Efter att ha sett "Becoming Jane" och 2005's filmatisering av Jane Austen's underbara "Stolthet och Fördom" så har jag kommit fram till att vi är så jävla bortskämda när det gäller förhållande, kärlek och framför allt relationer. Jag blir så äcklad.
Och den person som äcklar mig mest är mig själv. Jag om någon är en bortskämd idiot.
Att allt ska vara så perfekt. Killen man ska gilla måste göra något värdigt och kulturellt, han måste ha fina kläder från bra märken och absolut inte från H&M och ännu värre är det om dom kommer från J.Lindeberg, vara snygg men inte för snygg så att man får komplex, inte heller vältränad så att man får ännu värre komplex och han ska vara rolig och smart. Men inte för smart så att man känner sig som en idiot. Han får inte äta kött. Och ja just ja, snygga skor är viktigt. Sen vill jag att han ska få mig att skratta ofta, men inte på ett jobbigt ansträngt sätt. Och han får absolut inte vara blond. En sådan kille tittar jag knappt på. Han får inte ha en stor näsa heller. Var kommer alla dessa löjliga krav? Vem är det som har satt dessa idéer i mitt huvud?
Har man/jag råd att vara såhär kräsen eller kommer jag att bli den där ensamma nuckan i någon sunkig lägenhet i Solna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar