När jag gick sista året på gymnasiet så var jag vilsen, hade en klump i halsen jämt och ständigt och längtade bort. Jag hade främst kläder som gick i gråskalor och svart och brukade röka cigaretter från mitt sovrumsfönster eller sitta på golvet och teckna. Det har inte hänt så mycket sedan dess har jag börjat att inse. En anledningen till att jag har börjat inse det är för att jag, för första gången, fick se mig själv i skolkatalogen från sista året på gymnasiet. Jag ser precis likadan ut (i princip) och insåg då att jag känner mig precis på samma sätt som då. En annan sak som fick mig att få en aha-upplevelse var idag när jag lyssnade på Belle & Sebastian som jag såg i Stockholm när jag var hemkommen från Barcelona två veckor innan jag tog studenten. Inget har förändrats då jag klär mig i princip likadant, lyssnar på samma musik, har samma åsikter om saker och ting och är i samma sinnesstämning. Det enda som har förändrat är att på den tiden kändes Stockholm stort och spännande. Jag vet inte heller när jag slutade att utvecklas men någon gång för länge sedan måste det ha skett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar