tiden. Och när han får sitta fast i ett långt rep i stugan så skriker han så högt att den skär i ens öronen när han inte ser en och när han sedan hittar en så skriker han av lycka och springer fram till en och stryker sig mot en. Och tittar på en som säger att han inte gillar att bli övergiven.

När jag flyttade hemifrån och han fick bo kvar hos mina föräldrar så satt han utanför dörren till mitt flickrum varje kväll och hoppades att någon skulle släppa in honom så att han skulle få sova i min säng. Och varje gång jag kommer hem så är det första jag gör att leta reda på honom och ge honom en kram. Han luktar så gott och är mjuk och varm. Och så snäll att man ibland tycker lite synd om honom. Han skulle inte klara sig en dag utan hans familj. Och vi skulle inte klara oss en dag utan honom.

Jag kan spendera timmar med Cosmos, prata med honom, titta på honom, krama honom och tänka att om alla vore som honom så skulle världen vara en bättre plats.

VADDÅ VEGAN?

Under min uppväxt så åt vi kött till middag varje dag. Det var den "riktiga" maten. När min bror blev vegetarian för många år sedan så blev det ramaskri i vårt hem. Frågorna var många och mina föräldrar var upprörda. För i deras värld fanns det inte en tanke på att man inte skulle äta kött och bara nöja sig med den s.k. kaninmaten. Jag fick inte bli vegetarian för mina föräldrar när jag var yngre. Men jag bestämde mig för att blir vegan när jag hade flyttat hemifrån. Något som mina föräldrar blev mycket upprörda över.
Och trots att jag inte bodde hemma så fick jag höra varje gång jag talade med mina föräldrar eller besökte dem om hur otroligt besvärligt det var för dem att jag är vegan. Hur skulle de nu kunna bjuda mig på mat?
Och trots att jag har bevisat för dem att det funkar alldeles utmärkt för mig att vara vegan. Jag har aldrig ont i magen längre som jag hade varje dag förut. Jag känner mig mycket piggare. Och för de som inte tror att vegan är en konst man kan leva på; mina värden är helt exemplariska.

Sedan jag blev vegan så har mina föräldrar lagat mat till mig färre gånger än antalet fingrar jag har (20 stycken). Och jag skulle aldrig heller kräva eller förvänta mig att de ska göra det när jag hälsar på dem. Utan jag har gjort ett val, ett val som jag är nöjd med, och jag står gärna för de besvärliga konsekvenserna det valet leder till. Det vill säga, jag lagar mer än gärna min egen mat. Och det gäller alla. Jag förväntar mig inte att min omgivning ska göra något för mig.

Just det här med att vara vegan skulle vara något besvärligt är en myt. Det kanske kan vara lite besvärligt att vara vegan om stöter på oförstående människor som börjar ställa dumma frågor som "vad äter en vegan till frukost?", "är det inte jättejobbigt att hitta något som du kan äta?" etc. Men jag klagar ändå inte. För dessa oförstående människor behöver bara lite lärdom. Och jag förstår också om det känns besvärligt, för det tyckte även jag en gång i tiden. Till jag fann ett genuint intresse i att tillaga hälsosam och nyttig mat.
Och jag kan ibland få dåligt samvete över att det känns som att jag ställer till med besvär för min omgivning. Men jag vet att de som är mina vänner kan förstå ett sådant simpelt val som att jag inte vill äta något animaliskt.

Hur människor kan sitta och gotta sig i döda djurs kroppsdelar är för mig ett mysterium.
Fast det är väl klart, för de flesta köttätare är ju inte djuren de äter en individ, utan bara en bit kotlett eller en god stek.
Och de andra köttätare som faktiskt har ett samvete över att de äter en individ borde kanske ta sig en funderare och bege sig till närmaste bokaffär för att köpa sig en bok om hur man tillagar vegetarisk/vegansk mat.

Och egentligen så grundar sig steken på bordet i traditioner och vanor. Jag vet precis hur det är, för min familj är egentligen en köttätarfamilj. Trots att de enda som äter kött i den är min mor och far. Ska vanor verkligen ha ett så stort inflytande i ens liv att man inte kan göra ett avgörande val?
Och ni som inte vet vad jag talar om nu borde besöka sidor som Djurens Rätt eller Djurrättsalliansen och läsa på eller bara se filmen nedan om hur grisarnas liv är. Djuren ni äter lever inte ett värdigt liv på en blomsteräng, tyvärr.

Jag skulle aldrig döma någon människa utifrån vad den äter. Även om det är vad människor (köttätare) gör mot mig. Dock så tycker jag att ni som väljer att äta kött borde göra er själva en tjänst och fråga er varför ni äter det? Om ni inte kan komma på mer än ett argument som "att det är gott" eller "bekvämt" så borde ni ta er en funderare. Och som sagt, läsa på.

SKULLE DU VILJA LEVA SOM EN GRIS?

Under två år har Djurrättsalliansen besökt grisfarmar över hela Sverige. Se resultatet ovan och fråga dig själv sen om julskinkan verkar så frestande.

HELLHOLE RATRACE.

Jag har haft årets sämsta helg. Och nu skiter jag i folk som säger att man ska glädjas åt det lilla och sådan skit. Utan de tre senaste dagarna har verkligen varit en prövning. Jag tror inte på en gud men ibland undrar man ju undra om man inte blir straffad.

Min "prövning" började i fredags med incidenten jag tidigare skrivit om och sedan dess har det med jämna mellanrum under hela helgen varit liknande missöden som skett. Min kropp består av blåmärken och min nacke värker och mina favoritjeans är förstörda.

Meeeeeeeeeeeen så är livet, I guess.

R.I.P DAUL KIM

Daul Kim 1989-2009

MIN TUR.

Min tur är känd, känd för att inte existera. Så många gånger har jag varit med om händelser som egentligen inte är möjliga att ske. Slumpen för att de ska ske är väl en på miljonen, men det är precis så min tur är.

Nu på morgonen var jag än en gång med om ett sådant scenario. Jag steg upp halv sex idag för att hinna plugga lite mer innan tentan, gå ut med Zelda, göra mig klar och äta frukost. Jag tog bussen som gick 07.41 från där jag bor (Bergshamra) till Ulriksdal där jag tar pendeltåget mot Flemingsberg. När jag står på perrongen, cirka en minut innan tåget ska komma, ftersom bussen var sen så var jag tvungen att springa precis allt jag kunde för att hinna till tåget, så säger dom i högtalarna att det är signalfel mellan Stockholm central och Stockholm södra. Och att som resenär som hänvisades man därför att ta tunnelbanan från centralen till Mariatorget och därefter gå till Södra station för att ta pendeln. När vi kom fram till centralen så var klockan 08.20. Så jag förstod redan då att det var kört. Men jag åkte ändå till Mariatorget. Men därefter gav jag upp.

Jag missade alltså att göra en tenta på grund av min otur och SL och deras jävla signalfel på pendeltåglinjen.

YOU MAKE ME SO VERY HAPPY.

Ibland kan ju en låt säga det man själv vill säga.

WHO WOULD HAVE THOUGHT.

När jag gick i mellanstadiet sa alltid min lärarinna att jag skulle växa upp till att bli en författare eller åtminstone jobba med att skriva. Idag utbildar jag mig till journalist.

När mitt ex sa till mig för ungefär fem år sedan att han hade bestämt sig för att bli vegan så fnös jag högt. Idag är jag inne på mitt tredje år som vegan.

När jag var liten så kammade jag mitt blonda långa hår så ömsint varje kväll och flätade ihop det till en fläta. Idag är det brunt och räcker just och knappt över axlarna.

När jag var yngre så sa jag alltid : "BLÄ!" när jag såg färgen orange. Sedan fick jag en orange cykel, köpte en orange mössa och fick orangea stickade sockar av min pojkvän och sedan var jag kär i färgen.

När jag var en liten flicka så var jag så blyg att jag vågade knappt prata med någon och stod mest och gömde mig bakom mina föräldrar. Idag har jag ingen farstu som mamma så fint säger.

I sjunde klass grät och svor jag när mina föräldrar nekade mig att få pierca naveln. Idag fnyser jag åt piercingar.

För ungefär ett år sedan skrev jag en text om hur värdelöst det var att ingen förstod mig eller kunde tycka om mig för den jag verkligen är. Idag finns det en som älskar mig för precis den jag verkligen är.

Min mamma försökte få mig att börja dricka te en gång när jag som liten var sjuk. Det slutade med att jag spottade ut teet över köksbord efter att ha smakat på det. Det var det äckligaste jag någonsin druckit tänkte jag då. Idag är te en drog för mig.

För bara två år sedan så sa jag att jag aldrig någonsin vill skaffa barn. Att de innebär bara jobb, extra utgifter och en massa ansvar. Idag drömmer jag om den dagen jag ska få barn åtminstone med jämna mellanrum.

Förut var cigaretter min bästa vän. Nuförtiden röker jag bara när jag dricker alkohol och då blir jag lite snurrig och illamående.

Tänk hur livet kan bli och hur det förändras, tack och lov.

GREAT.

Jag har migrän ikväll och tenta imorgon,
jag har bara två ord för det:

Fuck it.

STRANGE DAY.

Idag har varit en konstig dag, en bit av en tand lossnade och jag skaffade Facebook.
Två händelser som jag aldrig någonsin hade kunnat tro skulle ske.

LJUVA MUSIKMINNEN.

I filmen Funny People frågar en snubbe en tjej om hon gillar musik. Tjejen svarar då; "Ja. Varför skulle jag inte gilla musik? Och varför frågar du det? Att fråga det är som att fråga någon om de gillar mat."
Människor i överlag gillar musik. Anledningarna är många men oftast ändå väldigt enkla att förstå, musik gör en glad, musik kan göra en ledsen, musik väcker känslor, musik gör en danssugen, musik kan få en att göra sig av med aggressioner etc.

Jag har under hela mitt liv haft en hel del låtar som jag har haft en speciell relation till. På ett och annat sätt.

När jag var sex år gammal stod jag framför en spegel i vardagsrummet och lyssnade på ett kasettband som var min pappas. På det kasettbandet fanns Inner Circles låt A La La La La Long. Jag använde en sopkvast som mickstativ och själva sopen på mick och jag sjöng med stor inlevelse med till den fantastiska låten. Dock så sjöng jag "LA LA LA LA LONG A LA LA LA LA LONG LOOOONG KALSOOOONG!". Men för mig var det glädje. Jag spolade tillbaka kasettbandet ungefär tjugo gånger och upprepade låten och sjungandet innan jag tröttnade, för den dagen det vill säga.
Min pappa var oftast den som spelade musik i vårt hem och det var även han som introducerade nästa favoritlåt för mig. Även den en klassiker som många gärna sjunger med till. Men det gjorde inte jag, istället satt jag instängd på mitt rum och var lite sur och frustrerad över livet, trots att jag bara var tio år gammal. Men den gruppen var något helt annat än vad man hörde hemma hos sina kompisar. De var aggressiva och hårda, de var Deep Purple.

Min äldsta bror är några år äldre än mig och han gick igenom perioden då det var populärt att göra blandband. Speciellt också att göra blandband till någon annan för att ge det som en present. En dag kom han hem med ett blandband. Och på det bandet var det ritat en sorts fågel. När han spelade den musiken så gapade jag bara. Det var som inget annat jag någonsin hört. Trots att jag var ung så förstod jag svordomarna, eftersom man är uppvuxen med tv. Och jag förstod mycket av vad de rappade om också. Men jag förstod aldrig vad de menade med "Shame On A Nigga". När jag köpte min första vinylskiva i åttan så var det med Wu Tang. Jag har haft så många fantastiska stunder med Wu tang. När jag först började lyssna på dem och tjuvlånade min brors kasettband och tog med det till skolan så vi lyssnade på det på rasterna. När min far lessnade på kasettbandet eftersom han inte anser att Wu tang är musik och gömde det. Och den gången då jag gick i fyran på mellanstadiet och fick i uppgift att "utsmycka" ett fönster på skolan. Jag målade då Wu Tang-fågeln över hela fönstret, något som lärarna inte uppskattade. Eller när jag gick hem ensam från fester på högstadiet och lyssnade på dem i mina hörlurar. Bara för att kunna bli lite mer kaxig så jag inte skulle känna mig rädd av att vara ensam ute mitt i natten. Och alla efterfester jag har haft där jag envist har plockat fram Wu tang på vinyl och spelat det.
Jag kommer aldrig någonsin att sluta fascineras över den råhet som den gruppen frambringade. De blev en av mina favoritgrupper och är det fortfarande idag. Wu tang Forever.

Jag har alltid tyckt om att spendera tid med mina föräldrar och speciellt när de delar med sig av musiken de lyssnade på när de var unga på 70-talet, som de så fint uttrycker det. Min mamma har ofta berättat för mig om hur hon hade en grön fjällrävenjacka och träskor när hon var ung och hur hon ofta köpte 7-tummare med hennes favoritlåtar. En grupp som var hennes favorit då var The Doors. "Han var ju så snygg, Jim Morrison, och de var ju så bra" säger hon alltid. Och det håller jag med henne om. The Doors lyckades fånga mitt hjärta i tidig ålder tack vare min mammas romantiserade bild av dem men också för deras texter och för musiken. De var helt magiska.

På högstadiet tröttnade jag lite på all hiphop. Den blev tråkig, för mesig och framför allt för smörig. Och helt enkelt uttjatad när rappare som Nelly kom in i genre och slaktade den. Så jag fick några musiktips av killen jag var så kär i då och jag blev fast i soulen. Första gången jag hörde Erykah Badu så blev jag tårögd. Det var det vackraste jag hade hört och hon var den absolut coolaste kvinnan jag någonsin sett. Hennes musik var vacker men samtidigt kaxig, precis som hon. När jag vid samma tidpunkt i livet blev bekant med en kille som var den största nörden när det gällde reggaemusiken och som fick mig att bli påverkad av det. Så började jag även att lyssna på reggae, något som jag aldrig tidigare hade varit intresserad av (om man räknar bort min A La La La La Long-era d.v.s.). Han skickade några blandband till mig som jag än idag brukar ta fram och lyssna på när jag är hemma i mitt flickrum hos mina föräldrar. På det bandet fanns det en helt magisk sångare som min förtrollade min värld och gör det även idag. Alton Ellis var helt unik. Han var den som lyckades göra reggae till rosa fluff.

Jag har alltid haft förmånen att ha kompisar och bekanta som har ett stort musikintresse och som har ofta introducerat musik för mig. Gymnasiet var den perioden i mitt liv som mitt musikintresse växte och blev lite mer seriöst. Då var det inte längre bara en genre jag lyssnade på utan många fler.
I min klass på gymnasiet så gick det en tjej som jag sällan pratade med, inte för att jag inte tyckte om henne utan för att jag helt enkelt inte brydde mig. Men så en dag så hörde jag hon säga till en annan att hon längtade till skoldagen var över och att få åka hem och lyssna på Kings Of Convenience. De var under en kort tid, och just vid det tillfället, den grupp som jag lyssnade mest på. Så jag kunde inte låta bli att fråga henne om detta och det visade sig att även hon var ett stort fan av deras musik. Så då gjorde hon ett blandband till mig och jag ett till henne. Och det blev början på en vänskap.

Det är ingen hemlighet att jag vantrivdes i min hemstad. Speciellt sista året på gymnasiet då det kändes så nära att få flytta därifrån men ändå så långt bort. Och det fanns egentligen bara en musiker som under den perioden i mitt liv kunde trösta mig. Hans musik berörde så många punkter hos mig att jag blev helt lamslagen. Låtar som "Pocket Full Of Money" och "Maple Leaves" gjorde livet lite lättare men samtidigt svårare.
Jag minns dagen innan studenten när jag gick till skolan. Solen lyste och jag tänkte att jag aldrig mer skulle behöva gå den sträckan. Aldrig mer behöva sitta i de klassrummen och aldrig mer behöva ha något skäl till att stanna kvar i skitstaden jag bodde i. Just när jag gick uppför en liten kulle så kom Jens Lekman's "Julie" på min mp3-spelare. Där han sjunger;
"Oh Julie, the future could be so bright
Oh Julie, the ticket inspector's out of sight
What will you do when you graduate
if you stay here you'll suffocate
And all your friends are moving to London
while the cherry trees are still in blossom"
och det ögonblicket kändes helt magiskt för mig för det var precis det jag tänkte. Att om jag skulle stanna där så skulle jag kvävas och det hade jag inte tänkt låta ske.

Den sommaren åkte jag ensam till en liten by utanför Bergen i Norge. Där jag jobbade tio dagar i sträck och var ledig en dag och sedan jobbade jag i tio dagar i sträck igen. Den dagen då jag var ledig brukade jag alltid gå en lång promenad och till sist sätta mig nere vid vattnet och skriva ett brev till mina föräldrar. Då lyssnade jag ofta på Bobby Vinton's låt "Blue Velvet". En av tidernas vackraste låtar som är med i en av tidernas bästa film men också min fars favoritlåt. Jag nämnde i ett brev jag skrev till mina föräldrar att jag lyssnade på den låten och när jag var hemma för ungefär ett år sedan och hälsade på så spelade min pappa den låten och jag hörde då att han sa till min mamma, utan att de visste att jag hörde deras samtal, att han alltid tänker på mig när han hör den. Just därför har den låten blivit ännu mer speciell för mig.

Efter att ha tillbringat hela sommaren i Norge så flyttade jag sedan till en liten by i västra Sverige. Där jag började på en skola och lärde mig att börja tycka om öl. Där blev jag också helt hänförd (ja, hänförd) av en kille. Som inte såg ut som någon annan kille. Och varje gång jag såg honom så spelades "Light My Fire" med The Doors upp i mitt huvud. Ja på riktigt så gjorde den det, det var som en scen ur en dålig high school-film.
Under mina två år där så nötte jag ner många skivor med The Doors och rökte upp massvis med cigarettpaket och tömde många spritflaskor. The Doors tog mitt leverne till en helt annan nivå. Dessvärre är den gruppen, eller främst "Light My Fire" förstörd för mig idag. Då det enda jag kan tänka på är den där killen som inte såg ut som någon annan kille jag tidigare sett när jag hör den låten.

Givetvis så var min period i den lilla byn så mycket mer än bara olycklig kärlek, rökning och The Doors. Jag lärde känna en del tjejer där som jag har skakat på rumpan med mer än vad jag egentligen klarar av (träningsvärken dagen efter var ibland rena döden). Och vi hade alltid våra favoriter. En skiva jag hade på vinyl spelade jag nog mest av någon annan. För det var en låt på den skivan som alla ville höra och dansa till. Dock så blev jag så less på den att jag nästan kräktes när den fortsatte att spelas. Men många roliga minnen har den ändå varit med och skapat. "Jimmy" var årets danslåt 2007.

I vintras så hade jag en period då jag hatade killar. Alla killar är kukar var min livsfilosofi och det är det egentligen fortfarande. Det jag underhöll mig själv med förra året var att dricka mycket rom och spendera pengar och lyssna på snuskrap. Kvinnlig snuskrap, Trina visade mig var skåpet skulle stå.



Dock så lyckades något märkligt hända. Att jag en dag blev alldeles röd om kinderna när jag pratade om en person och att jag log utan att egentligen tänka på det. Det var dessutom besvarat och den personen skickade en dag en låt till mig. Han sa aldrig att han tänkte på mig när han lyssnade på den låten. Men det behövde han inte heller göra, det hade dessutom bara överflödigt. Blue Oyster Cult sa det han inte behövde säga.

Givetvis har jag mer än dessa musikminnen jag skulle kunna skriva om.
Men jag orkar inte.
Mina händer är trötta nu.

SURREAL/BURN IN HELL ANDERSTORPSSKOLAN.

Igår pratade jag och Dennis om vår gamla gymnasieskola i Skellefteå, Anderstorpsskolan. Den skolan kan klassas som ett enda stort skämt då lokalerna där är i otroligt dåligt skick, lärarna är för att uttrycka det korrekt: helt värdelösa, undervisningen är oseriös, i skolmatsalen serverar de för gammal soppa med skalbaggar i. Jag skulle kunna fortsätta hur långt som helst med anledningar till varför den skolan inte går att respektera. Det jag lärde mig där under tre år hade jag lika gärna kunnat lära mig genom att läsa några böcker.

Jag sa igår under vårt samtal att jag önskar att den skolan skulle läggas ner för att det vore en tjänst för framtidens ungdomar. Och tro det eller ej, jag läste just på Folkbladets hemsida att den faktiskt ska lägga ner.

HURRAY!

WHAT MAKES ME HAPPY? P-P-P-POOOOPCOOORN!

Lägg noga märke till mitt "OJ!" och den fina musiken i bakgrunden.

WISHLIST/POOR LITTLE RICH GIRL.

Jag försöker rannsaka allt jag vill ha just nu för att det är så mycket. Jag vill ha mer varma kläder så jag slipper frysa hela tiden. Böcker som inte är kurslitteratur. En ring som jag kan ha utan att vara rädd för att tappa den. Då mina fingrar är så smala så de enda ringarna jag kan ha är de från smyckesaffärers barnsortiment eller ringar som man kan krympa ihop och ändra storleken på.
Och jag vill ha en ny vinterkappa också. Även om jag har en massa så har jag ingen jag gillar. Jag vet, det är så synd om mig. Poor little rich girl.

Så nu har jag helt enkelt gjort en lista på vad jag önskar mig till jul(mamma, pappa, läs detta);

1.Zoe & Morgan Hey Tiga ring.

2. En brun fuskpäls.

3.A.P.C Nautical Coat.

4.Comme Des Cargons Play Stripe Tee

5.Comme Des Cargon Wallet Polka Dots Printed

6. En stor flanellpyjamas.

7. Så mycket veganskt julgodis att jag har ont i tänderna efter att ha ätit upp allt.

8. Acne Jeans Tube Cash.

9. Lugn och ro.

10. The Sartorialist av Scott Schuman.

11. Knitted Jumper By Unique.

12. Bunny Munros Död av Nick Cave.

13. The Outer Hebrides Of Scotland av Paul Strand.

UGLINESS.

Jag har ju en svaghet för bilder med dålig upplösning, lite kontrast, konstiga färger och mycket kornighet i sig. Ja allt det som man fick lära sig på gymnasiet under fototimmarna av läraren att det var fult. Så ibland brukar jag envisas att fota med min mobilkamera. Bara för att resultatet kan bli fint ibland. Som bilderna ovan, de har jag fotat nu i höst under mina och Zeldas promenader.

YEASAYER I LOVE YOU I LOVE YOU.

Baltimore måste nog vara musikens guldgruva.
Både Animal Collective och Yeasayer kommer därifrån.
Behöver jag säga något mer?
Musik när det är som bäst helt enkelt.

JUST CAN'T WAIT.

THERE'S HOPE PEOPLE.

Ofta så pratas det om att världen är en helt störd plats att leva på. Att vi människor är äckliga och onda. Att man inte vill skaffa barn för att man inte vill att dom ska växa upp i den här världen.
Visst, jag håller med om alla dessa påståenden till viss del.

Men så igår när jag satt och läste på jobbet vid ett fönster så hade jag nöjet av att se en vacker händelse.
Mitt emot mitt jobb ligger det ett dagis och igår när barnen var ute och lekte så kunde jag inte låta bli att sitta och titta på dem en stund och minnas hur skönt det var att vara så ung. Dock så var det ett barn som inte var med de andra och lekte, en s.k. Ferdinand, som stod för sig själv i ett hörn och tittade på. Lekte inte och försökte inte att ta kontakt med någon av de andra barnen heller. Utan stod bara helt lamslagen. En liten vilsen pojke som ingen annan såg. Men när jag sjönk ner i stolen och svor för mig själv att världen är en avskyvärd plats och att den pojken en dag kommer att få sin revansch så vaggar en liten flicka fram till honom. Och ger han en kram. Sedan går hon väg igen för att hämta sin leksak, en liten barnvagn, som hon sedan tar med till honom för att visa upp. Och tillsammans går de iväg, skjutandes på barnvagnen.

Det finns hopp, människor.

Det finns hopp.

THIS IS ME THEN.

Hittade en hund som var så sjukt lik mig. Det är nästan lite läskigt.

20.43.

Klockan är 20.43 och det är sängdags för mig.

Så går det när man måste stiga upp 04.00 imorgon för att hinna med tusen saker innan man börjar jobba. Jippi.

LIFE.

Jobb, jobb, hemtenta, seminarium, vanlig tenta.

Jag ser inte fram emot den här veckan och nästkommande vecka. Jag vill bara lägga mig ner och sova till nästa år. Det är min högsta dröm just nu. Jag skiter i om jag missar julen och sånt tjoller.
Jag vill bara ta det lugnt och sova.

FUCKED UP WEEK.

Veckan som har varit har på så många olika sätt varit konstig. Varje dag har det varit någon helt sjuk händelse som jag aldrig någonsin har varit med om förut (eller ens drömt om att råka ut för) och som gör mig lite rädd eller irriterad eller bara väldigt konfunderad. Om jag skulle skriva allt jag har varit med om i veckan så skulle väl de flesta som läste det ramla av stolen eller bara gapa. Eller tro att jag har sett alldeles för många filmer med sjukt innehåll som jag har påverkat mig att inbilla mig saker.
Men jag tänker inte skriva allt jag har varit med om i veckan för då måste jag ju bli påmind. Och det vill jag inte.

GOING TO THE CHAPEL.

Jag önskar att jag var på väg att gifta mig så att jag fick en bra anledning till att köpa och bära den här underbara klänningen från Lanvin. Det är det vackraste jag sett i klädväg på mycket länge.

BLACK SUNDAY.

Det här är en dag då jag tackar läkemedelsföretagen för deras uppkomst av värktabletter.

Tack och lov så börjar huvudvärken från gårdagens sviter att försvinna efter två Ipren.

TURNING INTO SOMETHING.

The day after you stole my heart,
Everything I touched told me
It would be better shared with you

And you're hiding in my soup
And the book reveals your face
And there's a splashing in my eyelids
The concentration continually breaks
I did request the mark you cast
Didn't heal as fast
I hear your voice in silences
Were the teasing of the fire
be followed by the thud?

Min dator kraschade för ett tag sedan som jag tidigare har nämnt.
Och visst det kändes rätt så jobbigt att behöva laga den för en smärre förmögenhet
och att allt på den skulle försvinna, som bilder och skolarbeten osv. Men det som kändes värst var att min bok och alla korta noveller och texter jag har skrivit skulle försvinna. Jag låg vaken på nätterna och tänkte på det och min ångest var plågsam och enorm. Jag försökte trösta mig med att jag alltid kan börja om på nytt, så att jag utvecklas mer i mitt skrivande. Men den trösten funkade inte. För att läsa det man skrev vid ett speciellt tillfälle i sitt liv är mer speciellt än att känna en doft som väcker minnen.
Tack och lov så började min dator att fungera igen och allt är fortfarande kvar på den.
För det finns ju absolut inget som är så vackert som en underbart komponerad text. Som den ovan från Arctic Monkeys (tro det eller ej) låt Fire And The Thud.

JAG ÄR LEDSEN.

Jag är ledsen för att jag måste läsa en massa böcker om sådant som jag inte bryr mig om, varken nu eller om ett år eller om tio år.

Jag är ledsen för att jag har en vän som egentligen inte är min vän. Eller vi är väl vänner, men bara på ett väldigt konstigt sätt.

Jag är ledsen för att allt ska vara så komplicerat.

Jag är ledsen för att de människor jag helst av allt vill vara med bor så långt bort. Så långt bort.

Jag är ledsen för att jag tillät mig själv att vara olyckligt kär.

Jag är ledsen för att dagarna är så korta så man hinner knappt göra något man tycker om efter att man har gjort alla måsten och allt jobbigt.

Jag är ledsen för att det ska vara så jävla svårt att hitta en bra film som man inte har sett redan att titta på när man har tråkigt.

Jag är ledsen för att så många jag känner mår dåligt.

Jag är ledsen för att saker helt enkelt inte är som jag vill att de ska vara.

Jag är ledsen för att jag drömmer så konstiga drömmar.

Jag är ledsen för att livet är som det är, det kommer nog inte att bli bättre heller.

Jag är ledsen för att min hälsa alltid är så dålig.

Jag är ledsen för att jag är så gnällig och tröttsam.

Jag är ledsen för att jag är ledsen.

SIMPSONS BECOMES VEGANS.

The Simpsons veganpropaganda.

CHEERS!

HAUNTEDDREAMS.

Med jämna mellanrum drömmar jag så konstiga och så vackra drömmar. Drömmarna är helt magiska, fram tills då jag vaknar. Då är dom bara jobbiga och ledsamma. Jag vet inte heller vad dessa drömmar betyder och om jag borde kanske lyssna mer på dem?
Eller om de kanske har några innebörd i och med att de
kommer tillbaka med jämna mellanrum och är precis likadana.

Men och andra sidan så är de ju trots allt bara drömmar.

500 DAYS OF SUMMER.

Såg 500 Days Of Summer igår, helt klart årets film.
Jag har tänkt på den sedan jag såg den och det är precis
den effekten en bra film ska ha.
Väldigt bra musik i filmen dessutom.

QUESTIONS+ONE WORD+PICTURE.

Frågor som besvaras med ett ord och en bild.


Var i hela världen skulle du helst vilja befinna dig just nu?
En sommaräng.



Vem skulle du vara om du varit någon annan?
Katten Gustaf.


Vilken egenskap önskar du att du besatt?
Mod.


I vilken färg är ditt drömhus målat i?
Vitt.



Vilket namn är det vackraste du vet?
Alexa.

Vilket är det bästa ordet som finns?
Fluff.


Vad ser du som det största problemet vi har här i världen?
Okunskap.

Vad är det viktigaste att du hinner göra innan du bara är stoft?
Leva.


Vilken saga är din absoluta favorit?
Prins hatt under jorden.


Om du bara fick lov att äta en sak i resten av livet vad skulle du välja?
Soppa.

Bild:Kopandafoods.

Om du bara fick lov att klä dig i en färg resten av livet vilken skulle du välja?
Svart.


Om du bara fick lov att lyssna på en enda låt i resten av ditt liv vilken skulle du välja?
Opus 23 - Dustin O'halloran.


Om du bara fick lov att se en enda film i resten av ditt liv vilken skulle du välja?
Buffalo 66.


Om du bara fick köpa ett enda ting till vad skulle du välja då?
En häst. (Om man kan räkna en häst som ett ting).


Hur många kjolar äger du?
12.


Vilket språk är det vackraste du vet?
Franska.


Vilken bok ligger på ditt nattduksbord just nu?
Från Platon till kriget mot terrorismen.


Vilken årstid tycker du allra bäst om?
Hösten.


Vad gör dig lycklig?
Dennis.