YTLIGT SKITSNACK OM SEXUELL ATTRAKTION.

Det finns ju teorier om att vi människor ofta väljer att blir kära eller att bli attraherade av någon som påminner om oss själva. Ni vet, liknande ansiktsdrag, sätt att vara och till och med lukt. Det finns oändligt mycket forskning om det. Speciellt har lukt fått ett uppskjut i forskningssfären på sistone. Det mest intressanta jag har läst på sistone inom det området var att vi kvinnor ofta attraheras av män som luktar som våra fäder. Om det är sant eller inte tänker inte jag ta ställning till. Det här med fäder är ganska intressant faktiskt. För på något vis så slutar ämnet alltid där. Antingen så får fäder skulden för att deras döttrar "växte upp och blev som de blev" eller så är man så pappakär att man väljer en man som är en modern kopia av ens far.
Något som det ofta påpekas på är att om man blir attraherad av människor som påminner om en själv så beror det på att man är så pass självgod att man vill hedra sitt utseende på det sättet.

Jag har ofta tänkt på det här. Det här med att vi ska bli attraherade av människor som påminner om oss själva. Och i mitt fall så stämmer inte det. Jag skulle aldrig någonsin bli attraherad av någon som påminner om mig. Runda kinder och rumpor är inte min grej. Däremot är min grej otrevliga killar med buskiga ögonbryn och mörka ögon och med en viss personlighetsstörning men som får mig att skratta varje dag, oavsett vad. Det är min grej det.