Oh What a Beautiful Colour!

När jag gick i sjuan så försökte jag förgäves att experimentera med mitt hår. På den tiden så var det snarare än regel än ett undantag att man skulle färga sitt hår i en konstig färg och sedan stolt visa upp spektaklet för sina kompisar. Den färgen som var mest modern då var nog svartrött hår. Och jag, ung och naiv som jag var, tänkte att det minsann skulle gå att färga mitt blonda, långa, tjocka hår i den färgen. Dessvärre så blev håret kastanjerött istället och med mitt långa och tjocka hår så såg det rent ut sagt för jävligt ut.
(Om det hade varit nu så hade jag säkert tyckt att det var snyggt.)
Jag tvättade mitt hår massor med gånger för att få ut toningen från håret och när den nästan var borta så färgade jag håret blont igen.

När jag gick i nian så bestämde jag mig för att göra ett nytt försök. Den här gången skulle det vara på riktigt och jag ville ha brunt hår.
I och med att jag hade så långt hår så tog det över hela mig och jag kände att jag inte passade i det blonda stora rufset jag hade. Det tog upp hela mig, slukade hela mig. Mitt hår var jag och jag var mitt hår. Få visste nog hur jag egentligen såg ut för att jag gömde mig under mitt hår och det var även håret som fick all uppmärksamhet. Unga personer sa "Du har så fint hår! Om jag var du så skulle jag aaaaaldrig klippa mig!" och äldre sa "Åååååh du ser ut som en äääängel i ditt fiiiina bloooonda hår!".

När jag i princip tvingade en kompis att färga håret på mig och när min mor väl förstod vad som föregick inne på toaletten så blev det kaos. Min mamma stod och skrek utanför att jag förstörde mitt hår. Och när vi kom ut från toaletten så gav hon min kompis en blick som hade kunnat döda henne. Men det är nog den enda gången jag har känt mig riktigt fin och jag var så nöjd och det kändes så rätt och så jag.
Redan samma kväll så fick jag kommentarer att äntligen så såg folk mig för första gången och inte bara mitt hår. Det finns fortfarande folk som inte känner igen mig och förstår att jag verkligen är jag sedan jag färgade håret.

För ett och ett halvt år sedan gick jag från att ha brunt hår till att börja färga det svart. Dock inte svartsvart då mitt hår aldrig blir det utan bara riktigt mörkbrunt. Men nu, efter all denna svarta och bruna färg så känner jag mig ganska less och jag funderar på att göra mitt hår åtminstone några nyanser ljusare.

Dags för en förändring helt enkelt.

Oh Times They Are Changing.