Jag minns hur det kändes när jag vaknade på morgonen. Jag minns hur det var att sätta ner fötterna på det iskalla golvet. Och att se sig själv alldeles nyvaken i spegeln mitt emot sängen. Och att behöva vänta på att toaletten skulle bli ledig. Jag minns hur jag gjorde i ordning mina morgonmackor, hur jag plockade och sköljde groddar från min groddlåda. Jag minns hur jag sminkade mig på två minuter och hur jag sprang ner för trappan.
Jag minns precis hur det luktade utanför mig. Jag minns precis hur grannens katt såg ut som kom fram och sa hej. Jag minns exakt hur lång tid det tog att gå till skolan, en halv låt ungefär. Jag minns hur jag drömde mig bort. Hur dagarna bara flög iväg. Jag minns hur vi brukade gå ut och sätta oss på bänkarna utanför skolan och röka.
Jag minns alla fester, alla dessa fester, jag minns alla människor. Människor som har en speciell plats i ens hjärta, människor man tycker bra om, människor man pratade med, människor man hälsade på, människor man rynkade på näsan åt och människor man vände ryggen åt.
Jag minns hur jag satt ute på nätterna och rökte. Och jag minns hur mycket jag uppskattade Devendra Banhart just då.
Jag minns hur det kändes att gå vinglandes hem efter festerna och svära åt skithålan man befann sig i. Jag minns hur jag brukade sparka på stenar och skrika i förvivlan. Jag minns alla rådjur som tittade så konstigt på mig. Jag minns hur dåligt man mådde ibland. Hur man funderade på att hoppa från bron när man var ute och gick. Jag minns hur lönlöst allt kändes. Jag minns en vecka i november då jag inte sov eller åt.
Jag minns hur jag körde bort den där jävla vagnen till konsum.
Jag minns hur jag åkte därifrån. Hur det kändes att veta att man aldrig mer kommer att återvända dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar