ÅRET SOM GÅTT I ORD.

Jag skaffade bloggen den 29 september förra året. Då hade jag bott i Stockholm i lite mer än en månad efter att ha levt exil i Dals Långed.
Jag hade stora förväntningar på att bo i Stockholm. Även om det kändes som en omöjlighet att hitta bostad så lyckades jag med det och jag skaffade jobb tre dagar efter att jag hade börjat söka.

Jag läste modevetenskap på universitetet och njöt varje dag av att bo i Stockholm. Men jag mådde rätt så dåligt ändå. Jag plågade mig själv med att sitta uppe på nätterna och röka och stirra ut genom fönstret i mitt sovrum på gatulyktorna som lyste upp staden. Jag började skriva en bok, som jag bara kan skriva på när jag mår riktigt dåligt. Den skrev jag på hela nätterna. Den är delvis ett urplock av upplevelser från mitt liv men också hur saker och ting hade kunnat bli eller borde egentligen vara om världen var okej. Det som plågade mig var kärlek, givetvis, ett ämne som jag avskyr och är mer rädd för än något annat. Och jag trodde aldrig någonsin att det skulle plåga mig som det har gjort.
"Kärlek är inte vacker. Det man älskar är det man själv inte har. Kärlek uppstår ur brist och saknad." - Sokrates
När jag efter ett tag började fundera på andra saker än varför kärlek kan ta så ont och varför man sätter sig själv i en situation man inte kan hantera så upptäckte jag något annat. Jag upptäckte att det finns så mycket viktigare saker. Nätterna fortsatte jag att spendera i vaket tillstånd men jag tänkte att det spelade ingen roll längre varför jag satt uppe. Det blev bara en vana. Att sitta och stirra ut genom fönstret eller stå på en balkong och röka och höra musik från en fest på en avlägsen plats.
Smaken av cigaretterna blev sämre för varje bloss och en kväll blev jag trött och gick och la mig vid elva och efter det började jag sova på nätterna. En natt när jag gick hem i bitande kyla i ett snölandskap så frös jag inte. Jag var alldeles varm och mina var varma kinder och röda. Och efter den dagen har allt bara blivit vackrare och vackrare för varje timme som går. Och ibland känns livet som rosa fluff. Åren blir bara lättare och lättare.

Jag skulle kunna sammanfatta året i fyllor, skämt, filmer, musik, idioter man träffat, konstiga händelser som att träffa kungen på Arlanda, men allt det känns så irrelevant.