I CAN'T SLEEP WHEN I THINK ABOUT THE TIMES WE´RE LIVING IN. I CAN'T SLEEP WHEN I THINK ABOUT THE FUTURE I WAS BORN INTO.

SKOR/PISTOL SHORT.

Jag är så oerhört kräsen när det gäller plagg, speciellt skor. Så kräsen att det kan gå flera månader innan jag hittar ett par skor som jag bestämmer mig för att köpa. Trots att jag vid den tidpunkten lider av akut skobrist då jag bär mina skor tills de ramlar sönder av ren utmattning. Men skor är ett sådant komplext fenomen. Och jag brukar ofta ha en hatrelation till mina skor, antingen ger dom mig så grava skavsår att jag aldrig mer vill ha med dem att göra eller så går de sönder innan jag har blivit less på dem. Trots att vi då har spenderat tusentals timmar tillsammans.

Men för någon månad sedan blev jag betagen i ett par skor från Acne, Pistol Short 1. Tyvärr så var det inte bara jag som tyckte det så de tog slut innan jag ens hade hunnit reagera. Men så fick de in dem igen förra fredagen och nu i fredags så blev de mina. Lyckan är total.
Och dessa skor blir garanterat ett par jag kommer bära tills de faller sönder.

KL 23.49 EN FREDAGSKVÄLL PÅ MALMSKILLNADSGATAN.

Igår stod jag på Malmskillnadsgatan i fem timmar. Det var runt tio minusgrader ute och anledningen till varför jag stod där tillsammans med fyra stycken djupt religiösa kvinnor var för att jag skulle skriva ett reportage om vad de gör.
Tidigare på kvällen hade jag och initiativtagaren för händelsen, Elise Lindqvist, suttit och pratat i tre timmar. Hon berättade för mig om vad hon gör och varför hon gör det.

I 13 år har Elise stått på Malmskillnadsgatan i princip varje fredag. Hon står där för att denna gata är Stockholms och Sveriges för den delen, mest ökända gata. Det är här prostituerade unga tjejer står och bjuder ut sig för kunder som kör upp dit när de vill bli av med spänningar, känner sig ensamma, eller vill leva ut sina sexuella fantasier.
Elise Lindqvist står där helt frivilligt, året runt, tillsammans med några till och de delar ut fika till tjejerna, ger dem vantar och mössor på vintern så att de ska slippa frysa.
Tidigare på kvällen efter att vi hade suttit och samtalat i församlingens hemliga lokal så gjorde vi i ordning mackor till flickorna, kokade nyponsoppa och varm choklad.
Elise påpekar vid ett flertal tillfällen för mig att det är oerhört viktigt att jag inte tar upp mitt anteckningsblock när jag står ute på gatan. För om någon hallick skulle se att någon av flickorna pratar med mig så kan det få fruktansvärda konsekvenser. Och under tiden vi pratar så inser jag allvaret med situationen i Stockholm. 225 prostituerade tjejer beräknas hålla till kring Malmskillnadsgatan, Mäster Samuelsgatan och Kungsgatan i Stockholm.

Elise berättar för mig att hon är den enda som orkar stå där varje fredag. Många som har anmält sig som volontärer har gått därifrån efter bara en timme för att de inte orkar se dessa unga tjejer som tvingas att bjuda ut sig själva och sätta sig i en bil och åka iväg. För att sedan komma tillbaka en stund senare. Och vara ännu mer tomma i blicken.

Jag pratar med några av tjejerna, ingen av dem vill egentligen vara där. De drömmer om ett riktigt liv med ett jobb de trivs med och utan en hallick som styr över dem. En hallick som kräver att de ska dra in mellan 6-10000 per kväll. Några andra tjejer berättar att de kommer från fattiga länder och drömde om ett bättre liv i Sverige och att de kom hit i tron om att få det. Men att de blev nekade till alla jobb de sökte och får inte någon hjälp här. Så då är sista utvägen för dem att sälja sig på gatan för att ha råd med hyra och att kunna köpa sig lite mat. Majoriteten av tjejerna som går där måste bedöva sig för att orka, oftast med heroin. En av tjejerna kommer fram till mig och frågar om jag har nyponsoppa. Glädjen i hennes ögon när hon får en kopp nyponsoppa med grädde är obeskrivbar. En annan tjej ger mig en kram innan hon ska ge sig iväg och tackar för att vi är så goda människor.

När jag står där så blir jag påmind om hur lurade vi är. Vi som inte ens vet att prostitution fortfarande förekommer på Malmskillnadsgatan. Och att samhället blundar för detta. När jag står och tänker på hur allvarlig situationen är så kommer en full artonårig tjej fram till oss. Hon skriker att vi måste polisanmäla en gubbe som sitter i en bil cirka 20 meter bort, då han hade antagit att hon var en prostituerad och frågat henne hur mycket hon kostade. En av volontärerna berättar för henne att om man står på Malmskillnadsgatan en fredagkväll så antar de flesta män som sitter i bilarna runt omkring att man är en prostituerad. En man kom tidigare under kvällen fram till bordet och samtalar en stund med Elise. När han sedan går in för att värma sig i tunnelbanan så berättar Elise för mig att hans flickvän dog i en överdos för lite mer än en vecka sedan och att han hade varit vid Malmskillnadsgatan några dagar efter det och funderat på att ta livet att sig. Då han inte vill leva utan sin flickvän.

Män som plockar upp kvinnor på Malmskillnadsgatan är oftast vanliga män, män med fina arbeten väljer lyxprostituerade. Det som flickorna var innan de har blivit allt för slitna av heroinet och av det dom tvingas göra. Elise berättar för mig att Malmskillnadsgatan kallas för slutstationen. För det är hit flickorna vistas innan de dör, oftast i en överdos eller av att hjärtat stannar av ren utmattning.

Trots att jag hade varit vaken i 23 timmar i sträck när jag kom hem väldigt sent inatt så kunde jag inte somna. För att jag var så oerhört förfärad över vad jag just hade bevittnat. Jag trodde aldrig att jag skulle behöva se sådant och speciellt inte i Sverige heller.
Sverige, ett så kallt välfärdsland. Men jag skäms.
Hur kan vi acceptera att leva i ett samhälle där detta inte uppmärksammas mer
och att det aldrig sker någon radikal förändring?

THERES SPACE FOR OL DAT I SEE.

M.I.A är tillbaka och hon är grymmare än någonsin.

KANIN.

När jag har tråkigt eller behöver muntras upp så brukar jag titta på djur som är till salu på Blocket. Och jag blir alltid förälskad i majoriteten av annonser som jag tittar på, speciellt på alla små luddiga kaninungar. Jag vill ha en kanin, jag har alltid velat ha en kanin. Men min pappa ville inte att jag skulle ha en gnagare i vårt hus när jag var liten. Och sen ett tag så ville jag ha en fast jag vågade inte riktigt för jag var rädd att den skulle kissa på mig hela tiden. Men saken är den att jag vill ha en, trots allt. Det känns som att jag skulle kunna komma bra överens med en kanin. Sitta och ta det lugnt, äta lite morötter, sova etc. Det perfekta livet med andra ord. Och kaniner är sådana fascinerande varelser, de är helt lugna och harmoniska tills någon rör vid dem. Då börjar de skaka och hyperventilera, ungefär som jag.

GUNDE, GUNDE, GUNDE.

Jag har alltid gillat Gunde Svan, speciellt en dag som denna.
Man brukar ju säga att desto mer ovetande desto lyckligare är man.

MÄNNISKAN.

Min mamma brukar säga att det finns något gott i alla människor och att det inte finns några fula människor, varken på insidan eller utsidan. Jag tycker det är så fint av henne att säga så fastän att jag inte tycker att det stämmer. Jag tycker att de flesta människor är ganska elaka.

Människor är falska och egoistiska varelser som i princip bara tänker på sig själva. De flesta människor utför goda handlingar för att de själva ska framstå som bra och inte för att de vill vara goda mot andra. Människor ljuger för att få sin vilja fram, för att framställa sig själva som märkvärdiga och för att såra andra.
En del människor ljuger om allt, de ljuger så mycket att de inte ens vet själva vad som är sant eller falskt. Vem vill umgås med sådana människor? Inte jag i alla fall.
En del människor man umgås med verkar bara tänka på sig själva. De bryr sig inte, de lyssnar inte, de ser en knappt. Bara ibland, när de ser på en på ett obehagligt sätt.
Människor dömer ut varandra för att alla andra inte liknar oss själva, samtidigt som vi vill vara så unika som det bara är möjligt och samtidigt som allt ska se gruppvis.
Människor dömer ut varandra för att en del är annorlunda och främmande.
Människor förgiftar sig själva helt frivilligt och skyller sedan på något helt annat. Kanske på giftet, kanske på sina vänner, men aldrig på sig själv.
Människor utför handlingar för att sätta andra på plats och för att sätta sig själv på en högre plats.
Människor gör en sak som de ångrar och sedan ljuger de. Människor är fega varelser som inte ens kan stå för handlingar de har utfört.
Människor gör varandra ont, inte bara kroppsligt men också själsligt. Kanske mer själsligt om man ska vara riktigt noga.
Människor mördar andra arter för att kunna äta sig feta, eller det kanske heter för att kunna "äta gott", men även för att dessa andra varelser inte ska vara ett hot för människan. Vad för slags hot är det vi egentligen talar om?
Människor tror att vi är den dominerande arten, att jorden och universum och allt som medföljer är vårt. Att vi kan göra precis vad vi vill med det, utnyttja det och våldta det.
Människor tror att vi kan behandla andra arter precis hur vi vill, de andra arterna förstår ju ändå ingenting. De kan ju inte ens prata. Men hur talar dessa arter med varann då?
Vad gör människan så märkvärdig?

Aristoteles introducerade en slutledningsmetod som heter syllogism.
En slutsats som det ofta diskuterades om var slutsatsen:
människan är en art, jag är en människa, alltså är jag en art.
Men stämmer verkligen detta?
Är människan verkligen en art? Vad för slags art i sådana fall?