torsdag 4 februari 2010

VINNAREN TAR ALLT, DET VILL SÄGA - JAG.

Min bror brukar säga att den dagen jag är journalist på riktigt så kommer jag att ha en krönika där jag kritiserar folk och hatar världen. Det vore, minst sagt, drömjobbet. För om det finns något jag kan och gärna gör, med all rätt, så är det att kritisera folk.
Men jag skulle aldrig någonsin kritisera någon för ytliga saker som klädval eller utseende. Sådant är endast pubertalt och inhumant. Däremot så kan jag bli riktigt förbannad på människor med pissig attityd. Det finns inget som kan göra mig så arg.
Jag bemöter alltid människor på ett trevligt sätt. Till och med de som inte förtjänar det. För jag tänker att jag vinner mer i längden på att vara trevlig än slösa energi på att vara otrevlig. Och de gånger jag möter en riktig idiot så brukar jag oftast ignorera personen.

Men ibland så kan min bägare rinna över. Och när den gör det så gör den det ordentligt. Jag har alltid fått höra att jag har ett hett temperament. Ett farligt hett temperament. Jag kommer förmodligen att dö på grund av en hjärtinfarkt när jag blir äldre som mitt heta temperament har orsakat.

Den här veckan har jag mött en del människor som har haft en sådan pissig attityd att min bägare har runnit över mer än en gång. Bland annat så var en tant inne på Konsum idag en av orsakerna. När jag stod i kön så kom hon och puttade bort mig och när jag frågade henne vad hon höll på med så svarade hon:
"Jag måste, jag måste, jag först, jag först!"
Och när jag sedan började lägga upp mina varor på rullbandet då hon höll på att betala så flyttade hon på dem.
Måste man puttas? Och måste man vara före? Och i sådana fall, vad hände med det trevliga uppförandet att fråga om man får gå före?
Varför hon var så otrevlig och kände att hon var tvungen att puttas förstår jag inte. Jag hade fyra varor så det var inte så att jag skulle ta upp resterande tid av affärens öppettid till att stå och lasta upp varor på rullbandet.

Den attityden fick mig att bli så fly förbannad och mitt temperament att stiga så att det brändes på min rygg. Så jag puttade minsann tillbaka.
HA!

1 kommentar:

Anonym sa...

Hart mot hart! Det ar det enda ratta.