söndag 28 mars 2010

DET HÄR MED FÖRHÅLLANDEN.



Förhållanden har ofta en tendens att bli tråkiga med tiden. Man slutar uppskatta det man har, man hamnar i ett slags slentrian, man sitter hellre hemma i mjukiskläder och smutsigt hår än att göra något tillsammans. Och efter ett tag så tröttnar man och förhållandet tar slut. Oftast så krävs det några försök innan förhållandet tar slut på riktigt, när man väl har insett att det är förlorat. Sedan bestämmer man sig för att börja fixa sig, göra sig snygg och för att gå ut på krogen och hitta nästa partner.

Det är klart att jag tycker att man ska kunna vara sig själv när man är med sin partner. Man ska kunna ha smutsigt hår och vilka kläder man än känner för. Och det är härligt med hemmakvällar och att somna framför en film. Men min största rädsla är att en dag hamna i det där slentrian-mönstret bara för att jag själv har tillåtit mig att göra det. Jag vill inte att mitt förhållande ska ta slut bara för att jag låtit det bli tråkigt. Självklart så går det inte att göra ett förhållande man haft ett tag lika spännande som det var i början. Men den första spänningen ersätts med en ny sort, som är mycket bättre. Jag vill fortfarande bli generad av de fina sms jag får av min pojkvän lika mycket som jag vill att det ska pirra i min mage varje gång jag tittar på honom.

Jag vill inte heller sluta bry mig om mitt utseende bara för att jag är i ett förhållande med en kille som jag vet tycker om mig hur jag än ser ut. Men som tänker "wow" när jag har ansträngt mig för att göra mig fin. Jag vill att min pojkvän ska tänka "wow" så ofta som det bara går när har tittar på mig. Bara för att man har fått varandra och är tillsammans så ska inte det betyda att man slutar anstränga sig för varandra. Jag tycker om att göra mig fin, främst för mig själv men även för min pojkvän.
Jag vill att min pojkvän ska uppskatta det han har. Precis som jag vill uppskatta det jag har.

Inga kommentarer: