SOJADE CHERRY.

Det godaste någonsin.

BARN KOMMER FRÅN APAN OCH DET GÖR ÄVEN VUXNA.

Jag tycker inte om barn. Det är ett starkt uttalande, jag vet, men jag kan inte formulera mig på ett annat sätt. Det finns inte heller något som kan få mig att tycka om dessa miniatyrmänniskor.
En stor del av min brist för tycke för barn ligger nog i att jag inte är van att umgås med barn, jag vet inte hur man hanterar situationen. Att prata med tillgjord bebisröst och uppmuntra barn oavsett vad dem gör känns inte lockande för mig, att försöka prata med dem som man gör med vuxna känns inte heller lockande för det är inte möjligt. Så vad ska man göra med dem då? En blandning av mitt och mellan? Eller är det korrekta att dalta och prata med bebisröst? För att vara vuxen bland barn och att vägra sjunka sig till dadda-nivån är väl ändå inte en korrekt handling för då räknas man genast som ond. Herregud, en människa som inte kan beblanda sig med barn är väl inte ens en människa i majoritetens ögon? Nä de är värre än Hitler för hur gud bevars kan man inte tycka om barn? Utan vi som faktiskt inte kan beblanda oss med miniatyrmänniskor eller inte ser nöjet i att umgås med dem förtjänar att låsas in i ett rum och inte få komma ut förrän vi har blivit så hormonstinna att vi genast bums vill bli föräldrar.

En annan anledning till varför jag inte gillar barn är för att jag helt enkelt tycker att dom är jobbiga och irriterande. De skriker inne på mataffären, inne på klädbutikerna, tittar på en som om man vore deras kompis, springer omkring och klänger på allt inne på tunnelbanan (och ja sådana gånger så märks det tydligt att vi härstammar från apan) medan deras föräldrar antingen skäms huvudet av sig eller sitter och tittar uppmuntrande på barnen och tänker att "mina barn är minsann världens finaste". Och visst är det fint att föräldrarna tänker så men det är även av den anledningen som 99,9% av dagens barn är snorungar. För att föräldrarna inte kan hantera och föra fram en korrekt barnuppfostran. Så egentligen så kanske jag borde skriva att det inte är barn jag inte gillar utan det är föräldrar. Men å andra sidan så är barnen resultatet av vuxna människors idioti så tyvärr så kan jag inte göra annat än att sitta och irritera mig över dessa miniatyrmänniskor.

MAMMA & PAPPA.

När jag var yngre (tonåring) så försökte jag förneka att jag var lik mina föräldrar och att jag tyckte att det var pinsamt om någon påpekade likheter. När jag var hemma över jul så bläddrade jag igenom gamla fotoalbum från när mina föräldrar var unga och jag kan helt klart se likheterna nu. Dessutom så var dom ju så fina som unga.

JAG BÖRJAR BLI VUXEN.

Att jag inte har ett skrivbord i mitt hem är helt klart en skandal och jag skäms och svär för mig själv över det varje gång jag jobbar med ett skolarbete, vilket är väldigt ofta. Dock så har jag bestämt mig nu att inom tio dagar så ska jag ha ordnat ett skrivbord till mitt hem. Tanken är att köpa ett gammalt jugend som är vitmålat och drömmen vore att få ha en härlig transparent stol i plast till det, gärna en Kartell Louis Ghost.
Jag känner att mina vuxenpoäng haglar in just nu då jag sitter och funderar över hur jag vill inreda min lägenhet (och delar med mig av mina planer) för det är verkligen aldrig något som har varit aktuellt tidigare men nu de senaste två åren har jag fått upp ett sug och ett intresse för det. Beror nog mycket på att jag har en egen lägenhet nu som jag får bestämma över men också för att man börjar att bli äldre. Hur som helst så gillar jag det.

ANXIETY.

ANXIETY IS THE DIZZINESS OF FREEDOM.

– Soren Kierkegaard

DEATH FROM ABOVE 1979 ROMANTIC RIGHTS.

Jag har lyssnat på den här låten så många gånger de senaste dygnen
att mina öron börjar att bli fyrkantiga.

LITTLE WINGS.

Jag myser med serien This Is Our Music (som alla med koll känner till) och specifikt avsnittet med Little Wings. Det avsnittet är nog historiens vackraste personporträtt.