VADDÅ VEGAN?

Under min uppväxt så åt vi kött till middag varje dag. Det var den "riktiga" maten. När min bror blev vegetarian för många år sedan så blev det ramaskri i vårt hem. Frågorna var många och mina föräldrar var upprörda. För i deras värld fanns det inte en tanke på att man inte skulle äta kött och bara nöja sig med den s.k. kaninmaten. Jag fick inte bli vegetarian för mina föräldrar när jag var yngre. Men jag bestämde mig för att blir vegan när jag hade flyttat hemifrån. Något som mina föräldrar blev mycket upprörda över.
Och trots att jag inte bodde hemma så fick jag höra varje gång jag talade med mina föräldrar eller besökte dem om hur otroligt besvärligt det var för dem att jag är vegan. Hur skulle de nu kunna bjuda mig på mat?
Och trots att jag har bevisat för dem att det funkar alldeles utmärkt för mig att vara vegan. Jag har aldrig ont i magen längre som jag hade varje dag förut. Jag känner mig mycket piggare. Och för de som inte tror att vegan är en konst man kan leva på; mina värden är helt exemplariska.

Sedan jag blev vegan så har mina föräldrar lagat mat till mig färre gånger än antalet fingrar jag har (20 stycken). Och jag skulle aldrig heller kräva eller förvänta mig att de ska göra det när jag hälsar på dem. Utan jag har gjort ett val, ett val som jag är nöjd med, och jag står gärna för de besvärliga konsekvenserna det valet leder till. Det vill säga, jag lagar mer än gärna min egen mat. Och det gäller alla. Jag förväntar mig inte att min omgivning ska göra något för mig.

Just det här med att vara vegan skulle vara något besvärligt är en myt. Det kanske kan vara lite besvärligt att vara vegan om stöter på oförstående människor som börjar ställa dumma frågor som "vad äter en vegan till frukost?", "är det inte jättejobbigt att hitta något som du kan äta?" etc. Men jag klagar ändå inte. För dessa oförstående människor behöver bara lite lärdom. Och jag förstår också om det känns besvärligt, för det tyckte även jag en gång i tiden. Till jag fann ett genuint intresse i att tillaga hälsosam och nyttig mat.
Och jag kan ibland få dåligt samvete över att det känns som att jag ställer till med besvär för min omgivning. Men jag vet att de som är mina vänner kan förstå ett sådant simpelt val som att jag inte vill äta något animaliskt.

Hur människor kan sitta och gotta sig i döda djurs kroppsdelar är för mig ett mysterium.
Fast det är väl klart, för de flesta köttätare är ju inte djuren de äter en individ, utan bara en bit kotlett eller en god stek.
Och de andra köttätare som faktiskt har ett samvete över att de äter en individ borde kanske ta sig en funderare och bege sig till närmaste bokaffär för att köpa sig en bok om hur man tillagar vegetarisk/vegansk mat.

Och egentligen så grundar sig steken på bordet i traditioner och vanor. Jag vet precis hur det är, för min familj är egentligen en köttätarfamilj. Trots att de enda som äter kött i den är min mor och far. Ska vanor verkligen ha ett så stort inflytande i ens liv att man inte kan göra ett avgörande val?
Och ni som inte vet vad jag talar om nu borde besöka sidor som Djurens Rätt eller Djurrättsalliansen och läsa på eller bara se filmen nedan om hur grisarnas liv är. Djuren ni äter lever inte ett värdigt liv på en blomsteräng, tyvärr.

Jag skulle aldrig döma någon människa utifrån vad den äter. Även om det är vad människor (köttätare) gör mot mig. Dock så tycker jag att ni som väljer att äta kött borde göra er själva en tjänst och fråga er varför ni äter det? Om ni inte kan komma på mer än ett argument som "att det är gott" eller "bekvämt" så borde ni ta er en funderare. Och som sagt, läsa på.