Jag började att dricka alkohol när jag var runt 14 år och det var helt jävla tragiskt rent ut sagt. Dock så upptäckte jag det efter en kort men trots det alldeles för lång tid och jag hade efter det uppehåll från alkohol fram tills då jag var 17 år ungefär. Denna gång blev alkohol något helt annat då det gick från att vara en äcklig och stinkande vätska som man endast drack för att bli full till att bli något gott och trevligt som man ville dela med sina vänner. Jag upptäckte helt enkelt charmen med att dricka vin på helgerna och att äta goda saker till det och umgås med de jag tyckte bäst om. Att sitta och prata samtidigt som man delar en flaska vin eller två är väl det bästa sättet man kan umgås på en helgkväll. I mitt fall så var det faktiskt den här tiden som alkohol var på en lagom och bra nivå. Aldrig för mycket och aldrig någonsin att jag blev full utan bara
tipsy.
När jag flyttade från min hemstad och fick bo ensam, gå på en skola som ligger ute i ingenstans så blev alkohol inte bara det som man drack för att det var socialt och trevligt. Det blev även något man använde sig utav för att lindra tristessen genom att bli full så att man fick glömma bort platsen man bodde på för stunden och även förtränga att situationen man befann sig i inte riktigt var det man hade tänkt sig. I mitt fall så kan man säga att det spårade ur, jag drack alkohol måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag och lördag bara för att jag inte kom på något annat att göra. När jag flyttade därifrån så tappade jag helt lusten för alkohol och även för att rita och måla (vilket var tragiskt) och jag började inse att det finns trevligare saker att göra.
Förutom att jag får huvudvärk direkt då jag dricker alkohol, ligger i sängen hela dagen efter med huvudvärk så har jag börjat att inse att många av mina vänner är helt enkelt inte ett trevligt sällskap när man dricker med dem, eller rättare sagt när de har druckit. När man var yngre så älskade man
allt och
alla på fyllan och man skulle framförallt prata med alla och man var allmänt jobbig. Detta följde såklart med en senare också men då var det på en annan nivå, man började kanske tycka att en halvsnygg kille var väldigt snygg efter några öl eller att man kände ett behov för att berätta för sina kompisar hur mycket man tycker om dem. Och visst, jag tycker såklart om mina kompisar och de flesta av dem gillar jag att dricka öl tillsammans med och vi har alltid roligt. Och även om många av mina kompisar gillar att festa och bli fulla så är de aldrig otrevliga eller griniga. Men sedan så har man en del bekanta och vänner som blir helt förvandlade till det sämre när de är onyktra och det om något är det största skälet till varför jag känner ett sådant förakt för intag av alkohol när det blir för
mycket. Jag tycker helt klart att det är tragiskt men främst irriterande.
