Skellefteå är min hemstad, jag har växt upp där. Bott där de första arton åren av mitt liv, gått på alla gator, sett allt som är värt att se. Känt allt som är värt att känna. Gråtit många tårar i Skellefteå, hatat i Skellefteå, svurit i och över Skellefteå, rivit mig själv i armarna bara för att få en annan smärta än den Skellefteå ger.
Den bästa dagen i mitt liv var den dagen jag lämnade Skellefteå. Jag grät i flera timmar, av lättnad och av lyckan att äntligen få börja leva. Skellefteå för mig är mörker. Det mörkaste mörkret som jag inte önskar någon. Jag skulle hellre välja det oändliga mörkret än mörkret i Skellefteå.
Att komma tillbaka till Skellefteå väcker alla känslor man haft när man bodde där, känslor man har mått så dåligt över att man inte ens orkar bry sig om livet. Känslor som är värre än olycklig kärlek, känslor som är värre än att känna sig som den mest ensamma personen i hela världen.
Skellefteå hindrar en från att vara lycklig, staden hämmar en och äter upp en inifrån och ut.
Man blir tom, det går inte att ha en själ i Skellefteå. Skellefteå är själslöst. Skellefteå är som en låt med Broder Daniel, vemod och plågsam.
Skellefteå är som en mardröm du inte kan vakna upp från när du vill. Skellefteå är som den olyckliga kärleken som kommer att förfölja dig resten av ditt liv. Skellefteå är som en flaska sprit du vill tömma för att sedan hoppas att det ska bli bättre, fast du vet att det aldrig kommer att bli det. Skellefteå är som mörkt vatten du drunknar i.
Att säga att man kan ha lyckliga stunder i Skellefteå är en lögn. Skellefteå är tragedi och avsky. Jag blir en tragedi av att vara i Skellefteå.
Det finns bara en sak jag är rädd för, och det är Skellefteå.
3 kommentarer:
okej skellefteå är ett mörker, men jag har aldrig hört någon beskriva skellefteå som ett sånt stort mörker. nu blev jag väldigt rädd.
det finns en stad i mörkaste halland som kan matcha skeå. en plats utan sol, hopp om sol eller ens insikt om ljus. där är jag. men istället för att låta mörker och kyla ta mig tillbaka till en tid då jag faktiskt trodde att enda ljuspunkten med livet var att det skulle ta slut, så läser jag din blogg och hoppas att vi snart ska ses igen. för jag saknar dig så det tar ont.
Emooooooooo
Skicka en kommentar