Blev tipsad om den här boken idag och efter att ha läst om den så känns det som ett självklart köp. På något sätt och vis så verkar den vara en sådan bok som jag drömmer om att skriva en vacker dag, åtminstone efter att ha läst om den. Så fort jag har tid över, vilket lär bli i julhelgen, så ska jag läsa den.
Såhär står det på baksidan av boken (svenska utgåvan):
Vad gör du när du får kärlekstrassel? Pratar med väninnorna? Skriver till en frågespalt? Susannah Jones söker sig till Nietzsche, Heidegger och Kierkegaard för att få klarhet. Hon pluggar filosofi och har en tio år äldre pojkvän. Lite tråkig, lite antikverad känns han allt - inte bara för att han är antikvitetshandlare. Är detta vad Susannah vill? Egentligen? För att försöka minska sin förvirring inleder hon ett förhållande med en kille som går samma filosofikurs och förvirringen blir bara värre.
Susannah lever ett dubbelförhållande med de båda killarna ett tag. Men efter några månader inser hon att hon är med barn, och att hon inte vet vem som är pappa till barnet. Hon vet varken ut eller in och går till filosofin för att söka tröst och vetskap.
Låter ju hur klockrent som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar