måndag 31 maj 2010

JAG VILL HA VÅGOR AV KÄNSLOR.


För någon kväll sedan så läste jag igenom gamla inlägg på min blogg. En tanke slog mig att min blogg nuförtiden består mest av korta kommentarer, youtubevideor med musik jag gillar och väldigt korta uttalanden som jag för stunden väljer att uppmärksamma. Märkligt ändå att det har blivit en sådan radikal förändring tänkte jag först, men efter ett tag började jag märka ett mönster. Inlägg från förr skrevs när jag var arg, ledsen, förbannad, irriterad, vemodig och ja ni fattar. En del påstår att droger främjar ens kreativitet, speciellt när man jobbar inom en konstnärlig front. Jag tror att det gäller känslor när det gäller att höja kreativiteten på sitt skrivande.

Numera är jag rätt så mjäkig av mig och är väl la la la nöjd med allt som har med livet att göra. Bortsett från vissa små finesser givetvis men som helhelt är allt bra. Och det är helt enkelt för att jag har valt att det ska vara så. Samma sak som att jag förut gjorde valet att vara ledsen titt som tätt, röka cigaretter på nätterna och lyssna på låtar som denna och på dagtid så gick jag omkring och tänkte över hur kämpigt och jobbigt allt var.

Ibland kan jag tycka att man behöver perioder då man är nerstämd och tänker över vissa saker. Samma gäller att vara lycklig. Förut så föredrog jag olycklig och obesvarad kärlek framför lycklig.

Egentligen så finns det väl inte något rätt eller fel över hur man emotionellt ska leva sitt liv. Men jag personligen kräver vågor av olika känslor, att gå omkring och vara lycklig och tycka att allt är toppen hela tiden blir tråkigt i längden och motsvarigheten till det gör det bara för jobbigt för en.

Dock så blir livet mer intressant om man väljer variation och att ta vara på det.

1 kommentar:

P sa...

Låter som att du blivit vuxen;P haha. nedstämdheten hör ju till tonåren inte sant;) då satt man inne på sitt rum och rökte och lyssnade på melankolisk musik och drömde om nån dum kille och tyckte synd om sig själv (och trivdes med detta som en jävla emounge haha). det går liksom över naturligt när man kommer upp över 20-årsåldern. då vänder plötsligt allting och man börjar vägra nedstämdheten. knasigt det där... men guuuuud va skönt att helvetet är över!;) ha ha ha..............