Som många har märkt på sistone så har min bloggs innehåll blivit allt tunnare och mer innehållslöst. Det finns mycket jag vill skriva om men samtidigt så känns det för personligt. Och jag vill inte vara en offentlig person, inte på det sättet. Eller på det här sättet rättare sagt. Jag har försökt att skriva på ett sätt som inte kan säga allt. Men de som känner mig vet precis vad jag menar med det mesta. Och de som inte känner mig kan nog lista ut vad det är jag tycker och känner.
Jag vet inte om min brist på inspiration kommer från att jag är i Skellefteå just nu eller för att det inte händer något i mitt liv just nu. Jag önskar verkligen att det gjorde det. Jag önskar att saker kunde hända, speciella saker som jag har haft i tankarna länge nu. Men icke. Det känns som att jag har gett upp lite grann. Förut såg jag till att saker som jag ville skulle hända skedde men nu känns allt lönlöst. Och tro mig, jag har försökt. Men på något vis har jag blivit feg av mig. Jag är rädd helt enkelt.
För någon kväll sedan tänkte jag radera bloggen. Men istället så gjorde jag om layouten. På något vis blev min avsmak till bloggen lite mindre. Men den är fortfarande där. Det är en hatkärlek.
I sommar kommer jag att befinna mig i en stuga utan internet och utan någon som helst kontakt med civilisationen. Det kommer att bli en paus helt enkelt. Jag behöver det och livet behöver det. Jag ska sitta i en hammock med kisande ögon och ett grässtrå i munnen och fundera över livets mening och andra frågor som det aldrig kommer att komma ett svar på. Och när jag inte gör det ska jag sätta mig i båten och flyta omkring på sjön i några timmar.
Och från och med nu kommer jag att skriva i bloggen när något har hänt eller då jag verkligen har något att skriva om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar