MOON RIVER

Jag är väldigt förtjust i Breakfast at Tiffany's, både filmen och boken trots att de är så olika, så den här låten har länge haft en speciell plats i mitt hjärta. Men inte bara därför, utan det finns hundratals andra anledningar också. Jag kan höja denna fantastiska låt till skyarna flera gånger just för att den är så underbar.

Åh, vad den gör intryck hos en.

THE TRUTH, YOU BEEN GONE FOR A WHILE

IN YOUR LITTLE WHITE WICKER CHAIR

UNSUSPICIOUS NOBODY CARES FOR YOU
YOU'RE SO FUCKED UP AGAIN
YOU LAUGH AT NOTHIN' IN THE POURING RAIN
TRY TO TELL YOURSELF YOU'RE NOT INSANE
YOU FOOL, I HATE YOU SOMETIMES


HEY, YOU KNOW IT AIN'T COINCIDENTAL THAT YOU'RE LOST IN PLACE
IT'S DRIPPIN' OFF YOUR FACE, AND YOU'RE LOSIN' YOUR PRECIOS MIND


SEND ME A POSTCARD IF YOU GET THAT FAR
YOU GOT A COUPLE PENNIES IN YOUR RUSTY JAR
THE TRUTH, YOU'VE BEEN GONE FOR A WHILE
IT'S HARD LOOKIN' AT YOU WHEN YOU LOOK THAT WAY



HEY, YOU KNOW IT AIN'T COINCIDENTAL THAT YOU'RE LOST IN PLACE
IT'S DRIPPIN' OFF YOUR FACE, AND YOU'RE LOSIN' YOUR PRECIOS MIND


YOU'RE LOSING YOUR MIND.

PREMIÄR!

Idag var det premiär för att sitta på en uteservering och sola. Behöver jag beskriva hur härligt det var?

NÅGOT NYTT

Redan för ett år sedan hade jag ångest över vad jag skulle ta mig till den här våren och sommaren. Jag började grubbla på smarta lösningar för att få så mycket arbetserfarenhet som möjligt men att få praktik på en tidning är svårt, att få praktik på en tidning man faktiskt vill vara på är nästintill omöjligt. De flesta har inte råd att ge praktiklön, vilket är obligatoriskt om man har en praktikant längre än två veckor medan andra har inte tid att handleda en. När jag började leta praktikplats dog mitt hopp ut allt eftersom, det var nej efter nej, just på grund av för dålig ekonomi hos tidningar för att kunna betala praktiklön. Men när jag nästan hade gett upp så hörde en tidning av sig och ville att jag skulle komma på intervju. Så jag tackade ja och intervjun visade sig vara väldigt lyckad. Trevliga människor som dessutom tror på unga nyexaminerade journalister och som vill ge oss en chans. När jag gick från intervjun och kollade min mejl hörde ytterligare en tidning av sig och frågade om jag fortfarande ville praktisera hos dem, då de var övertygade om att jag skulle passa bra där. Jag blev överväldigad. En vecka innan hade jag inte haft något erbjudande alls och nu hade jag plötsligt två. Då började jag istället att grubbla på för- och nackdelar, vilken tidning som ger mig chans att få gå den inriktning jag vill gå, vilken jag skulle få göra mer på, vilken som kan erbjuda sommarjobb eller framtida jobb etcetera etcetera. Det gick till och med så långt att jag hörde av mig till en lärare som gratulerade mig för två fina erbjudanden och gav mig rådet att följa mitt hjärta. Så det var det jag gjorde, jag valde praktik på en landsortstidning i min hemstad och valde bort praktiken på ett magasin för kvinnor i Stockholm. Tidningen jag valde kändes bara rätt från första stund och i slutändan kom jag bara på två nackdelar, att det är i Skellefteå och att jag inte kommer att kunna rida lika ofta. Medan magasinet hade fler. Jag grubblade mig igenom åtskilliga nätter för att försöka bestämma vad som skulle passa mig bäst men valet var egentligen självklart hela tiden. Dessutom gav tidningen i Skellefteå mig ett bra intryck och framtida uppgifter som jag vet att jag kommer älska, så att ha tackat nej skulle ha gjort mig till en knäppgök.

Dessutom vet jag inte heller om en vistelse i Skellefteå på flera månader är en nackdel. Jag känner mig trött på Stockholm och har känt så sedan länge. Jag känner mig mest vilsen och vemodig här och kommer på mig själv med att avsky det mesta här med jämna mellanrum. Inte blir det bättre heller när de flesta av ens vänner har flyttat. Faktum är att den enda gången jag känner mig glad är när jag är på landet utanför staden i ett stall. Det är en konstig känsla jag har i kroppen men jag vet att det ska bli skönt att ta en lång paus från Stockholm från och med nästa vecka.

PERFEKT DAG:

Ännu en perfekt dag. Vaknade halv sju, tog bussen till stallet, red en långtur, borstade och skämde bort tidernas underbaraste häst. Åkte hem, åt en mango som var gudomlig, loggade in på Skatteverkets hemsida för att deklarera och till min glädje upptäcka att jag får igen ett femsiffrigt belopp i år. Lyssnat oförskämt mycket på Jackson C. Frank. Lyckades med en inlämning av en text (älskar känslan) och gläds åt Skellefteå som gått vidare. Ibland är det de små sakerna som räknas.

SÖNDAGSMUSIK:

John Hawkes – Marcy's song

Roy Orbison – California Blue

Willie Nelson – Wonderful Future

Lee Hazlewood – The Night Before

Neil Young – Unknown Legend

Jimi Hendrix – Angel

FAVORITER JUST NU:

Att det är mulet och trist ute så att man kan vara inne och göra en massa nytta (som att lägga upp kläder för auktion på Tradera och impregnera mina nya boots i mocka) utan att få dåligt samvete.

Vincent Gallos reklamkampanj för G-star raw. Trodde aldrig någonsin att jag skulle skriva det vedervärdiga märkets namn på min blogg (tar ont i själen) men när de är så listiga att de anlitar Vincent Gallo så sväljer jag min stolthet. Och säga vad man vill om märket men jag gillar bilderna, vad annars när det är Anton Corbijn bakom kameran och Vincent Gallo framför?

Neil Young. Den enda jag lyssnar på just nu.

Tanken som slog mig igår, nämligen att det är vår på riktigt nu vilket innebär att det bara kommer bli varmare. Dessutom är det dags att ta fram vårskorna.

SHE COMES IN COLORS EVERYWHERE, SHE COMBS HER HAIR, SHE'S LIKE A RAINBOW

Idag ska jag åtgärda något jag har mått otroligt dåligt över de senaste tio åren. 

Det är på tiden nu.

SKÄMS.

Blir väldigt less på mig själv just nu, men det går bara inte att skriva. Gör allt annat än det, ja inte allt då. Skulle exempelvis aldrig orka ställa mig och städa eller diska just nu. Istället för att skriva sitter jag och läser en massa skönhetsbloggar med sminktips och annat tjoller. Sedan när har jag varit intresserad av sådant? Kanske är effekten av att jag var och klippte mig i fredags (vilket var mer än nödvändigt), helt plötsligt är skönhet det enda som får existera i mitt huvud?

Snacka om att undvika ens viktiga sysslor. Skäms, jag vet.

FIN MUSIK PÅ EN LÖRDAG:

Françoise Hardy – Voilá

Roy Orbison – Crying

Leonard Cohen – One of Us Cannot Be Wrong

T. Rex – Dreamy Lady

The Flamingoes – I Only Have Eyes For You

Pat Boone – No Arms Can Ever Hold You

Wildbirds & Peacedrums – My Heart

Graveyard – Longing

MARNI H&M

Jag lyckades.

SAMMANFATTNING AV HOCKEYMATCHEN:

Till min förtjusning såldes det popcorn.

Jag frös hur mycket som helst.

När stockholmaren bredvid mig sa till sitt sällskap att det enda Norrland har att komma med "är hembränt och älgar året runt" skrattade jag rått. Sedan när vandrar älgar till varmare länder under vinterhalvåret?

Jag är ingen hockeyexpert precis utan kan det man bör kunna för att hänga med i matcher, men det stod snabbt klart vilket lag som var det bättre och det var inte hemmalaget. Då skrattade jag ännu råare.

Det var hur roligt som helst att konstant få se spelare som hamnade i slagsmål.

När Skellefteå gjorde mål och jag jublade upptäckte jag till min förtjusning att de som satt till höger om mig också hejade på SAIK. Då fick jag en helt ny känsla i min kropp, någon slags tillhörighet och stolthet till min hemstad.

När en AIK-spelare halkade omkull skrattade jag rått än en gång.

Kom på mig själv med att vilja ställa mig upp och skrika "JAAA! YEEEES! FAAAN! SKELLEEEEFTEEEEÅÅÅÅ! TA DET JÄVLA STOCKHOLMARE!" när SAIK gjorde mål en andra gång. Mest för att jävlas då, såklart.

När stockholmaren bredvid mig sa till sitt sällskap "att Skellefteå har tagit över storebror AIK's hejaramsor" tänkte jag för mig själv att AIK's ramsor är inte unika precis. Men om det är något stockholmare måste ha som tröst så får de väl ha det.

Skrattade dock mest rått när kommentatorn efter förlängningen sa "antal skott mot mål: Skellefteå 16, AIK 0". Ännu roligare blev det när AIK's hejaklack blev upprörda och buade. HÄHÄ!

Satt och funderade över hur många i AIK's hejaklack som har en högskoleutbildning.

Kom på mig själv med att hånskratta högt mot stockholmarnas håll när en AIK-spelare missade att sätta straffen. En miss som resulterade i att Skellefteå vann.

Slutsatser: hade inte räknat med något annat än att Skellefteå skulle vinna.

Skellefteå visade var skåpet skulle stå trots att de spelade lojt till och från under matchen.

Kommer att gå på hockey igen.

HOOOCKEEEYY

På väg att se min första hockeymatch (ja, om man räknar bort min storebrors matcher från när man var yngre och på tv då). Jag vet inte riktigt vad man ska förvänta sig? Men allt jag har att säga egentligen är att jag förväntar mig att SAIK vinner.

LÖSNINGEN PÅ ALLA PROBLEM

Jag blir lätt rastlös och när jag är rastlös blir jag väldigt grinig och omöjlig att ha att göra med. Jag avskyr att bara sitta och rulla tummarna. Om jag ska sitta ner ska det banne mig vara av en bra anledning, som att jag sitter och skriver eller läser. Inte bara sitta. Och det finns inget värre än att titta på tv, jag fullkomligt avskyr det. Från små undantag då såklart, som när man ser något bra program man faktiskt lär sig något av. Men att bara sitta framför teven och vänta på att klockan ska bli så mycket att det är okej att gå och lägga sig är vidrigt. Jag vill inte se tillbaka på mitt liv och minnas stunder där jag inte gjort något, utan jag vill se tillbaka och minnas det jag gjort. Det behöver inte vara något märkvärdigt utan bara något litet men i alla fall något som är av mer värde än att bara sitta av tiden. Ett av mina bästa botemedel för att ta koll på rastlösheten, öka kreativiteten, lugna ner mig, ta bort irritation, (ja allt!) är att gå långa promenader. Vissa dagar vill jag vandra tills benen ger vika bara för att det är så fantastiskt härligt. Det spelar ingen roll vilket väder det är, när solen lyser är det trevligt, när det regnar mysigt, när det är kallt vackert. Finns inget dåligt väder helt enkelt. Det enda kravet är att det ska vara under dagsljus. 

Istället för att låta läkare lura i en piller för gud vet vad så borde alla bli ordinerade att ta långa promenader. Stärker en både fysiskt och psykiskt.

Bra album för promenader:


Tom Waits – Blood Money

Neil Young – Everybody Knows This Is Nowhere

The Doors – L.A. Woman

Leonard Cohen – Songs of Leonard Cohen

Big L – Lifestylez ov Da Poor & Dangerous

Dustin O'Halloran – Piano Solos Vol.2

Jefferson Airplane – Surrealistic Pillow

FREDAGSAVKOPPLING

HÄRLIGA VÅR!