torsdag 22 januari 2009

"Alla killar är kukar"

För ett tag sedan så umgicks jag med en gammal kompis till mig. Han har en väldigt stark uppfattning om att jag avskyr alla som tillhör det manliga könet eftersom jag och han ofta har diskuterat det här ämnet och att det har ofta resulterat till att jag spottar och fräser och säger svordom efter svordom. När vi senast träffades så sa han till hela umgänget att jag tycker att alla killar är kukar. Då tyckte jag att det var ett rätt så radikalt uttalande men nu har jag insett att han har helt klart rätt och jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
Man kan uttrycka det såhär - jag är redan bitter. Ja det är jag faktiskt. På fullaste allvar. Hellre ensam resten av livet än att behöva gå igenom samma eller liknande saker som jag har gjort. Jag ser ingen glädje i att försöka finna en kille som jag ska utse till "den rätte" för att försöka "lägga in" stöten på honom. För att sedan älta och fundera över vad jag gör för fel men aldrig fråga mig själv om felen kanske finns hos honom och inte hos mig. Att det omedvetet utvecklas till en alternativ martyr. Nittio procent av gångerna så blir det ingenting mellan en själv och killen man spanat in. Det enda man får ut av det är bortslösad energi på ett värdelöst projekt och föremål. Jag kan erkänna att jag gillar att titta på vackra och söta killar. För mig finns det inte snygga killar. Snyggingkillar är sportiga killar enligt min uppfattning och jag har aldrig varit så mycket för sport och allt som infaller i det ämnesområdet. Vackra killar kommer alltid att fascinera mig och jag kommer alltid att titta lite extra åt deras håll. Men för den delen så vill jag inte ha dem i mitt liv. Nej, mitt liv är nog komplicerat.

Även om jag har många manliga vänner och manliga bekanta så finns det ingen av dem som jag aldrig har gett en smäll eller varit irriterad på. Irriterad över små banala saker som idiotiska kommentarer, mansgris tendenser eller bara för att dom är just killar som inte förstår vad man menar. Visst, jag kan tycka om dem men jag kommer aldrig ha samma respekt för dem som jag har för mina kvinnliga vänner.

Och nej, jag är inte bitter för att jag är "ensam" som en person i min närvaro påstår. Jag är inte ensam, långt ifrån. Just nu har jag en finare relation med alla mina kvinnliga vänner än vad jag tidigare haft. Mitt liv är väldigt fint just nu och jag är väldigt nöjd med dess innehåll. Och att så kallad kärlek och killar med trubbel lyser med sin frånvaro gör min vardag extra strålande.

Det här inlägget är helt dedikerat till min underbara vän Kajsa Mnad. Som till och med är mer bitter än mig och som flitigt använder uttrycket "killar är kukar".

"Den enda mannen en kvinna ska lita på är hennes far"

Inga kommentarer: