LOVE YOU MORE (THAN YOU LIKE ME)

Jag läste en fin dialog för någon dag sedan om två tjejer som satt och pratade om den speciella personen i sina liv. Båda hade en sådan. En person som är speciell på ett sätt fast att man egentligen inte vill det. En person som de hade haft starka känslor för men aldrig lyckats fånga eller ens lyckats få uppmärksamhet från. Att personen inte ens ser en eller förstod att någon hade så starka känslor för den. En av tjejerna sa att en sådan person kommer man aldrig någonsin att glömma eller ens kunna förtränga. Och att alla människor förstår nog precis vad man menar när man börjar berätta just sin historia om den personen.

Och det är nog så. Att man kan helt enkelt inte glömma. Alla har vi nog en sådan i våra liv. Som vi önskar att det hade blivit något med eller att man bara önskar att man hade kunnat få någon sorts bekräftelse för att få veta att man existerar i deras värld.

Jag har en sådan person. Som jag var förälskad i
och ville så gärna ha någon slags bekräftelse från. Det fick jag aldrig.
Men det är en helt annan historia.