måndag 15 mars 2010

NÄTTER.


Förut var jag en grubblare. Jag kunde aldrig koncentrera mig eller somna på kvällarna. Jag låg istället vaken hela nätterna och tänkte över allt jag önskade mig men som aldrig någonsin skulle ske. Hur människor kan vara så elaka. Varför det känns som att jag går på styltor direkt jag tar på mig ett par skor med klack. Hur sprickan i taket i min förra lägenhet hade hamnat där. Och så mycket annat låg jag och tänkte på. Ibland gick jag upp på taket och tittade ut över Stockholm och funderade över vad människor som var vakna just den stunden sysselsatte sig med.

Ibland jobbade jag på nätterna och då brukade jag alltid smyga ut på balkongen och röka en cigarett eller två. Det kändes alltid som om man hade hamnat i ett helt annat land för allt kändes på något sätt så främmande. Ofta var det fest i någon lägenhet eller lokal i närheten så på långt håll hörde man skratt och musik, oftast schlager. En gång stod en kille och en tjej på gatan och pussades och fnissade. Jag kunde inte heller låta bli att fnissa för mig själv en stund.
När jag gick hem en sommarnatt så gick jag förbi en lokal där det var bröllopsfest. Paret stod ute på gatan och dansade till italiensk musik. Även då kändes det som om jag hamnat i en annan tid och i ett annat land. Det är ett av de vackraste minnen jag har.

Men helgnätter tar även ofta fram det sämsta i människor. Förut fick jag med jämna mellanrum, på fredags- och lördagsnätter sms från killar som kom med skamsna inviter. Varje gång så rös jag av obehag och blev äcklad.

Andra nätter så satt jag bara vid datorn och skrev och skrev. Ibland kunde jag bara bestämma mig för att skriva ner en händelse som jag varit med om i minsta detalj. Jag grät ofta över dessa händelser som jag valde att skriva ner. De är alla så speciella och att skriva ner dem gjorde det ännu mer speciellt och känsloladdat. När jag inte skrev så gjorde listor på Spotify, som exempelvis denna.

Min mamma sa ofta att jag inte skulle tänka så mycket när jag väl la mig ner i sängen för att sova. Det är helt enkelt inte bra att grubbla för mycket. Men samtidigt så valde jag att ha det så. Det är något speciellt med att vara vaken ända fram till morgonkvisten efter att ha spenderat natten med att bara tänka, skriva, lyssna på musik, teckna och röka cigaretter.

Dessvärre så gör jag aldrig det längre på grund av total utmattning på kvällarna.

Inga kommentarer: