VARDAGENS TANKAR.

Förra veckan så diskuterade vi miljö på ett seminarium i skolan. En i min klass ansåg att det inte ger något att vi människor försöker anstränga oss för miljön, för vaddå den kommer ändå att gå under. Och ja det är sant och jag antar att det är rätt så häftigt att tänka så men hur jobbigt är det egentligen att försöka anstränga sig för att göra världen, omvärlden och sitt liv bättre?
Och nu pratar jag inte om att världen och alla problem den har kommer att försvinna för att vi människor börjar återvinna exakt allt och bara handlar ekologiska varor. Ekologiska varor som för övrigt är så dyra att det har blivit en välfärdsfråga att kunna "unna" sig det.

Utan jag pratar om att ta sitt sunda förnuft till fånga och börja tänka lite och anstränga sig.
Som Posten exempelvis, jag har fortfarande inte fått mina skolböcker som jag beställde för snart två veckor sedan och det ska ta två dagar att få dem. Var fan är böckerna? Böcker som jag behöver till seminariet jag har imorgon. Jag antar att jag kommer att få göra restuppgiften istället. Men det innebär att jag kommer att missa alla intressanta åsikter och idéer en del människor har. Got damn.

Och idag såg jag något jävligt roligt på Södra station. Att om det börjar brinna nere på perrongen så måste man springa till spärrvakten i båset för att be om nyckeln till skåpet med vattenslang. Eftersom skåpet är låst. Det lustiga är att det är väl bara 500 meter dit, en väg. Och nu tänker säkert många att sådana skåp måste vara låsta för annars kommer några rackarungar att vara där och leka med vattenslangen. Men en bättre lösningen måste finnas. Eller?

Ännu en gång har människors intelligens imponerat på mig.

Jag antar att jag räknas som en jävligt gnällig människa som sitter och irriterar mig över ett låst skåp på Södra station. Men så är jag. Speciellt sedan jag började se mig själv som vuxen och ansvarsfull nu när jag har blivit sparsam och slutat röka. Jag har helt klart fått storhetsvansinne.