WAITING FOR THE MOON TO RISE.

När jag gick sista året på gymnasiet så var jag vilsen, hade en klump i halsen jämt och ständigt och längtade bort. Jag hade främst kläder som gick i gråskalor och svart och brukade röka cigaretter från mitt sovrumsfönster eller sitta på golvet och teckna. Det har inte hänt så mycket sedan dess har jag börjat att inse. En anledningen till att jag har börjat inse det är för att jag, för första gången, fick se mig själv i skolkatalogen från sista året på gymnasiet. Jag ser precis likadan ut (i princip) och insåg då att jag känner mig precis på samma sätt som då. En annan sak som fick mig att få en aha-upplevelse var idag när jag lyssnade på Belle & Sebastian som jag såg i Stockholm när jag var hemkommen från Barcelona två veckor innan jag tog studenten. Inget har förändrats då jag klär mig i princip likadant, lyssnar på samma musik, har samma åsikter om saker och ting och är i samma sinnesstämning. Det enda som har förändrat är att på den tiden kändes Stockholm stort och spännande. Jag vet inte heller när jag slutade att utvecklas men någon gång för länge sedan måste det ha skett.

I GUESS THAT I'M A VAMPIRE.

De senaste dagarna har jag spenderat mer tid på att sitta i KB-s microfilmsarkiv än att sova. Igår satt jag där i nio timmar utan att ta paus och utan att äta eller dricka något. Jag blir manisk av att sitta där nere i grottan och bläddra i gamla tidningar och tänker hela tiden "bara lite mer sen får det vara nog" och när jag väl tar mig ut därifrån så blir jag förskräckt av hur ljust det är ute. Det var i ungefär samma stund som det som jag insåg att jag skulle vara en fantastisk bra vampyr. Dock så är jag lika mör i både kroppen och huvudet idag efter min kraftansträngning igår så om det inte hade varit för beviset av mitt slit så hade jag kunnat tro att jag hade varit ute och druckit öl igår.

DEADBEAT

Istället för att vara politiskt aktiv så är jag bara inaktiv idag ute på landet
tillsammans med det bästa sällskapet.

FÖR ATT GÖRA DET BÄTTRE.

För att kompensera listan med kärlekslåtar så måste jag lägga till dessa:

Kyp Malone – You Could Be Loved

Souls of Mischief – Step To My Girl

Fog – Cockeyed Cookie Pusher

Velvet Underground – Pale Blue Eyes

Med den korta förklaringen att You Could Be Loved får min värld att stanna upp i ett melankolist läge. Step To My Girl var den första genuina raplåten som fick mig att bli varm på insidan. Cockeyed Cookie Pusher är så fin och vän men ändå så sorgsen, dessutom så äger jag en t-shirt som Fog har gjort bara för mig som har tryckta hjärtan och raketer på sig (gjorda med hjälp av potatistryck). Pale Blue Eyes brukade vara den låten som gick om och om igen för några år sedan, speciellt på söndagar också när man var kemiskt emotionellt rubbad på grund av alkohol.

MORE THAN THIS.

Den 30'e maj ska jag se Bryan Ferry tillsammans med mina föräldrar. Ferry har varit en stor favorit ända sedan barndomen (läs här) och det kan jag tacka min mamma för. Ska också bli roligt att gå på konsert med mina föräldrar för det har aldrig hänt förut.

KODAKMOMENT!

PANG PANG!

Firade skärtorsdag med att åka upp till skjutbanan för att skjuta på käglor, dock så var det en omöjlighet (till och med för pappa) att träffa den som stod 30 meter bort. Annars så går kägelskjutning helt enkelt ut på att käglorna står på olika avstånd och att man får olika poäng beroende på hur nära/långt bort de står. Närmast ett poäng och längst bort 10 poäng och sedan siffrorna där emellan och den som lyckas få ihop flest poäng på sex skott vinner. En aning hillbillie men ändå det bästa sättet att fira påsk på.