If Not For You.

När man blir sårad, riktigt riktigt sårad eller sviken av någon som man tycker väldigt mycket om eller om man tycker om någon utan att det är besvarat så är det vanligaste man gör att stänga av helt. Man slutar helt enkelt att känna något.

Jag bestämde mig en dag för att sluta känna och att stänga av mina känslor. Det är diskutabelt om jag lyckades men jag förlorade helt hoppet om allt och i och med att jag inte ville tycka om någon eller bli kär eller låta någon påverka mig så såg jag mina relationer till människor som något temporärt. Och något oseriöst. Jag vill inte att människor ska komma för nära mig och det finns väldigt få personer som jag kan vara mig själv för.
Jag tänker fortfarande att det inte finns någon verklig bra anledning till varför man spenderar tid med en del människor. Det bara är så för tillfället. Inte att man verkligen har trevligt tillsammans, eller kan prata om saker som man har svårt att prata om med andra, eller bara att man trivs ihop.

Men mest av allt så har jag försökt att hålla en distans till människor för att jag inte vill bli sårad.

Jag vet att jag är rätt så komplicerad och knäpp och märklig. Men det är bara för att jag är rädd. Men när jag vaknade upp tidigare idag och kände mig ynklig för att min hals svider och för att jag har (garanterat) feber så slog det mig;

Jag är kär och det känns väldigt bra.