HEMMA.

Efter att ha varit i Skellefteå i nästan tre månader och haft det som hemma så kan jag knappt förstå att jag är någon annanstans nu. Det är ju trots allt mitt barndomshem där jag har legat i min gamla järnsäng så många timmar och kikat ut genom spetsgardinerna och lyssnat på Cosmos kurr. Så det är väl inte så konstigt om det inte känns hemma att vara i Stockholm i en lägenhet som jag bara haft i lite över ett år.
Men vanor kommer snabbt tillbaka och alla "måsten" som jag alltid lyckas ha i Stockholm kom tillbaka samma sekund som jag satte lägenhetsnyckeln i låset.