Jag blir lätt rastlös och när jag är rastlös blir jag väldigt grinig och omöjlig att ha att göra med. Jag avskyr att bara sitta och rulla tummarna. Om jag ska sitta ner ska det banne mig vara av en bra anledning, som att jag sitter och skriver eller läser. Inte bara sitta. Och det finns inget värre än att titta på tv, jag fullkomligt avskyr det. Från små undantag då såklart, som när man ser något bra program man faktiskt lär sig något av. Men att bara sitta framför teven och vänta på att klockan ska bli så mycket att det är okej att gå och lägga sig är vidrigt. Jag vill inte se tillbaka på mitt liv och minnas stunder där jag inte gjort något, utan jag vill se tillbaka och minnas det jag gjort. Det behöver inte vara något märkvärdigt utan bara något litet men i alla fall något som är av mer värde än att bara sitta av tiden. Ett av mina bästa botemedel för att ta koll på rastlösheten, öka kreativiteten, lugna ner mig, ta bort irritation, (ja allt!) är att gå långa promenader. Vissa dagar vill jag vandra tills benen ger vika bara för att det är så fantastiskt härligt. Det spelar ingen roll vilket väder det är, när solen lyser är det trevligt, när det regnar mysigt, när det är kallt vackert. Finns inget dåligt väder helt enkelt. Det enda kravet är att det ska vara under dagsljus.
Istället för att låta läkare lura i en piller för gud vet vad så borde alla bli ordinerade att ta långa promenader. Stärker en både fysiskt och psykiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar