DON

Herregud vad jag längtar efter att Mad Men ska börja om.

IDIOT MED STORA BOKSTÄVER

I fredags var jag med om en väldigt lustig händelse. Jag hade varit och ridit och skulle gå till bussen, en sträcka på ungefär 1, 5 kilometer när en UPS-lastbil kör förbi. Några minuter senare märker jag att bussen har vänt om och kör vid min sida. Eftersom det ösregnar ute har jag kapuschong, mössa och hörlurar på mig vilket gör att det tar några sekunder extra innan jag märker lastbilen. När jag upptäcker att chauffören vinkar åt mig antar jag att han vill fråga om vägen eller dylikt så jag tar av mig huvan och hörlurarna. Då skakar han på huvudet och klappar på sätet bredvid honom samtidigt som han är på väg att öppna dörren på min sida. Han tror alltså, på fullaste allvar, att jag ska sätta mig i lastbilen med honom. Min reaktion är givetvis en enorm irritation som jag visar genom att ge honom en blick som kunde ha dödat honom. Jag skakar samtidigt på huvudet och gör en gestikulering genom att vifta med min hand på ett sätt som säger något i stil med "du måste vara dum i huvudet, stick!".

Visst, det finns en chans att han bara ville vara snäll. Att han tyckte synd om tjejen som var genomdränkt utav regnet när allt hon ville var att ha en trevlig fredag med ridning. Men samtidigt finns chansen den att han är en psykotisk pervers varelse som hade helt andra avsikter. Det kan jag aldrig veta, för det är så verkligheten ser ut. Och hur otrevlig jag än var mot honom när han erbjöd mig skjuts, oavsett avsikter, så anser jag att han borde veta bättre än att tro att en ung kvinna skulle sätta sig i lastbilen med honom. Eller har han bott i en grotta hela sitt liv?

Sedan är den absolut viktigaste konstaterandet utav detta att om jag hade varit en ung man som vandrat i regnet hade jag knappast blivit erbjuden skjuts. Eller rättare sagt, jag vet att jag inte hade blivit erbjuden skjuts. Och det är nog det som irriterar mig mest. Att han ansåg att jag är för skör för att gå i iskallt regn och därför beredd att sätta mig i en lastbil ensam med en total främling. IDIOT med stora bokstäver.

2011 – MITT ÅR

2011 har verkligen varit mitt och bara mitt år. Jag har åstadkommit oändligt mycket som jag är stolt över. Bara som att skriva en c-uppsats om kvinnors roll/avporträtterande i norrländska landsortstidningar under 1900-talets viktigaste decennier, jobbat hela jäkla sommaren, fixat en praktik som jag längtar löjligt mycket till, tagit körkort, påbörjat (snart även avslutat, förhoppningsvis) min c-uppsats i idéhistoria och i januari tar jag min examen.

Det här året har verkligen varit slitsamt och jag har ständigt haft åtskilliga saker att göra men samtidigt har det varit fantastiskt roligt. Jag har varit helt utmattad utav att jobba varannan helg samtidigt som det har resulterat till att jag kan göra saker som jag tidigare inte har kunnat göra. Jag har slitit evinnerligt med att hitta en praktikplats, något som höll på att ge mig psykiska åkommor. Men i slutändan stod jag där med två valmöjligheter(!) som båda var lysande. Då blev det alltså helt omvänt, att jag låg vaken om nätterna och funderade hur tusan jag skulle göra, vägde för- med nackdelar och ältade in i det sista. Pratade till och med med en utav mina journalistlärare som tyckte att båda praktikplatserna verkade helt lysande men gav mig rådet att följa mitt hjärta och mina insikter. Vilket i slutändan visade sig vara rätt. Att jag jobbade hela sommaren gav mig nog det sämsta humöret en människa kan ha och jag led av ständig sömnbrist. Dock så ledde det till att jag kunde ta körkort, vilket är årets händelse ur mitt perspektiv. Och min kära mamma var så bekymrad över att jag skulle glömma bort skolan vilket har visat sig vara raka motsatsen när jag fått mina betyg inrapporterade. Det enda tråkiga med det här året är att jag har fått åsidosätta mitt sociala liv. Dock så kommer jag att jobba på det under 2012. Drömmar för nästa år är: jobb, utlandsresor och en häst, såklart.

Kortfattat: 2011 har varit mitt bästa år hittills.

A CHRISTMAS GIFT FOR YOU

Två julalbum jag håller ömt om hjärtat.

Båda finns på Spotify: här och här.

BESLUTSÅNGEST

Den här vintern har jag bestämt mig för att baske mig inte frysa om fötterna eller halka runt som en fåne. Dock så kräver den planen ett par nya och ordentliga vinterskor. Hittills har jag sett ut fem favoriter, jag kan dock inte bestämma mig för någon. Tror det kallas beslutsångest.

1. Snöboots från Sorel.

2. Varmfodrade jodphurs från Shepherd.

3. Curlingkängor från Vagabond.

4. Kängor från Eagle.

5. Vintervänliga sneakers från F-Troupe.

VAD JAG ALDRIG KOMMER ATT LÄGGA MITT FÖRTROENDE PÅ

Om en liten stund ska jag iväg på ett läkarbesök. Jag har hittills varit på läkarbesök två gånger i mitt liv och båda gångerna har varit som en dålig sketch. Efter senaste gången så bestämde jag mig för att aldrig mer ha någon förhoppning om att få hjälp. Efter att ha hostat i åtta veckor så blev jag ivägforslad till en läkare som rekommenderade mig att smörja in mina lungor med tigerbalsam och som frågade, på fullaste allvar, om jag hade testat att ta Ipren mot smärtan. Den här gången gäller inte saken något akut då jag ska dit på grund av att jag har haft ont i magen till och från i sju års tid och går mest på det här besöket för att lugna ner oroliga familjemedlemmar. Och för att bevisa att jag inte kommer att få någon hjälp den här gången heller. Men om man har levt med magont i sju års tid så klarar man nog av att fortsätta att leva med det. Dessutom så vet jag vad mitt magont beror på och det är stress vilket inte ens medicin hjälper mot.

DEN SENASTE TIDEN

Det är inte ofta jag mår så bra som jag mår just nu då jag oftast har en molande ängslan i kroppen. Men inte de senaste två veckorna inte. För de har varit helt fantastiska, att ha körkortet avklarat, en praktik som jag ser fram emot, att ha haft en muntlig examination som jag inte hade kunnat utföra på ett bättre sätt (och då menar jag både från mitt eget perspektiv och betygsmässigt) och att äntligen ha kommit igång med uppsatsen på riktigt. Ingen kan förstå hur mycket jag har haft att göra på sistone (körkort, fixa praktik, läskurs på 1200 sidor och uppsatsskrivande och jobb på det) men det är så fantastiskt skönt att ha det mesta gjort nu, förutom uppsatsen då. Och jag älskar, älskar, älskar verkligen att sitta på KB och läsa och skriva och sedan sitta hemma under två filtar och med en tekopp och göra precis samma sak om kvällarna. Att skriva uppsats är den sysselsättning som jag älskar att spendera mina dagar på.