Den här veckan har varit märklig, rolig, spännande, och så mycket mer.
Först och främst känns det väldigt underligt att helt plötsligt ha ett eget skrivbord med en Mac, telefon, tonvis med papper (redan), block, pennor och post-its här och var. Men på samma sätt som det känns underligt så är det väldigt härligt också och fantastiskt roligt. Äntligen får man jobba! Och ja, jag är en riktig kontors(redaktions)råtta ända in i själen. Dock är jag inte van med att jobba 8 till 17 så jag har varit en sömngångare på kvällarna.
Har en gång för alla eliminerat mitt hotmail-konto genom att flytta över alla konton som tidigare var kopplade till den till min andra gmail (har en för personliga kontakter, jobb, etcetera och numera en för konton som ebay etcetera). Känns väldigt skönt. Må allt som har med hotmail att göra brinna i en avgrund.
Den här låten alltså, har spelat den om och om igen den här veckan. Allt som har country-western-Lee Hazlewood-Nancy Sinatra-vibbar gör mig förälskad.
Irriterat mig något ohyggligt över hur medierna utgår från stockholmarnas perspektiv när de rapporterar om hockeymatcherna. Till och med kommentatorerna under matcherna gör det. Detta gäller så klart inte bara under hockeymatcher utan i allt som förekommer i Sverige. Måste Stockholm vara utgångspunkten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar