LOVE/HATE/LOVE/HATE?

Ibland så tror jag att jag bör egentligen umgås med människor som jag tror att jag inte gillar och som jag inte har något gemensamt med. Och att jag är bäst på det jag hatar.
Ett bevis på detta är väl när man får högsta betyg i kursen om TV-journalistik.
Tro mig, mina dagar har aldrig någonsin varit så grå som när jag hade TV-journalistik. Och jag har aldrig gnisslat så mycket i mina tänder som då heller.
Men tydligen så gjorde jag bra ifrån mig ändå.

SPLENDID.

Dessa skor är för mig vad Brad Pitt, snubben i Prison Break,
Sawyer i Lost, Johnny Depp (listan kan göras lång) är för andra kvinnor.
Om man räknar bort min pojkvän så är nog dessa skor det vackraste jag någonsin sett.

PEOPLE SAY THAT I LOVE MY HOME TOO MUCH, WELL, I GUESS THAT'S TRUE.

MBMJ.

Marc By Marc Jacobs öppnar butik i Stockholm den 1 september.
Äntligen!

28 DAGAR KVAR.

Varje morgon då jag vaknar så suckar jag, om jag ska tvinga mig iväg till skolan det vill säga. Bussresan till Ulriksdals station är lika ångestfylld som min första redovisning i lågstadiet var. Jag kan inte stå på perrongen och vänta in pendeltåget utan att lyssna på något låt som tar mig tillbaka till tiden då det snarare var en regel än undantag att ha svartmålade ögon och Converseskor. Och givetvis anse att Broder Daniels låt Shoreline är den bästa låten som någonsin gjorts. Jag har aldrig varit i en sådan period, men ni förstår nog vad jag menar ändå.

När jag kliver på pendeltåget så suckar jag så högt att passagerarna som sitter och står bredvid mig tittar upp från sin upplaga av Metro. Och för varje station som för mig närmare skolan så får jag en klump i halsen som växer och blir större. Varje gång tåget stannar och öppnar upp sina dörrar så funderar jag på att kliva av. Göra något annat helt enkelt, som att gå en promenad, köpa en bok eller bara åka hem och göra något som jag tycker är roligt och givande. Något kreativt exempelvis. Och inte något som jag förväntas göra.

När jag kliver av tåget på perrongen till skolan så hoppas jag innerligt att det ska vara något fel. Att det egentligen är söndag och att det inte alls är någon skola idag. Men ack så fel jag har, när jag måste trängas med hundratals studenter i rulltrappan upp.

Vad kan jag säga förutom att jag är så fruktansvärt skoltrött.

DELETE.

För någon dag sedan tog jag bort tre 3000 bilder från mitt Iphoto och nyss så tog jag bort ytterligare 1000 bilder. Och nu är det färre än 1000 kvar. Bilderna jag tog bort var mest fyllebilder och bilder på människor som jag umgicks med förr men som jag inte har någon som helst kontakt med idag och osmickrande bilder på mig. Och det var, minst sagt, smärtfritt. Och helt klart väldigt upplyftande.

1 MAJ.

Idag har jag varit ute och fotat Vänsterpartiets demonstrationståg (vad gör man inte för att få till ett lyckat reportage?) och fotat körsbärsträden i Kungsträdgården som har börjat att slå ut. Det finns inget som är så vackert som körsbärsträd.