Kroksjön 30/7 2009.

Spooooottttiiifffyyyy.

Jag har gjort en playlist på Spotify med mina favoritlåtar som har haft en varm plats i mitt hjärtat i flera år och som jag tycker att ALLA som har programmet ska lyssna på. Klicka HÄR!

Om man inte orkar lyssna på hela listan så bör man åtminstone ägna sig en stund åt följande:
El-P
Lesley Gore
Tim Hardin
Black Moon

Oh What a Beautiful Colour!

När jag gick i sjuan så försökte jag förgäves att experimentera med mitt hår. På den tiden så var det snarare än regel än ett undantag att man skulle färga sitt hår i en konstig färg och sedan stolt visa upp spektaklet för sina kompisar. Den färgen som var mest modern då var nog svartrött hår. Och jag, ung och naiv som jag var, tänkte att det minsann skulle gå att färga mitt blonda, långa, tjocka hår i den färgen. Dessvärre så blev håret kastanjerött istället och med mitt långa och tjocka hår så såg det rent ut sagt för jävligt ut.
(Om det hade varit nu så hade jag säkert tyckt att det var snyggt.)
Jag tvättade mitt hår massor med gånger för att få ut toningen från håret och när den nästan var borta så färgade jag håret blont igen.

När jag gick i nian så bestämde jag mig för att göra ett nytt försök. Den här gången skulle det vara på riktigt och jag ville ha brunt hår.
I och med att jag hade så långt hår så tog det över hela mig och jag kände att jag inte passade i det blonda stora rufset jag hade. Det tog upp hela mig, slukade hela mig. Mitt hår var jag och jag var mitt hår. Få visste nog hur jag egentligen såg ut för att jag gömde mig under mitt hår och det var även håret som fick all uppmärksamhet. Unga personer sa "Du har så fint hår! Om jag var du så skulle jag aaaaaldrig klippa mig!" och äldre sa "Åååååh du ser ut som en äääängel i ditt fiiiina bloooonda hår!".

När jag i princip tvingade en kompis att färga håret på mig och när min mor väl förstod vad som föregick inne på toaletten så blev det kaos. Min mamma stod och skrek utanför att jag förstörde mitt hår. Och när vi kom ut från toaletten så gav hon min kompis en blick som hade kunnat döda henne. Men det är nog den enda gången jag har känt mig riktigt fin och jag var så nöjd och det kändes så rätt och så jag.
Redan samma kväll så fick jag kommentarer att äntligen så såg folk mig för första gången och inte bara mitt hår. Det finns fortfarande folk som inte känner igen mig och förstår att jag verkligen är jag sedan jag färgade håret.

För ett och ett halvt år sedan gick jag från att ha brunt hår till att börja färga det svart. Dock inte svartsvart då mitt hår aldrig blir det utan bara riktigt mörkbrunt. Men nu, efter all denna svarta och bruna färg så känner jag mig ganska less och jag funderar på att göra mitt hår åtminstone några nyanser ljusare.

Dags för en förändring helt enkelt.

Oh Times They Are Changing.

How Does IT Make You Feel?

At night I will protect you in your dreams
I will be your angel
You worry so much about not having enough time together
It makes no difference to me
I would be happy with just one minute in your arms

You are the most beautiful entity that Ive ever dreamed of

Materialisten Emilie kommer ut ur garderoben.

Min blogg och min tid på internet har blivit en enda plågsam och hemsk tillvaro för mig. Jag ser så mycket som jag vill ha men som jag inte kan köpa för att jag inte har några pengar.
Varför är det alltid så, att när man har pengar så hittar man inget man vill ha och när man är helt pank så är det enda man ser saker man vill ha?

Jag tror det kan ha att göra med det att när man väl har pengar så vill man gärna behålla dem. Åtminstone för en viss tid.
Det har blivit så för mig på sistone. Och jag tror det även har att göra med att jag är blivit så oerhört kräsen. Kläderna och skorna jag ser omkring mig är inte fina nog för mina pengar. (Obs! Såhär är det endast de gånger jag har mycket pengar).
Och sedan har jag även tagit mitt förnuft till fånga och slutat att köpa knasiga märkesplagg som jag använder en gång och sedan hänger upp på en galge och används istället för ett plagg som någon slags mysfilt. Då jag någon per dag går förbi min klädställning och gnuggar plaggens material mellan mina fingrar, för att åtminstone kunna njuta av dess fina kvalité.

Den senaste tiden har mina inköp av kläder endast skett på secondhand butiker. Och det har faktiskt varit riktiga kap som aldrig har kostat mer än hundra kronor.
Nu återstår det bara att se om jag har blivit en förändrad människa som helt har tappat förståelsen för dyra plagg av hög kvalité eller om jag kommer att gå tillbaka till mitt gamla jag igen när pengar kommer att börja sättas in på mitt konto igen.

Who know?

Tisdag.

Jag lagade mat, bakade tårta och tittade på Bamse.

I See You In December.

"She look so cool in her new Camaro."

Nattens insikt:

Jag hatar att läsa de första inläggen som skrevs på folks (givetvis inte allas) bloggar.


Och min egen blogg är givetvis inkluderad.

Joy Division.

När man inte har lyssnat på sitt favoritband på ett tag så är det en helt fantastiskt känsla när man väl gör det.
Det går inte att förneka, Joy Division är tidernas bästa band, speciellt när man lyssnar på inspelningar från då de spelade live. Då musiken var råare och hårdare.

Helt fantastiskt.

Royal Blue.

Igår fick jag ett blått nagellack av min vän Kajsa.
Det tycker jag var väldigt snällt och jag blev så glad.

Se ovan så snyggt det är.

Summerbreeze.

If you don´t feel the way I do it don´t matter
cause, I´ll never know how you feel
but if you do then sure I´d be flattered
in my mind it´s all different anyhow

in my mind you´re all retards anyhow

The Way You Look Tonight.

Sunkiga kommentarer.

Den senaste tiden har jag börjat inse vad folk har för tankar om mig. En del påståenden och kommentarer är så konstiga:
Att jag är elak, en materialist, en oseriös festtjej (den värsta) och att jag är ytlig och att jag är "en sån där tjej som vet att jag är snygg" (mest märklig).

Jag är inte elak, men jag ser ingen anledning att anstränga mig för att vara trevlig mot människor som inte är trevliga mot mig. Och något som jag värderar väldigt högt är ärlighet. Jag förväntar mig att om man ställer en fråga så ska man kunna acceptera svaret man får utan att tycka att svaret var elakt.

Och att jag vore en materialist är bara skrattretande. Är man en materialist för att man hellre satsar på kvalité framför kvantitet? Knappast. Hellre en dyr tröja från ett ordentligt märke än femton tröjor från H&M.

Att jag är en oseriös festtjej kan jag delvis medge att jag har varit. Och det var jävligt roligt. Men efter tre år av åtskilliga fyllor, dagen-efter-fylleångest, tömda bankkonton och andra misärer så har jag tröttnat.
Och många har höjt ögonbrynen och rynkat på näsan åt att jag en pojkvän nu. Jag har fått höra att jag inte passar att ha pojkvän, att det bara inte är jag. Att jag är människa som ska vara fri och nu kommer jag att sluta gå på krogen.
Uttrycket att man ska vara eller är fri är så töntigt att jag kräks och de som har sagt så till mig vet uppenbarligen inte vad de talar om. Och om jag väljer att sluta gå på krogen så kommer det inte bero på att jag har pojkvän utan att jag helt enkelt är så förbannat less på krogvärlden och att vara full och inte ha kontroll.

Det här med att många tycker att jag är ytlig kan bero på många olika saker. Först och främst så måste en del människor som tänker långsamt förstå att mycket jag säger är ren ironi. Och det jag inte säger av ren ironi säger jag bara för att jag är irriterad.
Jag kunde inte bry mig mindre om hur folk ser ut. Det är inte min ensak och helt ärligt så är jag inte intresserad heller.

Det roligaste och mest märkliga påståendet att jag är "en sån där tjej som vet att jag är snygg" kan jag inte ens kommentera. För jag har ingen aning om var det kommer ifrån. En gång var det en smart(inte) kille som sa att om en tjej ler mycket så vet hon om att hon är skitsnygg.
WOW, ibland blir jag så djupt imponerad av en del personers intellekt.

Ricky Nelson.

Det är sunkväder ute, jag är pank, jag har ätit så mycket kakor att jag har ont i magen och känner mig som en flodhäst och mina ben kliar och blöder av alla myggbett. Men jag kan ändå inte klaga.

La La La La Laaaaa.

Ge mig! Ge mig! Ge mig! Ge mig! Ge mig! Ge mig!

Jag fyller ju trots allt år snart (nästan).

Skellefteå by night.

Bang Bang.

Mitt nya favoritmärke är Smith And Wesson.

If Not For You.

När man blir sårad, riktigt riktigt sårad eller sviken av någon som man tycker väldigt mycket om eller om man tycker om någon utan att det är besvarat så är det vanligaste man gör att stänga av helt. Man slutar helt enkelt att känna något.

Jag bestämde mig en dag för att sluta känna och att stänga av mina känslor. Det är diskutabelt om jag lyckades men jag förlorade helt hoppet om allt och i och med att jag inte ville tycka om någon eller bli kär eller låta någon påverka mig så såg jag mina relationer till människor som något temporärt. Och något oseriöst. Jag vill inte att människor ska komma för nära mig och det finns väldigt få personer som jag kan vara mig själv för.
Jag tänker fortfarande att det inte finns någon verklig bra anledning till varför man spenderar tid med en del människor. Det bara är så för tillfället. Inte att man verkligen har trevligt tillsammans, eller kan prata om saker som man har svårt att prata om med andra, eller bara att man trivs ihop.

Men mest av allt så har jag försökt att hålla en distans till människor för att jag inte vill bli sårad.

Jag vet att jag är rätt så komplicerad och knäpp och märklig. Men det är bara för att jag är rädd. Men när jag vaknade upp tidigare idag och kände mig ynklig för att min hals svider och för att jag har (garanterat) feber så slog det mig;

Jag är kär och det känns väldigt bra.