Redan för ett år sedan hade jag ångest över vad jag skulle ta mig till den här våren och sommaren. Jag började grubbla på smarta lösningar för att få så mycket arbetserfarenhet som möjligt men att få praktik på en tidning är svårt, att få praktik på en tidning man faktiskt vill vara på är nästintill omöjligt. De flesta har inte råd att ge praktiklön, vilket är obligatoriskt om man har en praktikant längre än två veckor medan andra har inte tid att handleda en. När jag började leta praktikplats dog mitt hopp ut allt eftersom, det var nej efter nej, just på grund av för dålig ekonomi hos tidningar för att kunna betala praktiklön. Men när jag nästan hade gett upp så hörde en tidning av sig och ville att jag skulle komma på intervju. Så jag tackade ja och intervjun visade sig vara väldigt lyckad. Trevliga människor som dessutom tror på unga nyexaminerade journalister och som vill ge oss en chans. När jag gick från intervjun och kollade min mejl hörde ytterligare en tidning av sig och frågade om jag fortfarande ville praktisera hos dem, då de var övertygade om att jag skulle passa bra där. Jag blev överväldigad. En vecka innan hade jag inte haft något erbjudande alls och nu hade jag plötsligt två. Då började jag istället att grubbla på för- och nackdelar, vilken tidning som ger mig chans att få gå den inriktning jag vill gå, vilken jag skulle få göra mer på, vilken som kan erbjuda sommarjobb eller framtida jobb etcetera etcetera. Det gick till och med så långt att jag hörde av mig till en lärare som gratulerade mig för två fina erbjudanden och gav mig rådet att följa mitt hjärta. Så det var det jag gjorde, jag valde praktik på en landsortstidning i min hemstad och valde bort praktiken på ett magasin för kvinnor i Stockholm. Tidningen jag valde kändes bara rätt från första stund och i slutändan kom jag bara på två nackdelar, att det är i Skellefteå och att jag inte kommer att kunna rida lika ofta. Medan magasinet hade fler. Jag grubblade mig igenom åtskilliga nätter för att försöka bestämma vad som skulle passa mig bäst men valet var egentligen självklart hela tiden. Dessutom gav tidningen i Skellefteå mig ett bra intryck och framtida uppgifter som jag vet att jag kommer älska, så att ha tackat nej skulle ha gjort mig till en knäppgök.
Dessutom vet jag inte heller om en vistelse i Skellefteå på flera månader är en nackdel. Jag känner mig trött på Stockholm och har känt så sedan länge. Jag känner mig mest vilsen och vemodig här och kommer på mig själv med att avsky det mesta här med jämna mellanrum. Inte blir det bättre heller när de flesta av ens vänner har flyttat. Faktum är att den enda gången jag känner mig glad är när jag är på landet utanför staden i ett stall. Det är en konstig känsla jag har i kroppen men jag vet att det ska bli skönt att ta en lång paus från Stockholm från och med nästa vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar