Moonriver.

Jag ska för en gångs skull vara helt allvarlig i det här inlägget. Ingen sarkasm, inga svordomar och jag ska försöka att inte skriva som en skata. Försöka åtminstone men eftersom texten blev så lång så orkar jag inte läsa igenom den för att se om det finns eventuella skrivfel. Den som orkar läsa igenom hela den här texten kommer jag att ge en medalj till.

När jag gick i nian så blev jag helt förälskad i en kille. Jag minns första gången jag la märke till honom som om det vore igår. Jag gick då i åttan och satt på en buss som han klev på och han satte sig bredvid mig. Ett tag senare började min storebror som bodde hemma vid den tiden att umgås med honom och dom blev vänner. Han var även bekant med min äldre storebror. Han började vara hemma hos oss oftare och jag blev fascinerad av honom. Han var helt olik killarna jag umgicks med. Mer vuxen, mer intelligent och mer stolt. Jag gjorde slut med killen jag var tillsammans med för att jag kände att han var ingenting för mig längre. Det var någon annan jag tänkte på och brydde mig om. Efter ett tag började jag umgås med honom och hans vänner. Men allt tog sin tid och jag var hopplöst förälskad i honom över ett år innan han visade några som helst tecken på att min förälskelse skulle vara ömsesidig. Jag grät på nätterna för att jag tänkte att jag inte var tillräckligt bra för honom. Jag tänkte att jag var naiv och dum som trodde att någon som honom skulle vara intresserad av mig. På valborgsmässoafton det året fick jag ett mail av honom på morgonen med en bild som han hade suttit och jobbat på i photoshop hela natten. Han skrev också i mailet att han hade lyssnat på Stevie Wonder's Golden Lady och tänkt på mig. Då började jag få hopp om att han kanske tyckte om mig trots allt. En tid innan skolavslutningen det året, då jag skulle gå ut nian och han trean på gymnasiet, var vi med varandra ensamma för första gången. Han cyklade in till stan och mötte mig vid en kiosk och vi promenerade nere vid älven. Trots att jag var så kär i honom så var jag inte nervös. Det kändes så rätt och allt var så avslappnat. När jag skulle sjunga på avslutningen så bjöd jag in honom till att komma och titta. Men istället så kom två av hans vänner och bekanta till mig. Jag blev så otroligt besviken på honom och satt uppe den natten och svor åt honom och lovade mig själv att ge upp. När jag vaknade den morgonen så såg jag att han hade försökt ringa till min mobil och lämnat ett röstmeddelande. Jag hade inga pengar på telefonen så jag gick iväg för att köpa ett refillkort för att kunna ladda telefonen och gick och satte mig nere vid vattnet och lyssnade på meddelandet. Det kommer jag aldrig att glömma. Tvekan på hans röst och hans nervositet var så fin att jag blev helt förlorad i honom. 

När ryktesspridningen i Skellefteå någon vecka efter det blev för stor och för jobbig så kunde jag inte låta bli att bli arg på honom. Trots att allt bara var elaka rykten. Jag visade min ilska till honom en dag och han föreslog att vi skulle ses den kvällen. Vi var än en gång ute och gick vid vattnet och alla grönområden runt omkring mig (se bild ovan). Jag råkade snubbla vid ett tillfälle så jag tog tag i honom för att inte ramla, det var första gången vi rörde vid varandra och är ett av de finaste ögonblicken jag haft i hela mitt liv. Jag plockade en bukett blommor till honom och satte fast den på hans cykels pakethållare. På något vis såg jag det som ett test. Att om han skulle låtit bli att plocka bort blommorna tills nästa gång vi skulle ses så var det ett bevis på att han tyckte om mig.  När jag frågade honom den sommarnatten om han skulle vilja följa med in till mig så sa han nej. Han var trött och skulle cykla hem. Han har berättat för mig på efterhand att han inte vågade följa med in för att han var rädd för att träffa mina föräldrar. Han trodde att dom skulle bli arga när dom fick veta att deras söners vän dejtar deras dotter som var några år yngre än honom. Första gången vi sov med varandra var efter en kväll hemma hos honom. Hans föräldrar var bortresta så han passade på att bjuda hem mig till honom och klockan blev för mycket för att jag skulle orka cykla milen hem. När jag vaknade den morgonen satt han och åt frukost och tittade på mig och var på väg till jobbet. Jag fick vara kvar hos honom och sova. Innan jag cyklade hem så bäddade jag hans säng. Han berättade senare för mig att han aldrig hade sovit så gott i den som han gjort natten efter den tack vare att det var just jag som hade bäddat hans säng.

I Skellefteå så anordnas alltid en festival med namnet Trästock på somrarna och jag och han gick tillsammans på den en kväll. Det var första gången vi var officiellt ute bland folk tillsammans. Jag fick träffa hans vänner och dom gav mig lite skeptiska blickar men blev också förundrade. Han var inte en kille som hängde med tjejer. Inte ensam med en tjej åtminstone. Den natten så var vi än en gång nere vid vattnet och promenerade och hade till och med tänkt bada. Han är en badkruka och jag är en fegis men nu på efterhand så vet vi båda två att det bara var därför vi ville se varandra i underkläder. Den kvällen utan att ha behövt prata eller ens nämna det så kände vi båda att vi var ett par. Vi var helt säkra på att det var rätt. Hela den sommaren spenderade vi nästan varje kväll tillsammans. Vi var ute och gick till långt in på morgonkvisten, satt nere vid vattnet eller låg på en gräsmatta och bara pratade. Vi låg och sov i soffan hemma hos mig och min bror väckte oss när han skulle iväg till sitt sommarjobb så dom cyklade ofta iväg tillsammans tidigt på morgonen. Min pojkvän fortfarande rädd för att sova en hel natt hos mig för att han var orolig över vad mina föräldrar skulle säga.

Tyvärr så var den sommaren snabbt över och jag började gymnasiet. Där möttes jag av elaka blickar av tjejer som även dom var eller hade varit förtjusta i min pojkvän. En dag så fick jag höra att han hade haft en annan tjej på gång samtidigt som mig och att den enda anledningen till att det inte blev något mellan dom två var för att hon flyttade. Något som jag visste inte kunde vara sant eftersom jag hade spenderat all hans lediga tid med honom. Men jag blev ändå så påverkad av att få höra en sådan sak att jag funderade på att göra slut. Jag fick även då veta att min bror hade tjatat på min pojkvän tidigare den våren att han borde ha blivit tillsammans med tjejen, som hade flyttat iväg, för att hon var kär i honom. Att min bror kunde säga en sådan sak till killen han visste att jag var så otroligt kär i sårade mig väldigt mycket. Det sårar mig än idag. Vi var tillsammans hela gymnasiet med upp och nedgångar. Han tvekade över vårat förhållande ibland och det gjorde även jag. I januari, sista året jag gick på gymnasiet, gjorde jag slut med honom. Jag kände att jag inte klarade av att vara fast i ett förhållande längre. Vi hade varit tillsammans så länge att det var dags att ta förhållandet till en ny nivå, en nivå som jag inte var redo att gå till. 

Det var även den månaden jag började röka. Varje natt satt stod jag vid mitt fönster och lyssnade på Editors och rökte och framförallt grät. Jag hade haft problem med ätstörningar hela det året men det nådde sin kulmen den månaden och jag slutade nästan att äta helt. En halv limpskiva per dag var mitt dagsinnehåll. Jag tappade hår, hade ingen ork när jag red så det blev aldrig någon lyckad ridning och jag fick skäll av min ridlärare och kände mig helt värdelös för att jag inte ens klarade av och orkade ridningen vilket gjorde mig ännu mer ledsen. En kväll när jag satt hemma ensam och grät framför tvn fick jag ett sms av honom. Det stod att han just hade lämnat ett paket med saker jag haft hemma hos honom på min bro. När jag tittade ut genom fönstret så såg jag honom gå på vägen nedanför mitt hus. Det är första gången i mitt li och enda gången som jag har slitit på mig mina vinterskor, struntat i jackan för att spara tid trots att det var runt -25 grader ute och sprungit efter någon. När vi stod där och grät tillsammans och tittade varandra i ögonen så förstod jag att det var ett misstag att göra slut med honom. Att jag hade inbillat mig att jag skulle bli en friare människa utan honom. Att jag skulle göra karriär och att han störde mig då jag vid den tidpunkten kämpade med arbetsprover till olika skolor. 

Jag sa alltid att jag skulle lämna min hemstad direkt efter att jag tagit studenten. Och det gjorde jag också. Den sommaren åkte jag ensam iväg till Eidfjord i Norge för att jobba. Tiden utan honom var olidlig. Jag försökte se mig själv som en självständig människa men jag tänkte på honom hela tiden och när jag hade varit där i sex veckor kom han dit för att hålla mig sällskap. Han hade åkt tåg hela dagen och färja och liftat efter att ha gått ett bra tag i tunnlar i Norges kolsvarta fjordlandskap den natten kom han fram till mig och med sig hade han vinflaskor. Men tiden där tillsammans blev inte som vi hade tänkt oss utan vi bråkade mer än vad vi var sams och han var svartsjuk på en annan kille som hörde av sig till mig. 

När vi kom hem till Skellefteå igen i mitten av augusti så hade jag fått ett brev att jag hade kommit in på Stenebyskolan. Det skolan som jag den vintern hade kämpat med arbetsprover till. Och att jag även hade kommit in på en sömnadsutbildning i Umeå. Staden som han hade planerat att flytta till eftersom han studerade där. Tanken var att vi skulle flytta dit tillsammans och skaffa ett gemensamt boende. Något som jag kände att jag inte var redo för. Jag ville tänka på mig själv så jag valde att åka till Stenebyskolan som ligger 120 mil från Skellefteå. När jag berättade det för honom så sa han "Då kan vi lika gärna göra slut". Så det blev sagt så. Men också efter att en annan incident uppstod som definitivt förstärkte vårat beslut. Det blev en plågsam tid för både jag och honom. Efter ett tag blev jag förtjust i en kille på skolan jag börjat på men jag slutade för den delen aldrig att älska min gamla pojkvän. Vi bråkade i telefon och sa upp kontakten åtskilliga gånger. Men vi hittade alltid tillbaka till varandra. Varje lov som jag åkte hem på så umgicks jag med honom och varje gång jag åkte tillbaka så frågade jag mig själv om jag hade tagit rätt beslut när jag flyttade iväg. Något som jag kan fråga mig själv än idag. Efter mycket bråk och många elaka ord utdelade till varandra så blev jag och han efter en tid bästa vänner. Det visade sig att vi passade bättre tillsammans på det sättet än vad vi gjorde som ett par.

Men nu verkar det som om det är slut på en era. Jag har förlorat min bästa vän och min första och enda kärlek. Personen som känner mig bättre än någon annan. Personen som förut ringde mig varje dag då han satt på tunnelbanan på vägen hem eller just innan han skulle sova för att säga godnatt. Personen som introducerade mig för en stor del av den musiken jag lyssnar på idag. Personen som övertygade mig att om bli vegan skulle vara ett bra val. Personen som jag har delat min vardag, problem och helger med men även nätter, kväller, dagar och morgnar tillsammans med. Personen som såg mig kämpa igenom högstadiet, gymnasiet och folkhögskola. Personen som inspirerade mig till att bli mer kulturell. Personen som skrattade när andra killar raggade på mig. Personen som fotograferade mig när jag matvägrade och visade mig bilden för att få mig att inse att jag var sjuk. Personen som gick iväg och köpte en punschrulle i jätteformat då jag låg och sov i soffan efter en jobbig dag och ställde den framför mig på bordet så att det skulle vara det första jag såg när jag vaknade. Personen som jag kliade i håret en hel natt för att hans ansiktsuttryck var så fint när jag gjorde det. Personen som övertygade mig om att vinylskivor är mycket bättre än cdskivor. Personen som gav mig mitt första blandband. Personen som höll min hand då jag var livrädd på ett plan. Personen som har tvättat och plåstrat om åtskilliga av mina skavsår. Personen som lärde mig wrestlinggrepp. Personen som fick mig att börja använda polaroidkamera. Personen som fick mig att blir en lugnare, mer ödmjuk och framförallt en mer social människa. Personen som jag alltid har kunnat ringa till när jag känt mig ensam. 

Jag gissar att det här är ett ypperligt bevis på att det inte funkar att vara vän med sin före detta.