SAMMANFATTNING AV HOCKEYMATCHEN:

Till min förtjusning såldes det popcorn.

Jag frös hur mycket som helst.

När stockholmaren bredvid mig sa till sitt sällskap att det enda Norrland har att komma med "är hembränt och älgar året runt" skrattade jag rått. Sedan när vandrar älgar till varmare länder under vinterhalvåret?

Jag är ingen hockeyexpert precis utan kan det man bör kunna för att hänga med i matcher, men det stod snabbt klart vilket lag som var det bättre och det var inte hemmalaget. Då skrattade jag ännu råare.

Det var hur roligt som helst att konstant få se spelare som hamnade i slagsmål.

När Skellefteå gjorde mål och jag jublade upptäckte jag till min förtjusning att de som satt till höger om mig också hejade på SAIK. Då fick jag en helt ny känsla i min kropp, någon slags tillhörighet och stolthet till min hemstad.

När en AIK-spelare halkade omkull skrattade jag rått än en gång.

Kom på mig själv med att vilja ställa mig upp och skrika "JAAA! YEEEES! FAAAN! SKELLEEEEFTEEEEÅÅÅÅ! TA DET JÄVLA STOCKHOLMARE!" när SAIK gjorde mål en andra gång. Mest för att jävlas då, såklart.

När stockholmaren bredvid mig sa till sitt sällskap "att Skellefteå har tagit över storebror AIK's hejaramsor" tänkte jag för mig själv att AIK's ramsor är inte unika precis. Men om det är något stockholmare måste ha som tröst så får de väl ha det.

Skrattade dock mest rått när kommentatorn efter förlängningen sa "antal skott mot mål: Skellefteå 16, AIK 0". Ännu roligare blev det när AIK's hejaklack blev upprörda och buade. HÄHÄ!

Satt och funderade över hur många i AIK's hejaklack som har en högskoleutbildning.

Kom på mig själv med att hånskratta högt mot stockholmarnas håll när en AIK-spelare missade att sätta straffen. En miss som resulterade i att Skellefteå vann.

Slutsatser: hade inte räknat med något annat än att Skellefteå skulle vinna.

Skellefteå visade var skåpet skulle stå trots att de spelade lojt till och från under matchen.

Kommer att gå på hockey igen.