lördag 27 mars 2010

OM VÅLDTÄKTERNA I BJÄSTA.

Det är väldigt sällan jag kommenterar nyheter i min blogg. Men den här nyheten kan jag inte låta bli att uttala mig om. I onsdags såg jag Uppdrag Granskning som då handlade om Linnea, 14 år, som blivit våldtagen av en ett år äldre pojke på en skoltoalett. Ingen kan ha missat den här nyheten som har cirkulerat runt i olika medier de senaste dagarna och med all rätt.

Bjästa är tydligen ett väldigt litet samhälle utanför Örnsköldsvik, ett samhälle som innan den här händelsen knappast hade sitt namn på kartan. Ett samhälle där byinvånarna väljer att ta våldtäktsmannens parti. Och övertalar och intygar för honom att han har inte gjort något fel. Uppdrag Granskning ringer upp invånare i byn för att de ska få yttra sina åsikter om detta. En kvinna säger att flickan fick faktiskt skylla sig själv, för hon hade känslor för pojken och gick med på allt. Men efter händelsen när pojken berättade för Linnea att han inte ville vara tillsammans med henne så blev hon arg och anmälde då honom för våldtäkt. Detta var vad denna äldre kvinna hade hört, stackars pojke tyckte hon. Hade hon tyckt likadant om det varit hennes barnbarn han hade kränkt och förövat sig på?
En annan kvinna säger att om en kille försöker tvinga en flicka att suga av honom så är det väl bara att bita ifrån. Hur svårt kan det vara? Ansåg denna kvinna.

Pojken blir dömd för våldtäkt både i tingsrätten och i hovrätten. Alltså, han är skyldig. Som konsekvens får han besöksförbud mot Linnea och han får byta skola.
Något som gör hans skolkamrater så arga då de är helt övertygade om hans oskuld att de startar en häxjakt mot Linnea. Spottar på henne, kallar henne för fula ord och till och med hotar henne. Det uppstår rykten om hur våldtäkten verkligen gick till. Rykten som människor som inte vet någonting om sanningen startar upp. Rykten som gör att Linnea blir ännu mer ifrågasatt. Då dessa rykten får större sanningsvärde än vad sanningen får.

När Uppdrag Granskning besöker fritidsgården i byn för att prata med en av ledarna där så frågar de honom vad han tycker om hela incidenten. Han säger att han är neutral till frågan. Hur man nu kan vara neutral till en våldtäkt som en kille har blivit dömd för. Reportern frågar ledarna hur han tror att Linnea mår idag så svarar mannen:
"Ja jag kan ju tänka mig att hon mår dålig".
Ja det kan jag också tänka mig att hon gör, speciellt eftersom nästan ingen stod bakom henne och stöttade henne.

Tre månader senare på skolavslutningen så vågar inte Linnea vara med. Tur det för prästen bjuder in våldtäktsmannen till kyrkan. För kyrkan är ju trots allt öppen för alla hävdar han. Väl i kyrkan så delar våldtäktsmannen ut varsin vit ros till sina före detta klasskamrater och lärarinnor. Att dela ut rosor är ett bevis på hans oskuld hävdar folk i byn.

Några timmar senare våldtar han ytterligare en ung tjej som han har varit barndomskompis med hela sitt liv. Även hon var helt övertygad om hans oskuld innan detta.
Även denna gång blir han dömd för våldtäkt. Men invånarna i byn hävdar fortfarande om hans oskuld, "det var ett väldigt svagt DNA-bevis har jag hört" säger vissa.
Om ett DNA-prov som visar +1 på en skala mellan -4 till +4 är svagt är bara ett bisarrt påstående. Andra hävdar att flickan plockade upp sina trosor med DNA-bevisen från tvättkorgen med smutsiga kläder några dagar efter det att våldtäkten hade skett. "Hennes trosor kan ju ha legat bredvid hennes brors kalsonger, sperman kommer kanske därifrån. Så det har förmodligen bara blivit en miss" säger folk i byn.

När reportern berättar för prästen, som bjöd in våldtäktsmannen till kyrkan och som även berömmer honom för hans mod och den fina handlingen han utförde i kyrkan, att han några timmar senare våldtog en till flicka så säger prästen:
"Stackars kille" och några minuter senare säger han "Öööhm och stackars tjej förstås". Ja stackars tjej var det.

Allt detta är så sorligt. Men det mest sorliga med hela reportaget är när Linneas vän, en av två vänner som hon fortfarande har kvar och som har stått bakom henne under allt, sitter och gråter framför kameran över allt vidriga människor skriver om hennes kompis. När hon sitter där och gråter så frågar reportern en stund senare varför hon tror att alla tar killens parti och inte Linneas. Så svarar hon:
"Ja det är väl därför han är kille, han är ju mera värd."

Det är det mest sorliga med allt detta för det är det som är det grundläggande problemet. Denna pojke får höra från människor i sin omgivning efter första våldtäkten att han har inte gjort något fel. Han som är så duktig och snäll. Eftersom han inte har gjort något fel så är det väl bara att fortsätta att kränka unga flickor och våldta dem tänker han.

Jag tänker däremot inte uttala mig om vad jag tycker om invånarna i Bjästa.
För då skulle jag förmodligen bli polisanmäld.

1 kommentar:

Dennis sa...

It's a mans fucking world.