DENNIS.

Dennis är personen som säger så fräcka saker så att jag skriker "MEH!" jättehögt och gapar stort för att visa min förfäran. Han är personen som retar mig så mycket så att jag låtsas vara sur men inte riktigt lyckas så jag börjar fnissa istället.
Han är personen som klämmer mig på armarna varje gång vi ses och frågar om jag har fått några muskler. Han är personen som rynkar på näsan varje gång jag tar upp mitt cigarettpaket. Han är personen som sitter och tittar på mig och kallar mig gölli.
Han är personen som upptäckte att jag säger ösch istället för usch.
Han är den som suckar djupt varje gång jag gnyr och gnäller om ett nytt plagg eller något annat jag vill ha. Han är personen som förklarar för mig att saker är inte alls så komplicerade som jag vill få dem att vara.
Han är personen som cyklar till mig mitt i natten efter att ha varit och druckit öl med sina kompisar. Han är personen som åker på sin skateboard medan jag promenerar och tittar på mig på ett sätt som om han vill att jag ska bli imponerad när han sätter sina tricks.
Han är personen som tar min hand när vi ser en film och säger att jag inte behöver vara rädd. Han är personen som stryker mig över håret och fnissar när jag har missat att stryka på hårfärg någonstans så att jag har en blond fläck inne i hårbotten.
Han är personen som tar mina händer och släpar mig in på toaletten för att försöka få mig att ta på mig badkläder så att jag ska bada med honom. Han är personen som säger att eftersom jag är så tjurig så kommer jag att föda små åsne eller tjurbarn. Men att kan hellre vill ha små åsne eller tjurbarn med mig än vanliga barn med någon annan.

Han är personen som jag kan sitta och titta på i en evighet utan att lessna.
Han är personen som jag kan vara med i flera flera timmar men direkt vi har skiljts åt så längtar jag till nästa gång vi ska ses.
Han är personen som jag kan börja tänka på och helt plötsligt så ler jag.
Han är personen som gör att det pirrar i min mage.

Bild:Lelove