WELL I WISH IT WOULD RAIN. IT WOULD BE A GREAT DISGUISE. I'LL LONG FOR THE MOMENT WHEN I LOSE THIS BITTER TASTE.

Jag är totalt oinspirerad och less på allt och nästan alla. Inget känns roligt längre, varför försöker jag ens skriva? När jag väl skriver något så blir det så slarvigt och platt bara för att jag vill ha det gjort. Och inte för att jag vill göra det. Varför sökte jag den här dumma utbildningen? Varför kunde jag inte ha nöjt mig med att utbilda mig till sjuksköterska eller något vanligt som även kommer ge jobb efter utbildningen.
Och varför försöker jag ens att klä mig i mina "finare" kläder. Det ser bara så jävla lamt och trist ut. Varför försöker jag ens spara pengar när det går åt helvete?
Varför tar jag på mig en jacka som det regnar genom?

Jag är så less, så less och vi har inte ens lov. Det enda jag vill göra är att ligga i min säng och läsa böcker och rita. För att sedan åka och rida.

Tur för mig att jag ska iväg och rida snart.
Det är den bästa avslutningen som finns på alla kassa dagar.

Nu tänker jag förövrigt strunta i den här skitbloggen för ett tag.

DET HÄR MED FÖRHÅLLANDEN.

Förhållanden har ofta en tendens att bli tråkiga med tiden. Man slutar uppskatta det man har, man hamnar i ett slags slentrian, man sitter hellre hemma i mjukiskläder och smutsigt hår än att göra något tillsammans. Och efter ett tag så tröttnar man och förhållandet tar slut. Oftast så krävs det några försök innan förhållandet tar slut på riktigt, när man väl har insett att det är förlorat. Sedan bestämmer man sig för att börja fixa sig, göra sig snygg och för att gå ut på krogen och hitta nästa partner.

Det är klart att jag tycker att man ska kunna vara sig själv när man är med sin partner. Man ska kunna ha smutsigt hår och vilka kläder man än känner för. Och det är härligt med hemmakvällar och att somna framför en film. Men min största rädsla är att en dag hamna i det där slentrian-mönstret bara för att jag själv har tillåtit mig att göra det. Jag vill inte att mitt förhållande ska ta slut bara för att jag låtit det bli tråkigt. Självklart så går det inte att göra ett förhållande man haft ett tag lika spännande som det var i början. Men den första spänningen ersätts med en ny sort, som är mycket bättre. Jag vill fortfarande bli generad av de fina sms jag får av min pojkvän lika mycket som jag vill att det ska pirra i min mage varje gång jag tittar på honom.

Jag vill inte heller sluta bry mig om mitt utseende bara för att jag är i ett förhållande med en kille som jag vet tycker om mig hur jag än ser ut. Men som tänker "wow" när jag har ansträngt mig för att göra mig fin. Jag vill att min pojkvän ska tänka "wow" så ofta som det bara går när har tittar på mig. Bara för att man har fått varandra och är tillsammans så ska inte det betyda att man slutar anstränga sig för varandra. Jag tycker om att göra mig fin, främst för mig själv men även för min pojkvän.
Jag vill att min pojkvän ska uppskatta det han har. Precis som jag vill uppskatta det jag har.

OM VÅLDTÄKTERNA I BJÄSTA.

Det är väldigt sällan jag kommenterar nyheter i min blogg. Men den här nyheten kan jag inte låta bli att uttala mig om. I onsdags såg jag Uppdrag Granskning som då handlade om Linnea, 14 år, som blivit våldtagen av en ett år äldre pojke på en skoltoalett. Ingen kan ha missat den här nyheten som har cirkulerat runt i olika medier de senaste dagarna och med all rätt.

Bjästa är tydligen ett väldigt litet samhälle utanför Örnsköldsvik, ett samhälle som innan den här händelsen knappast hade sitt namn på kartan. Ett samhälle där byinvånarna väljer att ta våldtäktsmannens parti. Och övertalar och intygar för honom att han har inte gjort något fel. Uppdrag Granskning ringer upp invånare i byn för att de ska få yttra sina åsikter om detta. En kvinna säger att flickan fick faktiskt skylla sig själv, för hon hade känslor för pojken och gick med på allt. Men efter händelsen när pojken berättade för Linnea att han inte ville vara tillsammans med henne så blev hon arg och anmälde då honom för våldtäkt. Detta var vad denna äldre kvinna hade hört, stackars pojke tyckte hon. Hade hon tyckt likadant om det varit hennes barnbarn han hade kränkt och förövat sig på?
En annan kvinna säger att om en kille försöker tvinga en flicka att suga av honom så är det väl bara att bita ifrån. Hur svårt kan det vara? Ansåg denna kvinna.

Pojken blir dömd för våldtäkt både i tingsrätten och i hovrätten. Alltså, han är skyldig. Som konsekvens får han besöksförbud mot Linnea och han får byta skola.
Något som gör hans skolkamrater så arga då de är helt övertygade om hans oskuld att de startar en häxjakt mot Linnea. Spottar på henne, kallar henne för fula ord och till och med hotar henne. Det uppstår rykten om hur våldtäkten verkligen gick till. Rykten som människor som inte vet någonting om sanningen startar upp. Rykten som gör att Linnea blir ännu mer ifrågasatt. Då dessa rykten får större sanningsvärde än vad sanningen får.

När Uppdrag Granskning besöker fritidsgården i byn för att prata med en av ledarna där så frågar de honom vad han tycker om hela incidenten. Han säger att han är neutral till frågan. Hur man nu kan vara neutral till en våldtäkt som en kille har blivit dömd för. Reportern frågar ledarna hur han tror att Linnea mår idag så svarar mannen:
"Ja jag kan ju tänka mig att hon mår dålig".
Ja det kan jag också tänka mig att hon gör, speciellt eftersom nästan ingen stod bakom henne och stöttade henne.

Tre månader senare på skolavslutningen så vågar inte Linnea vara med. Tur det för prästen bjuder in våldtäktsmannen till kyrkan. För kyrkan är ju trots allt öppen för alla hävdar han. Väl i kyrkan så delar våldtäktsmannen ut varsin vit ros till sina före detta klasskamrater och lärarinnor. Att dela ut rosor är ett bevis på hans oskuld hävdar folk i byn.

Några timmar senare våldtar han ytterligare en ung tjej som han har varit barndomskompis med hela sitt liv. Även hon var helt övertygad om hans oskuld innan detta.
Även denna gång blir han dömd för våldtäkt. Men invånarna i byn hävdar fortfarande om hans oskuld, "det var ett väldigt svagt DNA-bevis har jag hört" säger vissa.
Om ett DNA-prov som visar +1 på en skala mellan -4 till +4 är svagt är bara ett bisarrt påstående. Andra hävdar att flickan plockade upp sina trosor med DNA-bevisen från tvättkorgen med smutsiga kläder några dagar efter det att våldtäkten hade skett. "Hennes trosor kan ju ha legat bredvid hennes brors kalsonger, sperman kommer kanske därifrån. Så det har förmodligen bara blivit en miss" säger folk i byn.

När reportern berättar för prästen, som bjöd in våldtäktsmannen till kyrkan och som även berömmer honom för hans mod och den fina handlingen han utförde i kyrkan, att han några timmar senare våldtog en till flicka så säger prästen:
"Stackars kille" och några minuter senare säger han "Öööhm och stackars tjej förstås". Ja stackars tjej var det.

Allt detta är så sorligt. Men det mest sorliga med hela reportaget är när Linneas vän, en av två vänner som hon fortfarande har kvar och som har stått bakom henne under allt, sitter och gråter framför kameran över allt vidriga människor skriver om hennes kompis. När hon sitter där och gråter så frågar reportern en stund senare varför hon tror att alla tar killens parti och inte Linneas. Så svarar hon:
"Ja det är väl därför han är kille, han är ju mera värd."

Det är det mest sorliga med allt detta för det är det som är det grundläggande problemet. Denna pojke får höra från människor i sin omgivning efter första våldtäkten att han har inte gjort något fel. Han som är så duktig och snäll. Eftersom han inte har gjort något fel så är det väl bara att fortsätta att kränka unga flickor och våldta dem tänker han.

Jag tänker däremot inte uttala mig om vad jag tycker om invånarna i Bjästa.
För då skulle jag förmodligen bli polisanmäld.

SPRING, WALK WITH ME.

Jag vill ha vår och sommar och grönt gräs att gå på och bära tunna koftor igen.

THE NIGHT VISION SHOWS SHE WAS ONLY DUCKING THE TRUTH.IT'S HEAVY THE BLACK EYE WITH THE GIFT BELOW.A CHOKE,SHE SPIT UP AND CAME BACK FOR MORE.

STRIKE A POSE, BITCH!

Svarade just på ett långt och förtjusande mail som min ännu mer förtjusande vän Ellika diktat ihop till mig. Mailet fick mig att minnas alla roliga stunder vi har haft tillsammans. Som exempelvis bildserien ovan är ett ypperligt bevis på.

NYA TIDER.

I framtiden kommer jag förhoppningsvis, att få en ytterligare kostnad varje månad som ska betalas, dock något som är självmant och som jag ser fram emot.

Dock så innebär det något som jag har tänkt på en längre tid. Att jag måste se över mina vanor och vad jag lägger mina pengar på. Ibland köper jag ett nytt plagg, ibland något annat. Men det jag lägger nästan alla mina pengar på är faktiskt mat. På att äta ute och lyxa till det med veganska delikatesser från HuaXia. Dock så tror jag nog att jag ska lägga av med det nu.

Jag läste precis på ett forum på internet om ett medelålders par som båda är vegetarianer och verkar vara riktiga hippies som har en matkostnad för båda på 1500 kronor per månad. Det låter helt galet! Men det skulle vara en dröm för mig att behöva lägga så lite på mat. Trots allt så består min föda i största del av bönor, grönsaker och tofu så hur svårt kan det vara?

Hemligheten är nog att storhandla och att gilla kikärter och linser.