"VÄLKOMMEN TILL SVERIGE DÅRÅ."

Jag är inte fördomsfull men däremot så är jag väldigt misstänksam, jag är även den som kan medge att jag inte är översocial på något sätt och vis och ibland är det rätt så skönt.

Idag på morgonen när jag åkte till skolan så uppmärksammade jag två stationer innan skolans hållplats att en kille satt och tittade på mig. Tittade en aning för mycket för att man inte skulle bry sig om det och inte störa sig på det. När jag klev av på hållplatsen så märkte jag att han började gå bredvid mig och att han fortsatte att stirra. När jag åkte rulltrappan upp och börjat gå över skolans område så petar någon mig på armen, givetvis så var det samma person som stirrat, och han frågar mig om vi kan prata lite. Dock så hade jag musik i öronen så jag hörde knappt vad han sa men antog att han skulle fråga om vägen till någon lektionssal så jag svarade att javisst kan vi det. Då börjar han att fråga om jag läser på skolan, vad jag läser etc vilket gör att jag naturligt frågor honom samma frågor. Och jag förstår även då att han har nog bott i Sverige en relativt kort tid. När jag sedan börjar att gå bort mot min avdelning så fortsätter han att gå efter mig och frågar då om vi kan bli kompisar för att han skulle så gärna vilja det. Frågan lyckas med det omöjliga att göra mig än mer obekväm i en redan så obekväm situation så jag försöker helt enkelt att undvika frågan genom att säga att jag ska träffa några från min klass och att jag redan är sen. Då frågar han mig istället om han kan få mitt telefonnummer så att vi kan höras och ses. Skulle inte tro det svarar jag då och börjar gå väldigt fort.

Efteråt så skämdes jag samtidigt som jag var en aning irriterad. När jag berättade händelsen för en i min klass så sa hon att det var en "kulturkrock till tusen" (fram till då jag berättade att han satt och stirrade på tåget, efter det så blev han ombytt till ett äckel).
Vi bor i ett inskränkt land där den sociala kompetensen är i botten samtidigt som jag vill ha integritet. Jag vill inte att vem som helst ska fråga om mitt mobilnummer och speciellt inte heller när ens information ligger ute på internet så att vem som helst med ens nummer eller efternamn kan ta reda på i princip vad som helst om en. Jag vill inte heller att en person ska fråga om mitt nummer efter ett samtal på tio sekunder som dessutom mest bestod av att lyssna med ena örat då man hellre föredrog musiken från sin Ipod. Jag vågar nog även påstå att det finns inga eller nästintill inga länder där man frågar efter någons nummer tio sekunder in i ett samtal.

Jag var nära att säga att han borde hitta sig en kompis i sin klass istället för killen verkade vara en helt vanlig kille som bara inte förstår hur det går till i Sverige och inte alls något äckel. Så jag får helt enkelt inrikta mig på att denna obekväma händelse var endast en kulturkrock och ingenting annat.