När jag gick sista året på gymnasiet så började jag röka, men bara på kvällarna och inne på mitt rum. Jag räknade dagarna tills då jag skulle bli fri. Då jag skulle sluta gymnasiet och få göra precis det jag ville. Det jag ville var att lämna min hemstad Skellefteå och aldrig mer tvingas att bo där. Att bo där var en plåga för mig. Att bo där var som att vara instängd i en grotta med människor man inte kunde prata med om det man ville prata om. Människor som tyckte att man var konstig för att man inte delade deras intressen. Människor som tyckte att man var ännu mer konstig för att man inte lyssnade på radiomusik. Att vara instängd i en miljö som tog bort ens livsglädje och energi till att försöka leva ett värdigt liv.
Jag trivdes aldrig någonsin där och längtade alltid efter något annat, efter något nytt. Jag började säga redan när jag gick i nian att direkt då jag hade tagit studenten så skulle jag flytta därifrån.
Och det gjorde jag också.
Det valet är det klokaste och bästa valet jag har gjort i hela mitt liv.
När jag satt där på mitt rum och rökte och tänkte hur det skulle vara att bo någon annanstans så brukade jag ofta lyssna på den här låten:
När jag gjorde det brukade jag även knyta en näve och tänka "en vacker dag så bor jag inte kvar här längre".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar