MÄNNISKAN.

Min mamma brukar säga att det finns något gott i alla människor och att det inte finns några fula människor, varken på insidan eller utsidan. Jag tycker det är så fint av henne att säga så fastän att jag inte tycker att det stämmer. Jag tycker att de flesta människor är ganska elaka.

Människor är falska och egoistiska varelser som i princip bara tänker på sig själva. De flesta människor utför goda handlingar för att de själva ska framstå som bra och inte för att de vill vara goda mot andra. Människor ljuger för att få sin vilja fram, för att framställa sig själva som märkvärdiga och för att såra andra.
En del människor ljuger om allt, de ljuger så mycket att de inte ens vet själva vad som är sant eller falskt. Vem vill umgås med sådana människor? Inte jag i alla fall.
En del människor man umgås med verkar bara tänka på sig själva. De bryr sig inte, de lyssnar inte, de ser en knappt. Bara ibland, när de ser på en på ett obehagligt sätt.
Människor dömer ut varandra för att alla andra inte liknar oss själva, samtidigt som vi vill vara så unika som det bara är möjligt och samtidigt som allt ska se gruppvis.
Människor dömer ut varandra för att en del är annorlunda och främmande.
Människor förgiftar sig själva helt frivilligt och skyller sedan på något helt annat. Kanske på giftet, kanske på sina vänner, men aldrig på sig själv.
Människor utför handlingar för att sätta andra på plats och för att sätta sig själv på en högre plats.
Människor gör en sak som de ångrar och sedan ljuger de. Människor är fega varelser som inte ens kan stå för handlingar de har utfört.
Människor gör varandra ont, inte bara kroppsligt men också själsligt. Kanske mer själsligt om man ska vara riktigt noga.
Människor mördar andra arter för att kunna äta sig feta, eller det kanske heter för att kunna "äta gott", men även för att dessa andra varelser inte ska vara ett hot för människan. Vad för slags hot är det vi egentligen talar om?
Människor tror att vi är den dominerande arten, att jorden och universum och allt som medföljer är vårt. Att vi kan göra precis vad vi vill med det, utnyttja det och våldta det.
Människor tror att vi kan behandla andra arter precis hur vi vill, de andra arterna förstår ju ändå ingenting. De kan ju inte ens prata. Men hur talar dessa arter med varann då?
Vad gör människan så märkvärdig?

Aristoteles introducerade en slutledningsmetod som heter syllogism.
En slutsats som det ofta diskuterades om var slutsatsen:
människan är en art, jag är en människa, alltså är jag en art.
Men stämmer verkligen detta?
Är människan verkligen en art? Vad för slags art i sådana fall?