Visst är det märkligt hur en del människor kan ha en sådan stark påverkan hos en? Det kan komma i olika skepnader men man känner alltid igen det utav att de aldrig lämnar. Istället förvandlas man till en manisk liten varelse. Det finns en liten skara människor som jag alltid blir ledsen utav att tänka på. Trots att jag tycker om dem oändligt mycket. De har aldrig gjort mig illa och det har inte hänt dem något men ändå lyckas de göra mig ledsen. Jag vet inte vad det beror på. En teori kan vara att de hör hemma i en tid som på många sätt var omtumlande, jobbiga och sorgliga till och från. En annan kan vara att jag lever i förnekelse, att de inte alls är de fantastiska människor som jag så envist intalar mig och framför allt vill att de ska vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar