lördag 10 mars 2012
torsdag 8 mars 2012
onsdag 7 mars 2012
SAMMANFATTNING AV HOCKEYMATCHEN:
Till min förtjusning såldes det popcorn.
Jag frös hur mycket som helst.
När stockholmaren bredvid mig sa till sitt sällskap att det enda Norrland har att komma med "är hembränt och älgar året runt" skrattade jag rått. Sedan när vandrar älgar till varmare länder under vinterhalvåret?
Jag är ingen hockeyexpert precis utan kan det man bör kunna för att hänga med i matcher, men det stod snabbt klart vilket lag som var det bättre och det var inte hemmalaget. Då skrattade jag ännu råare.
Det var hur roligt som helst att konstant få se spelare som hamnade i slagsmål.
När Skellefteå gjorde mål och jag jublade upptäckte jag till min förtjusning att de som satt till höger om mig också hejade på SAIK. Då fick jag en helt ny känsla i min kropp, någon slags tillhörighet och stolthet till min hemstad.
När en AIK-spelare halkade omkull skrattade jag rått än en gång.
Kom på mig själv med att vilja ställa mig upp och skrika "JAAA! YEEEES! FAAAN! SKELLEEEEFTEEEEÅÅÅÅ! TA DET JÄVLA STOCKHOLMARE!" när SAIK gjorde mål en andra gång. Mest för att jävlas då, såklart.
När stockholmaren bredvid mig sa till sitt sällskap "att Skellefteå har tagit över storebror AIK's hejaramsor" tänkte jag för mig själv att AIK's ramsor är inte unika precis. Men om det är något stockholmare måste ha som tröst så får de väl ha det.
Skrattade dock mest rått när kommentatorn efter förlängningen sa "antal skott mot mål: Skellefteå 16, AIK 0". Ännu roligare blev det när AIK's hejaklack blev upprörda och buade. HÄHÄ!
Satt och funderade över hur många i AIK's hejaklack som har en högskoleutbildning.
Kom på mig själv med att hånskratta högt mot stockholmarnas håll när en AIK-spelare missade att sätta straffen. En miss som resulterade i att Skellefteå vann.
Slutsatser: hade inte räknat med något annat än att Skellefteå skulle vinna.
Skellefteå visade var skåpet skulle stå trots att de spelade lojt till och från under matchen.
Kommer att gå på hockey igen.
Jag frös hur mycket som helst.
När stockholmaren bredvid mig sa till sitt sällskap att det enda Norrland har att komma med "är hembränt och älgar året runt" skrattade jag rått. Sedan när vandrar älgar till varmare länder under vinterhalvåret?
Jag är ingen hockeyexpert precis utan kan det man bör kunna för att hänga med i matcher, men det stod snabbt klart vilket lag som var det bättre och det var inte hemmalaget. Då skrattade jag ännu råare.
Det var hur roligt som helst att konstant få se spelare som hamnade i slagsmål.
När Skellefteå gjorde mål och jag jublade upptäckte jag till min förtjusning att de som satt till höger om mig också hejade på SAIK. Då fick jag en helt ny känsla i min kropp, någon slags tillhörighet och stolthet till min hemstad.
När en AIK-spelare halkade omkull skrattade jag rått än en gång.
Kom på mig själv med att vilja ställa mig upp och skrika "JAAA! YEEEES! FAAAN! SKELLEEEEFTEEEEÅÅÅÅ! TA DET JÄVLA STOCKHOLMARE!" när SAIK gjorde mål en andra gång. Mest för att jävlas då, såklart.
När stockholmaren bredvid mig sa till sitt sällskap "att Skellefteå har tagit över storebror AIK's hejaramsor" tänkte jag för mig själv att AIK's ramsor är inte unika precis. Men om det är något stockholmare måste ha som tröst så får de väl ha det.
Skrattade dock mest rått när kommentatorn efter förlängningen sa "antal skott mot mål: Skellefteå 16, AIK 0". Ännu roligare blev det när AIK's hejaklack blev upprörda och buade. HÄHÄ!
Satt och funderade över hur många i AIK's hejaklack som har en högskoleutbildning.
Kom på mig själv med att hånskratta högt mot stockholmarnas håll när en AIK-spelare missade att sätta straffen. En miss som resulterade i att Skellefteå vann.
Slutsatser: hade inte räknat med något annat än att Skellefteå skulle vinna.
Skellefteå visade var skåpet skulle stå trots att de spelade lojt till och från under matchen.
Kommer att gå på hockey igen.
tisdag 6 mars 2012
HOOOCKEEEYY
På väg att se min första hockeymatch (ja, om man räknar bort min storebrors matcher från när man var yngre och på tv då). Jag vet inte riktigt vad man ska förvänta sig? Men allt jag har att säga egentligen är att jag förväntar mig att SAIK vinner.
LÖSNINGEN PÅ ALLA PROBLEM
Jag blir lätt rastlös och när jag är rastlös blir jag väldigt grinig och omöjlig att ha att göra med. Jag avskyr att bara sitta och rulla tummarna. Om jag ska sitta ner ska det banne mig vara av en bra anledning, som att jag sitter och skriver eller läser. Inte bara sitta. Och det finns inget värre än att titta på tv, jag fullkomligt avskyr det. Från små undantag då såklart, som när man ser något bra program man faktiskt lär sig något av. Men att bara sitta framför teven och vänta på att klockan ska bli så mycket att det är okej att gå och lägga sig är vidrigt. Jag vill inte se tillbaka på mitt liv och minnas stunder där jag inte gjort något, utan jag vill se tillbaka och minnas det jag gjort. Det behöver inte vara något märkvärdigt utan bara något litet men i alla fall något som är av mer värde än att bara sitta av tiden. Ett av mina bästa botemedel för att ta koll på rastlösheten, öka kreativiteten, lugna ner mig, ta bort irritation, (ja allt!) är att gå långa promenader. Vissa dagar vill jag vandra tills benen ger vika bara för att det är så fantastiskt härligt. Det spelar ingen roll vilket väder det är, när solen lyser är det trevligt, när det regnar mysigt, när det är kallt vackert. Finns inget dåligt väder helt enkelt. Det enda kravet är att det ska vara under dagsljus.
Istället för att låta läkare lura i en piller för gud vet vad så borde alla bli ordinerade att ta långa promenader. Stärker en både fysiskt och psykiskt.
fredag 2 mars 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
