För precis ett år sedan så hade jag och Dennis det ödesdigra pratet om vi var ett par eller ej och det var inga tveksamheter. Vi visste båda vad vi kände för varandra och det fanns inga frågetecken. För första gången så var det kärlek utan frågetecken. Vi visste båda hur krävande det skulle bli att bo 80 mil från varann. Och det var fler som höjde på ögonbrynen och gav oss kommentarer som "det kommer aldrig att hålla" än som var genuint glada för vår skull. Men vi kunde inte ha brytt oss mindre och ni som gav oss så stinkande kommentarer kan inte ha haft mer fel.
Det här året har varit mer fyllt av leenden än något annat år och även om jag har spenderat mer tid till att längta än till att sova så har det varit värt det. För vad är sömn i jämförelse mot äkta kärlek?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar