Varje höst är precis likadan för mig, jag hamnar i någon typ av grå dimma som gör mig nedstämd på så många olika sätt och vis och som påverkar precis allt i min vardag, till och med mina drömmar. Jag har ingen aning om varför det blir så eller hur jag ska kunna undvika det trots att jag börjar bli rätt så rutinerad vid det här.
För övrigt så tog jag bilden ovan en extremt dimmig morgon hemma hos mina föräldrar i somras.
Ibland så önskar jag att jag var tolv och bodde hemma hos mamma och pappa.
Ibland så önskar jag att jag var tolv och bodde hemma hos mamma och pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar