lördag 18 september 2010

FREDAG, JAG BLEV KÄR.

Jag brukar sällan sammanfatta mina dagar på bloggen men gårdagen var så bra på så många sätt och vis att jag bara måste berätta vad jag gjorde igår.

Steg upp klockan 08.20, duschade, fördelade upp vad jag skulle tvätta som sedan skulle skänkas bort, har sålts på Tradera och det övriga som skulle tillbaka in i garderoben. Efter att ha tvättat över hundra plagg så åt jag lunch och slet sedan på mig mina ridbyxor. Det tog för övrigt en löjligt lång stund eftersom de är inte riktigt i min storlek längre.

Tog sedan buss, Roslagsbanan och åter buss ut till landet där ängar sträckte sig så långt ögat kan nå. Där långhåriga kor tittar nyfiket på en, underbara hästar går och betar bland äppelträd, kaniner skuttar omkring på stalluppgången och katter somnar på ens jacka fem sekunder efter att man har lagt ifrån sig den. Anledningen för att jag hade åkt ut till landet var för att provrida en häst som jag eventuellt kommer att börja rida. En vit liten häst med alldeles yvig man och svans som inte alls vill bli hämtad i hagen och som inte alls tycker om när hundar skäller. Men som står och halvsover när man borstar henne och som tycker det är extra mysigt när man kliar henne i pannan.
Som skuttar till när man sitter upp på henne och som blir lite ängslig de första metrarna när man lämnat stalluppgången men som sedan slappnar av som en liten kattunge. Som tycker att det är mycket roligare att galoppera än trava men som gjorde precis allt jag bad henne att göra men samtidigt som många andra har försökt rida henne men då har det bara slutat i kaos. Att den lilla vita hästen har blivit spänd och börjar rusa samtidigt som ryttarna har slitit i hennes mun vilket har gjort henne ännu mer spänd. Och som hennes ägare sa "vissa har slitit i henne och då har hon rusat i ren panik vilket har gjort att ryttarna har kastat sig av i farten". När vi skrittade tillbaka till stallet igår efter ridturen så viftade hon på öronen och jag fick höra att hon gör så när hon är glad.
Men hon blir nervös och spänd när man lägger handen på hennes rumpa när man borstar henne för att hon, förmodligen, har blivit illa behandlad tidigare i livet. Samtidigt som hon aldrig skulle göra en fluga förnär. När jag stod och väntade på bussen igår så tittade hon på mig från hagen och det pirrade i min mage på precis samma sätt som när jag red för allra första gången.

Åh, jag blev alldeles förälskad i denna lilla underbara häst efter gårdagen.
Jag har alltid och kommer alltid att ha en förkärlek till känsliga hästar som
är alldeles underbara djur så länge man behandlar dem rätt.
För det är trots allt det som är det viktiga.

Inga kommentarer: