Ett kärleksbrev...

Du är något alldeles speciellt speciellt för mig.
Första gången jag såg dig kände jag bara avsmak, jag kunde bara inte förstå varför alla pratade så gott om dig. Nåja, en del tyckte om dig och en del avskydde dig.

Du kämpade för att få min uppmärksamhet. 

När jag väl lärde känna dig så ville jag bara ha mer och mer. Jag blev fast.
Mina föräldrar gillade inte alls dig och blev upprörda när dom kom på mig, att jag luktade dig. Dom sa att det syntes i mina ögon att jag ljög när jag sa att jag inte varit med dig när dom frågade.

Många av mina vänner säger att du inte är bra för mig. Men det är bara därför att dom inte känner dig.

Jag har försökt att hålla mig borta från dig många gånger. Fast det är svårt, så svårt. Speciellt då jag är onykter. Då blir lusten för stor. Eller när jag känner mig ensam på nätterna. Då brukar jag alltid söka trygghet och tröst hos dig.

En gång lovade jag mig själv att hålla mig borta från dig åtminstone för ett tag. Men det slutade med att jag gick tre kilometer i snöstorm för att få tag i dig.

Jag drömde en gång att du blev min död. Det har känts så många gånger. Men jag vet att det bara är en lögn.

Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta men nu är det dags att gå vidare...

Adjö.